Prefab synas i sömmarna

Sveriges Arkitekters akademi för arkitektur är tveksam till utvecklingen inom det industriella byggandet. Efter besök på två aktuella byggen satte sig några av medlemmarna för ett akademisamtal.
– Det här bekräftar mina värsta farhågor, säger akademins ordförande Thomas Hellquist.

Av Nina Gunne

Akademiledamöterna granskade skarvar, fogar och möten på plats. De knackade i väggar, lyssnade till akustiken och kände på materialen. Efter besöken satte sig akademin för ett samtal på Ulriksdals Wärdshus. Den viktigaste frågan för dagen handlade om arkitektens roll i den industrialiserade utvecklingen. Hur bra arkitektur blir det när byggandet blir allt mer industrialiserat? Finns det ett samband mellan process och tillverkning och det arkitektoniska resultatet? Svaren kan sammanfattas med ett ja, och akademiledamöterna var inte positivt överraskade.

Sveriges Arkitekters akademi för arkitektur träffas några gånger per år för att diskutera aktuella ämnen och byggen. I september var ämnet industrialiserat byggande och akademin besökte två aktuella byggen utanför Stockholm: En del av Stora Ursvik i Sundbyberg, ritad av Origo arkitekter, samt studentbostäder i Bergshamra byggda år 2004 av Lindbäcks Bygg och ritade av Tirsén & Aili arkitekter. De två projekten var utvalda för att det industrialiserade byggandet är långt drivet i dem och systemen liknar varandra. NCCs hus kommer direkt från fabriken i Hallstahammar med färdigtapetserade väggmoduler som sätts samman på plats under skyddande tält. Enligt NCC halveras byggtiden. Systemet är avsett för flerbostadshus på 3-8 våningar och alla väggar är bärande.

I studentbostäderna i Bergshamra använder sig Lindbäcks Bygg av rumsmoduler som färdigställs med alla installationer, ytskikt och inredning, på den egna fabriken i Piteå. Det gör att montagetiden på byggarbetsplatsen blir extremt kort och bara taket, som lyfts på efter volymmontaget, byggs på plats. Det blir ett torrt och kostnadseffektivt bygge.

Man talar ofta om industrialiserat byggande på olika sätt. Det ena handlar om den industrialiserade och slimmade processen, internationellt kallad "lean production", där logistik och planering kan minimera tids- och arbetsresursslöseri. Det andra är att så mycket som möjligt byggs i fabrik och fraktas i paket eller till och med som färdigtapetserade rumsmoduler.

Akademiledamöterna konstaterade under samtalet att den svenska byggbranschen är långt ifrån den överlappande designteknik som är grunden i lean-tänkandet. Processen är fortfarande "rita-bygg-sälj" och branschen är fast i ett konservativt tänkande.

- Det finns en tröghet inom bygg. Branschen behöver bli lite mer lik Ikea. Men det sker en generationsväxling nu, påpekade Catherina Fored, arkitekt, arbetschef på Folkhem och ny ledamot i akademin.

- En yngre generation tar över inom byggbranschen, med ett nytt sätt att tänka. De åker till Toyotas bilfabriker för att lära sig mer om produktionsteknik och logistik.

Arkitekternas roll i det nya byggandet var ett stående ämne i diskussionen.

- Arkitekterna har blivit tagna på sängen av det industrialiserade byggandet, menade Thomas Hellquist. Vi måste hänga med om vi inte ska bli ännu mer marginaliserade. Man kan fråga sig om det här förstärker att vi arkitekter bara "klär" huset. Och är det ett problem?

Josefina Nordmark, från MAF arkitektkontor, vill hellre se det som en utmaning för arkitekterna att göra något bra utifrån de givna modulerna. Och Bodil Karlsson, som var akademins gäst för dagen och textildesigner som driver Afro Art i Stockholm, vill uppmuntra arkitekterna till det.

– Arkitekter måste använda problemen - monterings- och modulskarvarna - till att uttrycka sig, kanske förstärka dem. De behöver utveckla estetiken. Inte försöka dölja fogarna utan arbeta med dem.

Catherina Fored höll med men tror inte på helt industrialiserade byggprojekt.

– Det kommer fortfarande att vara viktigt med hantverk i detaljerna, att se över ytskikten och hur man tar hand om möten i till exempel betongfogar. Och det är arkitekternas viktiga uppgift. Då är det också viktigt att arkitekterna är med i ett tidigt skede i produktionen. Tillsammans med tillverkaren kan de få fram högre kvalitet.

Men det är svårt för arkitekter att påverka tidigt i processen, menade de andra.

– Bygg är en styckad process där vi arkitekter överlämnar projektet. Då är det svårt att påverka resultatet, menade Mats Egelius. Josefina Nordmark hade liknande tankar:

– Vi kan inte rita hus som ska byggas med tegel. Vi måste utgå från produktionssättet. Men som arkitekt vet man inte alltid vilken produktionsmetod som ska användas. Samtidigt hänger det på oss arkitekter att söka samarbeten med byggare, att vara aktiva i den processen. Vi behöver vara med tidigt i produktionen för att vinna både estetiskt och produktionsmässigt.

Ledamöterna kunde jämföra de nya studentbostäderna i Bergshamra med dem som byggdes intill på 60-talet, ritade av ELLT arkitekter, vilket satte igång en diskussion om skillnaderna.

– När 60-talets byggkranar kom var kritiken att det blev en andefattig arkitektur, påminde Mats Egelius. I trettio år har det sedan varit ute med industrialiserat byggande. Nu kommer andra generationens industriella byggande.

Thomas Hellquist konstaterade skillnaden att det nya på 60-talet var fasadmoduler medan vi idag arbetar med hela rumsmoduler.

– Samtidigt är vi långt ifrån den tidens strukturtänkande. Produktionen påverkar inte uttrycket lika mycket längre. Då lät man brädformen i gjutningen synas i fasaden. Det var taktilt och materialet gav uttrycket. Husen hade ett industriellt uttryck trots att de byggdes med äldre teknik. Idag vill man istället dölja det industriella och paradoxalt nog få husen att se ut som om de byggts med traditionella metoder.

Men skillnaderna tolkades inte bara till de tidiga husens fördel. Bodil Karlsson läste inte in modulsystemet i de nya husen men tyckte däremot att det fanns mer av massproduktion över de äldre byggnaderna i Kungshamra.

– Husen behöver ju inte skrika ut att de var billiga att bygga.

Allt är mer eller mindre industriellt idag. Samtidigt väljer flera byggföretag att sälja delar av sin produktion som platsbyggt. Är vi nu inne på ett nytt sorts kategoribyggande där de enklare bostäderna byggs med fler färdiga element? Kommer samhällets polarisering att betonas ytterligare genom byggandet, undrade ledamöterna.

Thomas Hellquist påminde om att projektet vid Bunkeflostrand (arkitekt Peter Broberg och Landskronagruppen) kom som en reaktion på kritiken mot Bo01 och "en arkitektur för de rika". Nu skulle man bygga för alla, billigare, och det skulle man klara av genom att industria­lisera och stapla fabrikstillverkade rumsmoduler tillverkade i en ombyggd fabrikslokal i Arlöv.

Också Mats Egelius uttryckte en farhåga för att det förfabricerade blir en B-produkt som förpassas till ytterstaden medan det byggs mer exklusivt och platsbyggt i innerstaden.

– Betalningsviljan är mycket olika i olika områden. Det speglar sig i byggandet. Egentligen skulle man kunna bygga enklare i innerstaden, det skulle ändå säljas.

Mats Egelius visade det projekt han genom White ritar för Folkhem i Sabbatsbergsområdet i Stockholm och där Catherina Fored är projektledare. Ett projekt som säljs på gott hantverk i detaljer och ytskikt.

– Men nästan allt på bygget är industriellt, från det självklara som fönster och dörrar till fasadelement och färdiga badrum. Allt byggande mer eller mindre industrialiserat idag.

Under studiebesöken träffade akademin några av de nyinflyttade i Ursvik och ett ungt par som bott i de nya studentbostäderna i Bergshamra i ett par år. En man var uppenbart irriterad över den skarv mellan två väggmoduler som syntes i vardagsrumsväggen. Det här är ingenting som syns på ritning när projektet säljs till kunden. Något som kom upp under samtalet senare.

– Denne unge man accepterade inte denna skarv, påminde Thomas Hellquist. Efter mycket övertalning fick han den åtgärdad. Kommer det blir ett konsumentkrav att man spacklar över skarvarna och blir bättre på att ta hand om möten? Att det inte ska se industrialiserat ut?

Mats Egelius ser en stor risk i att man säljer alla bostäder på ett papper.

– Nästan ingenting säljs färdigbyggt längre, allt säljs utifrån ritning. Förutom att kunden inte kan se resultatet leder det också till att entusiasmen hos de som deltar i processen avtar när projektet redan är sålt. Arkitekten behövs ännu mer om det här byggandet inte ska uppfattas som negativt av kunderna.

De andra höll med om problemet. Det krävs träning för att föreställa sig rumsmått på en ritning och trots ett ökat designintresse så är det mesta fokuserat på kök och badrum, inte på trapphus och andra gemensamma utrymmen.

Vad är det då som pressar på utvecklingen av det industrialiserade byggandet? Lönsamhet förstås, menar Mats Egelius.

– Byggbranschen har den lägsta omsättningen av alla och den jagar kostnadsvinster. Trettio procent av kostnaderna är felkostnader i form av byggfel och arbetskraft som väntar. Branschen har ett stort problem och den jagar lönsamhet. Det finns en stark drivkraft att flytta ut produktionen från Sverige. Produktionen av komponenter har redan flyttat. JM som gör störst vinst köper nästan bara utlandsprodukter.

Om många produkter görs lika borde det bli mer tid för formgivning vilket borde leda till bättre arkitektur? Men är det så idag?

– Risken är att man inte tar till vara den tid man vinner, tror Bodil Karlsson.

– Idag försummas rummen mellan husen, menar Josefina Nordmark. Det är den hela boendemiljön, både rummen och sambanden mellan dem och hur man använder dem som ger kvaliteten. Men boendekvalitet hänger inte på industrialiserat byggande eller inte utan på om man klarar av att hantera rumsligheter både ute och inne. Kan man använda pengarna man vinner på produktionen till ljus och utemiljö har man mycket att vinna. Det är viktigare än snygga skarvar.

Thomas Hellquist sammanfattade dagen med stor besvikelse.

– Dessa besök bekräftar alla fördomar jag haft om industrialiserat byggande: Det blir fult, torftigt och tråkigt. Och jag är skeptisk till intentionerna. Jag vet inte om processen är till för att göra bättre miljöer eller om det handlar om en intern förskjutning inom branschen med syfte att uppnå bättre lönsamhet. Och är det då slutkonsumenten som betalar detta? Vi har idag sett byggnader där den arkitektoniska ambitionen är nedtonad, byggnader präglade av processen på det mest triviala sätt. Så här kan det inte fortsätta.

– Man kan säga att vi har sett dåliga prototyper idag. I en annan bransch skulle de inte ha testats på stackars "vanliga" människor, påpekade Katarina Nilsson.

Och några frågor hängde i luften. Hur åldras dessa hus? Hur påverkas den hållbara utvecklingen av ett industrialiserat byggande? Och vem är egentligen arkitekten när allt fler och allt större prefabricerade element används?