Den är osynlig!
Efter att ha färdats genom bildens, konstens och arkitekturens värld, i snart ett helt yrkesliv, drabbades jag av en stark insikt härom året. Ett ord förändrade plötsligt min föreställning om de traditionella och sedan länge sammanvuxna begreppen Form & Funktion.
Tidigare i år, när jag kom i kontakt med företaget Clive Christians produkter kändes det än mer angeläget att försöka bena ut de två begreppens betydelser.
Formen, den fysiska kroppen vars material och utformning knyter an till olika historiska eller sociala idékomplex och till olika värderingar är synlig.
Funktionen, den praktiska däremot är OSYNLIG. Jag hade en outtalad föreställning om detta, men genom att betona osynligheten, trädde plötsligt den visuellt fixerade samtiden fram i en tydligare dager.
Funktionens osynlighet innebär att vi måste "dramatisera" formen för att förstå dess användbarhet. Detta är en ständigt pågående process när man projekterar eller designar ting, trots det hade jag aldrig tidigare förstått hur denna osynlighet döljer formens förrädiska förförelseförmåga för dem som inte är insatta i dramatiserandets mentala praktik.
Det ser ut, särskiljer sig och framstår som attraktivt trots att det emellanåt är funktionellt undermåligt.
Är man som konsument inte införstådd med de två aspekterna och utgår ifrån att det som ser attraktivt ut när det presenteras i exklusiva kataloger också är användbart, är risken stor att man blir lurad.
Några exempel.
Hemmets forskningsinstitut formulerade redan på 40-talet ett antal råd som fortfarande har giltighet i utformandet av kök. Trots detta säljs många exklusiva kök med bassänger som saknar slask.
En enda stor bassäng är möjligen vackrare i bild än den osymmetriska varianten med en mindre vask vid sidan. I ett funktionellt perspektiv ger frånvaron av vasken upphov till besvär om bassängen är fylld och man vill spola rent eller hälla ut något. Jag påpekar detta eftersom professionella köksutformare och i många fall arkitekter kanske nuförtiden inte känner till detta basala faktum. Hur är det annars möjligt att köksinredningsutbudet ser ut som det gör?
Många köper kök utifrån vad de ser och är förmodligen inte sällan okunniga om hur den osynliga funktionen är beskaffad.
Den gamla folkhemsdiskbänken av pressad plåt med förhöjd kant är fortfarande betydligt mer funktionell än den marmorbänk med en profil som vandrar neråt mot golvet som företaget Clive Christian säljer.
I sin form utstrålar den bearbetade marmorbänken exklusivitet och ett avancerat hantverkskunnande, men funktionsmässigt ter sig marmorbänken rent ut sagt korkad. När dessa kök dessutom är oerhört dyra ter det sig än mer märkligt att det finns köpare. Är köpare av de dyrbara och opraktiska köken medvetna om vad de får? Är de förförda av bilderna? Vart tog kunskaperna om funktionen vägen?
I det ovan nämnda företagets mycket ideologiska och teatraliska köksvärld med tunga historiska anspelningar ingår dessutom armaturer utan engreppsblandare, vilket i ett energisparperspektiv borde vara obligatoriskt. Är tanken att formen ska suga in oss i en drömvärld, bakåtblickande mot en tid utan klimathot och då rika hade tjänare som tog hand om det triviala.
Köken passar den borgerliga alliansen förträffligt, här finns gott om plats för de avdragsgilla kockarna och kökspersonalen, men de passar inte in i den värld vi numer känner som hotad.
Arkitekter har ett stort ansvar. De som avfärdar denna utsaga har inte insett allvaret. Det kan inte vara försvarligt att medverka i uppförandet av dessa superexklusiva miljöer.
Det finns bara en värld.
Vi måste alla ge oss i kast med både det synliga och det osynliga.
Carl-Johan Rosén/KUFA
Carl-Johan Rosén, 2008-04-07
|