Kaos och eufori i fritt Kosovo

Den svenske arkitekten Daniel Andersson arbetar i Kosovo, som just förklarat sig självständigt. Han hjälper till att bygga demokrati – med fysisk planering som verktyg.

Av Kerstin Persson

Kosovo är på väg från kommunism till marknadsekonomi och från konflikt till ett fungerande samhälle. Landet är fattigt och det råder anarki i stadsbyggandet, säger Daniel Andersson.

Han är tjänstledig från jobbet som planerare i Strängnäs kommun och har arbetat ett halvår i Kosovo. Han beskriver stämningen efter självständighetsförklaringen som euforisk –bland de 90 procent av befolkningen som är kosovoalbaner. Serberna i norr är mindre glada.

– Men de som bor i enklaver eller är integrerade är mer jämnmodiga och hoppas på en normal vardag.

Självständigheten påverkar inte hans arbete direkt. Det gjorde däremot valen före jul som ledde till byte av borgmästare och chefer. Men för hans FN-kollegor i den delade staden Mitrovica är det osäkert hur arbetet ska fortsätta.

– Albanerna har skrivit en egen översiktsplan utan att ta med den norra, serbiska befolkningen i processen och motsättningarna är ganska stora, berättar han.

Daniel Andersson har en så kallad JPO-tjänst inom FN. Han arbetar inom Municipal Spatial Planning Support Programme, MuSPP, som sponsras av Sida och genomförs av UN-Habitat. Han är ende svensk bland utländska experter från tio länder.

– Vi samarbetar med sex kommuner, det vill säga de sex största städerna, utom Pristina där det finns ett centralt kontor där jag arbetar.

Sedan konflikten 1998–99, då städerna Peja/Pec och Gjakova/Djakovica till stor del förstördes, har Kosovo genomgått en kraftig och okontrollerad urbanisering. Det har varit en dubbel rörelse, från landsbygden till småstäder och från småstäder till Pristina, som fördubblat sin befolkning det senaste decenniet.

– Anarkin visar sig till exempel i att man i Pristina bygger tiovåningshus utan bygglov och utan hänsyn till detaljplanen, berättar Daniel Andersson. Man bryr sig inte om vägar och vatten och avlopp. Om det överhuvudtaget finns trottoarer är de ofta trasiga, smutsiga och belamrade med bilar så att folk måste gå mitt i gatan. Dieselångor från gamla bussar och bilar, rök från vedeldade spisar och doften av brunkolsverket utanför Pristina gör luften dålig.

– Längs landsvägarna dyker det ständigt upp nya bensinstationer, bilskrotar, motell, shoppingcentra. De förstör det landskap som annars hade varit fint att resa genom.

Det är denna bild Daniel Andersson och hans kollegor vill hjälpa till att ändra.

Lokala team, som består av en utländsk och en lokal expert, arbetar ihop med kommunens planerare och andra tjänstemän och politiker. Det handlar om att få saker att hända och att bygga den lokala kompetensen genom "learning by doing".

Arbetet hittills har gällt att utveckla motsvarigheten till svenska översiktsplaner och fördjupade översiktsplaner men eftersom planering är så långsiktigt och abstrakt har teamen kompletterat det med små demonstrations- och pilotprojekt. Det har handlat ganska mycket om stadsmiljö och urban design.

– Till exempel att tillgänglighetsanpassa övergångsställen och offentliga byggnader, att rusta upp parker och skapa trafiksäkra miljöer kring skolor. Även den idé- och designtävling som ligger på Sveriges Arkitekters hemsida är ett demoprojekt.

Nästa steg är att införliva översiktsplanerna genom att ta fram detaljplaner och olika tematiska planer. Om en kommun gör ett kulturmiljöprogram kan en annan göra en grönplan eller en transportstrategi. Så kan de lära av varandra. Visionsworkshops är också en vikig komponent i arbetet.

Enligt Daniel Andersson är arbetet med civilsamhället minst lika viktigt som arbetet med tjänstemännen om planeringen ska bli hållbar.

– Tanken är att vanliga människor ska inse att de har rätt att höras och bli hörda samtidigt som proffsen inser att medborgarnas medverkan kan ge ett bättre slutresultat och inte bara merarbete. Ibland känns det som att vi snarare bygger demokrati med fysisk planering som medel än tvärtom, säger han.

Arbetet handlar inte rakt av om att exportera svenska modeller för fysisk planering.

– Den värdegrund vi saluför är både Sidas och UN-Habitats, men mycket av tänket kommer ju från Nordvästeuropa. Vi tjatar om jämställdhet och minoriteters rättigheter och försöker flytta upp kollektivtrafik och cykling på agendorna. Bilen har hög status här medan tåg ses som mossigt och bakåtsträvande. Men det finns bra förutsättningar för tåg och vi märker en ny inställning.

– I Ferizaj/Urosevac ville kommunen flytta ut järnvägen utanför staden eftersom den är ett stort stadsmiljö- och säkerhetsproblem, men nu är man inne på ett resecentrum mitt i stan där det ska vara enkelt att byta från buss till tåg så att det kollektiva resandet underlättas. Precis som hemma försöker vi få till en kompakt stadstillväxt. Här växer dessutom städerna naturligt på ett väldigt kompakt sätt, på gott och ont.

Daniel Andersson noterar att stadsmiljö är viktigt för många och folk lider av att se sina städer snabbt förstöras.

– Man vill kunna gå ut på stan utan att bli påkörd eller smutsig. Grundläggande infrastruktur och tillgång på el och vatten utan dagliga avbrott ligger högst upp på önskelistan. Det är inget vi kan ge dem, men planeringen kan underlätta att hitta lösningar.

Finns det arkitekt- och planerarutbildning i Kosovo?

– Ja, de flesta av våra lokalanställda kollegor har en bachelor i arkitektur. Det finns numera en master också, som några har gått.

Kosovo är litet och fattigt, den svarta ekonomin står för hälften av BNP och det pågår omfattande knark- och människohandel. Vad tror du om framtiden för Kosovo?

– Landet har tillgångar, exempelvis fantastiska bergsområden för friluftsliv och turism och en ung befolkning. Dessutom upplever jag kosovarerna som företagsamma, inte minst byggverksamheten är ett tecken på det. Stödet utifrån kommer att fortsätta länge, både ekonomiskt och för att bekämpa organiserad brottslighet och korruption. Det kommer att bli bättre. Frågan är bara om det går tillräckligt snabbt så att ett ökat välstånd kan överbrygga de etniska motsättningarna.