Nomader no more

I ett ökenlandskap i Inre Mongoliet skapar hundra av världens mest lovande arkitektkontor en stadsdel från scratch. Två av dem är svenska.

De inbjudna arkitekterna besöker det vindpinade ökenlandskapet som innan årets slut ska vara bebyggt med 100 lyxvillor.

Det som i Sverige kanske är en flyktig idé hos någon uttråkad lokalpolitiker i Volvon på väg från ett sammanträde till ett annat blir i Kina förstorat och förgyllt och kanoniserat till en global angelägenhet.

Som Ordos.

Ordos är en region i Inre Mongoliet, en autonom del av Kina. Den ligger 60 mil norr om Beijing, har 1,3 miljoner invånare och alla som lyckats ta sig dit och tillbaka säger samma sak: det mest iögonfallande med Ordos är att ingenting är det minsta iögonfallande. Frånsett kolgruvorna och de snörräta gasledningarna som fläckar högplatån är det vindsvept öken vart man än tittar. Över sanddynerna galopperade hemmasonen Djingis Khan i fårskinnspäls och smattrande slokmustasch för 900 år sedan och det är lätt att förstå hans drivkraft - han ville bort, så långt det bara gick.

Cai Jiang har Djingis Khan tatuerad på sin vänstra arm. Han är en drygt 40-årig företagare som byggt en förmögenhet på en för regionen unik cocktail, mjölkprodukter och kol. Precis som de flesta av Ordos invånare ser han sig som ättling till världens mest berömda nomad, och oavsett hur det ligger till med den saken är hans ambitioner storslagna. Just nu är Jiang i full färd med att bygga en ny stad.

Att bygga en stad från scratch är inte riktigt så märkligt som det låter i världens snabbast växande nation. Om man får tro de politiska tjänstemännen i Beijing ska inte mindre än 400 nya städer byggas i Kina fram till 2020. Men om satsningarna än så länge präglats av paniklösningar - jordbruksareal har blixtförvandlats till industri- och bostadsområden för att härbärgera kringresande verkstadsarbetare - är Jiangs 60-miljardersprojekt mer orienterat mot kvalitet. Han kallar det lite ödmjukt för Jiangyuan Culture Creative Industrial Park.

"Vi vill visa regeringen hur man kan bygga en framgångsrik stad från noll genom att betona arkitekturens möjligheter", förklarade han nyligen för tidskriften Urbane. "I dagens Kina byggs en massa hus varje dag, men efter 30 år kommer de att rasa. Vårt land har förstörts av storskaliga exploateringar. Här har vi chansen att göra något lika fantastiskt som projekten man ser utomlands."

Själva byggtempot kan Jiang inte göra något åt; Ordos har kallats "Kinas energibank för det tjugonde århundradet", regionen förfogar över 20 procent av landets naturtillgångar och en arbetskraftsinvasion är att förvänta. Men genom att peppra Jiangyuan med kulturinstitutioner och byggnader ritade av ledande arkitekter hoppas han främja mer bestående värden. Lyxvillor, rejält tilltagna lägenheter, ett universitet, en utställningshall, en biograf, till och med ett Harley Davidson-kafé (Jiang äger fyra motorcyklar) - allt ska byggas under de närmaste fem åren. Och även om de identiska viktorianska bostadshusen som spritsats ut i långa rader på den vindpinade platån kanske talar ett annat språk, reser sig redan nu ett 2.700 kvadratmeter stort och kompromisslöst konstmuseum av inhemska talangen Xu Tiantian. I London skissar en annan kvinnlig stjärna, Zaha Hadid, på ett operahus. Och i Los Angeles-solen lär Frank Gehry brottas med ett än så länge hemligt projekt.

Rasar husen gör de det åtminstone med stil.

På Blekingegatan 46 och Klevgränd 16 i Stockholm filas det på två andra Ordos-projekt. Tham & Videgård Hansson respektive Testbedstudio har inbjudits att rita varsin villa på 1.000 kvadrat boyta. De är inte ensamma. 98 andra så kallade "unga" kontor från 25 länder gör detsamma.

För urvalet står den inte like unge Jacques Herzog. Istället för att rita något själv på de 198 hektaren i fråga har pritzkerprisvinnaren gripit sig an utmaningen att vaska fram världens just nu mest lovande kontor. Det är förstås en absurd ambition, ett bevis på Jiangs sluga marknadssinne mer än något, men också ett exempel på hur arkitekturen alltmer närmar sig populärkulturens värderingssystem.

This is the result from the Swiss jury:

Afrika - 1 kontor

Sydamerika - 5

Asien - 11 (inget från Kina)

Nord- och Centralamerika - 30

Europa - 40

Och även om Ordos 100-lista ännu inte är riktigt komplett gör den stora mängden kontor sammanställningen till en intressant måttstock. Följande kan uttolkas: att Norden är på stark frammarsch med nio inkluderade kontor; att Hadid, Richard Rogers, Norman Foster, Rem Koolhaas och MVRDV tycks konsumera allt syre - Storbritannien och Nederländerna medverkar med ett ynka kontor vardera; och att Basel kan komma att bli för arkitektur vad Beijing idag är för diktatur - av hela 14 schweiziska kontor är 13 därifrån (Herzog & de Meurons hemstad för övrigt).

"Vi fick inbjudan via mail i december förra året och blev förstås mycket överraskade", säger Anders Johansson på Testbedstudio. "Tveklöst är det ett hedervärt sammanhang. Men självklart tvingas man ställa vissa ideologiska spörsmål. Inte bara på grund av den kinesiska regimen. Att flyga hundratals personer fram och tillbaka är minst sagt ekologiskt tveksamt. Trots vattenbrist ska alla villorna ha pool. Och hur kommer den nya stadsdelen att påverka de växande klasskillnaderna, blir den ett gated community?"

"Det är ett projekt med drag av Faustiska dimensioner", konstaterar kollegan Erik Wingquist stilla.

Bolle Tham håller med. Och i likhet med Testbedstudio var det ett möte med projektets curator Ai Weiwei - i 20-gradig kyla i öde mongoliskt månlandskap - som avgjorde hans och Martin Videgård Hanssons beslut.

"Ai Weiwei är konstnär och arkitekt och driver kontoret Fake design. Han samarbetade med Jacques Herzog och Pierre de Meuron på 'Fågelboet', OS-arenan i Peking. I Ordos-projektet är det han som ritat stadsplanen. Fast det som gör honom unik är att han är en besk regimkritiker med väldig integritet. En slags världsförbättraranda präglar både honom och Ordos-projektet. För honom handlar detta mer om att samla arkitekter från olika kulturer och utbyta tankar och kunskaper än om att göra 100 spektakulära statements."

"Fortfarande är den breda och mångfasetterade arkitekturkompetens som finns i väst sällsynt i Kina, men väldigt snart tror jag att de kommer att ha upparbetat en egen know-how", fortsätter Tham. "När Ordos-villorna står klara i slutet av året kommer de att exemplifiera 100 sätt att lösa ett sådant här program. Vissa av husen kommer att bli bra och några mindre bra och de kinesesiska arkitekterna kommer att kunna ta erfarenheterna vidare. Det verkar osannolikt att de någonsin kommer att behöva ringa oss igen."

Mark Isitt