Helheten gav segern

En helhet större än summan av delarna fällde avgörandet när Kasper Salinpriset för femte gången (!) tilldelades en byggnad signerad Gert Wingårdh: House of Sweden i Washington. ”Ur ett helhetsperspektiv väl genomfört projekt” motiverar juryn sitt val. Också när arkitekterna Gert Wingårdh och Thomas Hansen beskriver husets kvaliteter lyfter de fram den väl fungerande helheten.

Av Elisabet Näslund

Jag inleder intervjun med att gratulera till att Wingårdhs får priset för fjärde gången. Fel, rättar Gert Wingårdh – det är ju femte gången han tar emot Sveriges Arkitekters stora byggnadspris.

Generad rodnad från min sida, fast inte helt oursäktligt att gå vilse i prisregnet över kontoret: Gert Wingårdh vann Kasper Salinpriset första gången för 19 år sedan med Öjareds golfklubb. Sedan dess har han stått överst på prispallen med Astra Zeneca 1993, Chalmers kårhus 2001, Aranäs gymnasium 2006 och i år House of Sweden. Han har också varit inblandad i slutstriden med jämna mellanrum – i år var förutom ambassadbyggnaden Citadellbadet i Landskrona nominerat.

När kontoret nu får pris för andra året i rad är frågan oundviklig: vad säger Gert Wingårdh om konkurrensen i Arkitektsverige?

– Årets pris känns inte som någon lätt seger. Kristallen i Uppsala framstod som ett mycket starkt förslag. Och ifjol var Halmstads bibliotek en självklar vinnare för mig; gymnasiet i Aranäs var ett ombyggnadsprojekt med tajt budget och det brukar juryn sällan premiera.

– Under min tid som yrkesverksam har kvaliteten på arkitekturen bara ökat. Det byggs bättre nu än på mycket länge, säger Gert Wingårdh.

Thomas Hansen, som inte längre jobbar på Wingårdhs utan leder Hansen&Leijonberg i Jönköping, instämmer.

– Det finns en högre medvetenhet bland beställarna och man reser utomlands mer, det tror jag är viktiga orsaker.

Årets pristagare House of Sweden är ett så kallat mixed use-projekt av det mer intrikata slaget. Där ryms själva ambassaden men också konferenssalar, 19 lägenheter och utställningsrum jämte entré med två receptioner, arbetsrum och underjordisk parkering. När arkitekttävlingen drog igång för fem år sedan var byggnadens innehåll ännu inte spikat.

– De översta våningsplanen lämnades tomma. De skulle kunna fyllas med vad som helst. Vi kallade det ”hyresgästanpassning av ett ännu icke byggt hus” medan vi skissade, säger Gert Wingårdh.

Uppdraget var att rita en byggnad som är transparent, öppen och verkar för den svenska diplomatin. Andra tävlingskrav var att utnyttja byggrätten till max och att ta hänsyn till översvämningsrisken: tomten ligger på ett näs där Potomac och Rock Creek löper samman.

Wingårdhs gjorde ett tävlingsförslag som knöt an till det svenska formspråket med ljust trä, vatten som tema, öppna lösningar, glas och trä- eller stengolv. De våningar där innehållet inte var bestämt placerades innanför en gördel som belyses när det är mörkt. Huset fick sju våningar, entrénivån ligger på den höjd Potomac kan stiga till. Entrén är en loggia med vita pelare som knyter an till Washingtons klassicistiska vita byggnader samt en stor ramp och trappa som löper längs hela ena sidan.

Tack vare tidigare uppdrag i USA visste Wingårdhs att brandtrappa och solavskärmningar får gå utanför byggrätten enligt amerikanska normer: Därmed lyckades de inte bara maximera utan till och med överskrida byggrätten.

Wingårdhs, som ritat ambassaden i Berlin, hade erfarenhet av att jobba för Fastighetsverket. Men det var fler än så som skulle göra tummen upp om förslaget skulle realiseras. Commission of Fine Arts och Georgetown Board, två mäktiga stiftelser i Washington, hade vetorätt, liksom projektets dåvarande ägare, Virginiabyggaren Lano Armada Hoffler. (För att ha råd att genomföra ambassadbygget finansierade entreprenören/tomtägaren projektet och har nu sålt det till Fastighetsverket.)

– Vi gjorde ett förslag som vi hoppades skulle falla ut bra, säger Gert Wingårdh. När det accepterades av Commission of Fine Arts blev förslaget väldigt svårt att rubba. Det färdiga resultatet är därför nästan identiskt med ursprungsförslaget.

Men lite suckar han över de strama kostnadsramarna:

– När man vinner en tävling om en ambassad i Sverige blir den första frågan: vad kan vi ta bort?

I House of Swedens fall är det bland annat en del svenska interiörmaterial som gotländsk kalksten.

När byggprocessen väl satte i gång startade en tid av intensivt resande över Atlanten. Handläggande arkitekt Thomas Hansen jobbade med projektet på heltid tillsammans med fem medarbetare.

– Det var en väldigt komplicerad process att ta sig igenom, säger Thomas Hansen. Vi hade förhandlingar hela tiden, allt vägdes mot kontrakten, som inte var entydiga. Det måste ha varit lika många jurister som byggare inblandade i projektet.

Allt ritades dessutom i de amerikanska måtten inches och feet. Här hade Wingårdhs en fördel av att ha ritat ett laboratorium i Boston; alla data fanns redan i deras system. Varje yrkesgrupp bestod av ett svenskt och ett amerikanskt företag. Wingårdhs amerikanska samarbetspartner var arkitekten Michael Segal på VOA.

Det färdiga resultatet har fått stor publicitet i både svenska och amerikanska media. Och när amerikanska arkitektorganisationen AEA listade de 35 bästa nybyggda projekten var House of Sweden med, berättar Gert Wingårdh stolt.

Har ni fått några åsikter från dem som använder huset?

– Ingen officiell feed back, säger Gert Wingårdh. Men de medarbetare som har jobbat mer än 500 timmar med projektet har gjort en studieresa dit och där fick vi reda på att vi gjort väldigt mycket rätt.