Jag mår dåligt av att se denna brist på motiv gestalta vår stad: bostad, skönhet, handel, öppenhet och riktning: åt valfritt håll. Planestetik och degenerativ gestaltning, låt yta vara yta, vara yta. Vi är GESTALTARE, inte arkitekter. Det är vår roll nu, varken mer eller mindre. Vi kan yta och materialiteter, undviker demokrati och hållbarhet, förståelse och mening. Hållbart är också en fråga om perspektiv, ibland är det ju bättre att... i det långa loppet... i just det här fallet... SKIT!!! Hur är det möjligt att se utan att titta; ytan förblindar oss och träden står i vägen för kraftvärmeverket. Funktion i offentlig miljö är aktivitet. Aktiviteter kommer av gestaltade miljöer och rum som vi inte förstår. Vi är SKYLDIGA till oförstånd! Inget som är är icke-materialitet men saknar heller inte andra egenskaper, innebörder, verkan, värden. Att tolka och förstå är vår roll. Att se mening genom form, inte form sig självt som meningen. Ytan är död, länge leve ytan... en förklaring till allt!
Björn Ekelund, doktorand
Avd för arkitektur och infrastruktur
Luleå tekniska universitet
Björn, 2008-02-14
|