|
Först dyker de upp på ett par presentationsplanscher, nästa gång ett par till och sedan är inflationen ett faktum. De renderade bilderna har gjort entré på arkitektutbildningen och ersätter i allt större utsträckning handskissen - både i projekteringsprocessen och i presentationerna av de färdiga projekten. Kanske är det en av de största förändringar som skett på arkitektutbildningen på decennier, ändå hörs ingen kritisk diskussion kring dem. Vad blir egentligen effekterna? Hur läser vi dem? Och hur skiljer sig en digital skissprocess från en handritad?
Trenden är inte enbart ett fenomen på skolorna, det är minst lika tydligt på kontoren.
På skolorna märks det inte minst genom den ständiga efterfrågan på datorkompetens vilket är en stor anledning till att fler överger handritningen för digitala verktyg i ett tidigt skede.
De flesta människor förknippar fortfarande fotorealism med verklighet och det är lätt att glömma bort att en renderad 3D-bild varken behöver vara mer genomarbetad eller färdig än en tuschteckning. Eftersom vi ändå uppfattar den som mer exakt minskar marginalerna för tolkning. Som följd blir ramarna för ändringar och även för det slutliga resultatet mycket snävare än med traditionella skisser. De omgivande bildcollagen av leende människor och solsken bidrar ytterligare till att ge sammanhang, identitet och verklighetsanknytning. Det finns en fara i att det är lätt att imponeras av bilderna om vi blir mer fokuserade på hur vi tilltalas av bilden i sig än på de arkitektoniska kvalitéer, eller brister på dem, som bilden är tänkt att presentera.
Även på skissnivå kan man själv luras att tro att det är mer färdigt än idéskisser. Följden blir att skissprocessen låses på ett tidigt stadium och att det i förlängningen inte ger lika kvalitativ arkitektur, att man glömmer bort att testa många olika idéer och förkasta nästan lika många. Bilderna blir som heliga - en blyertsskiss får man rita på, men har vi lika lätt för att dra svarta streck över en renderad bild?
Vi behöver en djupare diskussion av bildernas roll, hur vi hanterar och bedömer dem. Det är dags att vi börjar se digitala skisser som de skisser de är. Vi bör förhålla oss mer kritiska och respektlösa gentemot dem. Bli mer medvetna om vad de berättar och hur de tas emot, så att bilderna börjar tjäna och lyfta fram arkitekturen och inte tvärtom.
Charlotte Hansson
Chalmers
|