|
Sveriges Arkitekter har i dagarna givit ut nya informationsbroschyrer om tävlingar och parallella uppdrag. Förutom till alla medlemmar skickas de nya broschyrerna till ca 3.000 upphandlare, beställare och byggherrar.
I den nya skriften om parallella uppdrag har vi ett tydligt budskap: upphandlingsformen parallella uppdrag kan inte användas av offentliga upphandlare som lyder under lagreglerna för offentlig upphandling.
Offentliga beställare måste använda sig av några av de upphandlingsförfaranden som LOU erbjuder, man kan inte hitta på egna upphandlingsförfaranden och gå vid sidan av lagen.
I dag förekommer i rätt stor utsträckning att framförallt kommuner och kommunala bolag arrangerar upphandlingar som benämns parallella uppdrag. Bakom ligger ofta okunnighet, man tror att man ganska fritt och formlöst kan lägga upp sin upphandlingsprocess för att till låg kostnad få in så många goda idéer som möjligt. Så länge ingen protesterar eller säger ifrån går det.
Men nu har Sveriges Arkitekter bestämt sig för att säga ifrån. Skälet är inte att vi drivs av någon längtan att agera upphandlingspolis. Skälet är inte heller, om nu någon till äventyrs skulle tro det, att vi till varje pris vill göra om alla konkurrensutsatta upphandlingar till tävlingar.
Skälet är i stället att det är oacceptabelt med olika blandformer av upphandlingar som ligger utanför det regelverk som gäller för offentlig upphandling.
Man kan säga mycket om otympligheten i den svenska upphandlingslagstiftningen, men det är bättre att offentliga upphandlare lär sig att utnyttja den mångfald av möjligheter som LOU ger än att de går utanför lagens ramar.
Att vi får blandformer och hemkokade upphandlingsförfaranden skapar bara oreda. Just när denna ledare ska skrivas dyker ytterligare ett fall upp på mailen, ett av många. En kommun upphandlar arkitekttjänster för projektering av en ny skola. Upphandlingen kallas ömsom urvalsupphandling, ömsom arkitekttävling men har parallelluppdragets allra sämsta kännetecken: oklar bedömningsprocedur, otydliga kriterier, inga besked om hur val och utvärdering ska gå till. Och, naturligtvis, ersättningsformer, som man inte vet om man ska skratta eller gråta inför. Och, ändå, 20 arkitektföretag som lämnar in intresseanmälningar. Detta är inte otypiskt, det är så verkligheten ser ut.
Arkitekterna har själva bidragit till att skapa denna verklighet, en verklighet man får betala ett högt pris för i form av dåliga villkor, svag kommunikation med beställaren, och underförstådda krav på överpresterande eller gratisarbete. Det är i dessa sammanhang känslan av att inte vara respekterad eller uppskattad grundläggs.
Så, vad kan göras? Det här, tror vi:
Sveriges Arkitekter går nu in och ifrågasätter alla offentliga upphandlingar rubricerade som parallella uppdrag som vi får kännedom om.
Du som arbetar i en offentlig verksamhet och ser att din arbetsgivare tänker arrangera något som kallas parallella uppdrag bör säga ifrån. Gör klart att blandformer av upphandlingar eller upphandlingar utanför lagens regler inte kan göras. Rekommendera din arbetsgivare att ta kontakt med Sveriges Arkitekter
Du som är praktiserande arkitekt eller arbetar i arkitektföretag som får förfrågningar om offentlig arrangerade parallella uppdrag bör också säga ifrån. Klargör att formen parallella uppdrag inte existerar inom offentlig upphandling. Avstå från att deltaga och rekommendera beställaren/upphandlaren att ta kontakt med Sveriges Arkitekter.
Beskeden kan inte göras tydligare än så här. Saneringen måste börja någonstans och någon gång. Du har som arkitekt, oberoende av om du är beställarföreträdare eller leverantör, också ett personligt ansvar för att delta i städning och uppröjning i upphandlingsdjungeln. Ta det!
Parallelluppdragens krokiga bana med ständiga vurpor och uråkningar går att påverka!
Staffan Carenholm
|