Arkitekt: Malmström & Edström genom Christer Malmström.
Ej belönat.
Malmström & Edström arkitektkontor AB
Ansvarig arkitekt:
Christer Malmström
Medverkande arkitekt:
Elinor Frej
Maria Johansson
Medarbetare:
Anders Holmer (bilder)
Lisa Sjöstrand (3d-modell)
Ingrid Blomdahl (tekniska snitt)
”Förslaget SPIRA NOVA utgår från en vidaretolkning av arkitekten Thunströms silobyggnad. Strävan är att ett lokalt ”platsens minne” skall etableras i arkitektonisk bemärkelse, där den bevarade kvarnanläggningen tillsammans med den nya ”silon” skapar en helhet i samspel med varvsindustrins mera påtagliga avtryck (dockan, kranen m._.). En i dag skapad arkitektur som, utan direkta pekpinnar, berättar om viktiga delar av älvstrandens sammansatta industriella historia.” ”De renodladefunktionella kraven stimulerade sannolikt upphovsmännen på KF vid den tiden och tankarna förs till andra spelplaner där arkitekter om Le Corbusier lät sig inspireras av industrins byggnader för andra ändamål, t.ex. bostäder. Thunström valde 1950 att gestalta Silo IV kompromisslöst utifrån dess funktionella förutsättningar.”
”Vi väljer att följa den strama och industriella karaktären.”
”Vi väljer att fritt tolka förebilden genom att behållarna (cylindrarna) ges visuellt företräde samt att byggnaden bekläds med ett enhetligt genomsiktligt ljust material. Vi gestaltar en basbostad med ett stort öppet rum (vardagsrum / kök), ett slags ”loft”, inrymt i de nya tornen kring vilka sen de övriga mer sekundära utrymmena grupperar sig.”
”Den nya byggnaden i stadslandskapet
På avstånd uppträder byggnaden monokrom och samlad i sin gestalt. Först på närmre håll anas dess nya innehåll, även om balkonger och fönsteröppningar också här underordnats volymens enhetliga homogena verkan. Kroppen står fortfarande ljus och vertikal i stadens siluett, dag som natt. Den målade betongen har ersatts med en äldre, men idag återupplivad, glasprodukt från industrins värld vilken omsveper så gott som hela fasaden och skapar ett mjukt gröntonat ljusspel dagtid. Vid skymningen börjar den bakomliggande fosforescerande målningsbehandlingen av vindskivan att transmittera ett svagt grönaktigt ljus ut genom glasväggen. Landmärket dröjer därvid kvar även om natten utan att traditionell fasadbelysning applicerats.”
”På långt avstånd, liksom på nära håll, dominerar de vertikala nya rektangulära vardagsrumstornen vilka sträcker sig obrutet från mark till himmel. Emellan dem är uteplatserna inflikade i ett delvis oregelbundet mönster (insprängda etagebostäder åstadkommer ”uteblivna” balkonger) och de indragna bakomliggande fasader fångar upp skuggornas spel likt de ursprungliga cylindrarnas inre möte med varandra. I övrigt en helt slät fasad där ytterligare fönsteröppningar koncentrerats till byggnadsvolymernas innerhörn. Dessa fönster har också givits en från standardproduktionen avvikande form. Att samtliga har en och samma form samt ett gemensamt mått (ett enda ”littra”) har varit viktigt för helhetsverkan, både som gestalt betraktat men även idémässigt.”
Förslagsställaren utgår från den befintliga silons strama och industriella karaktär i gestaltningen av den nya byggnaden. De båda långsidofasaderna är identiskt uppbyggda med utskjutande vardagsrum som bildar fyrkantiga ”silorör”.
Byggnaden har fått en större planform och en ökad höjd jämfört med Silo IV för att kunna hävda sig bland nytillkomna byggnader. Detta resulterar i en kraftfull och stilig byggand – ett tydligt landmärke. Materialval och färgsättning, gröntonade glasplank, bidrar till att förstärka byggnadens speciella karaktär. Kontrasten till de tunga kvarnbyggnadernas mörka tegel känns också helt riktig.
Det övertygande exteriöra uttrycket har till viss del vunnits på lägenheternas bekostnad. Huset är uppbyggt med mittkorridor och enkelsidiga lägenheter mot öster och väster. Det stora husdjupet ihop med den sparsmakade fönstersättningen gör att lägenheternas inre del (köken) får liten del av dagsljuset. Tvåvåningsvarianterna känns genom sin luftighet bättre.
|