Med sin portfolio under armen cyklade hon för tio år sen som nyutbildad arkitekt runt mellan Londons arkitektkontor för att söka jobb. Idag leder svenska Ia Hjärre, tillsammans med sin man Andy Nettleton, företaget Dive architects i London. Men de står vid ett viktigt vägskäl. De funderar på att flytta kontoret till Sverige. Och de har börjat fråga sig vad de vill som arkitekter idag.
– Vi har varit mycket i Afrika genom British Council det senaste året och det har väckt många tankar. Vi börjar tröttna på att dekorera och göra snygga kök och längtar efter projekt med större innehåll, säger Ia Hjärre.
Därför har de lämnat anbud på bland annat ett barncenterprojekt som sju frivilligorganisationer annonserat ut i England. Och de hoppas få möjlighet att rita skolor inom BSF-programmet, Building Schools for the Future, en stor satsning på skolbyggnader i Storbritannien.
– Vi vill jobba med projekt som gör skillnad för många, inte bara snygga lösningar för få.
De första åren hade Dive architects mest privata kunder. De ritade kontorsinredningar, ombyggnader av lägenheter och tillbyggnader. De blev omskrivna i Wallpaper som ett av de 25 mest innovativa arkitektkontoren i världen och fanns med i guiden "New architects 2. A guide to young architectural practices". Idag har de också en annan typ av uppdragsgivare, fler offentliga byggnader och större privata projekt. Förra året fick de ramavtal med British Council, något som öppnat dörrar för projekt i Bahrein, Mozambique och Sudan.
Jag träffar Ia Hjärre och Andy Nettleton i the Jam Factory, en ombyggd fabriksbyggnad i Bankside i London. Bakom stora trädörrar döljer sig den studio de själva inrett och numera äger. Just nu har de tre anställda och hyr ut arbetsplatser till en fotoagentur.
Paret möttes genom gemensamma vänner när Ia Hjärre läste ett utbytesår på Bartlett i London och Andy Nettleton på Mackintosh i Skottland. Idag har paret både familj och kontor ihop.
När Ia tagit sin examen för drygt tio år sedan tog hon sin portfolio, cyklade runt mellan arkitektkontoren i London och fick napp på Harley Robertson, ett av Englands största kontor.
– Jag ritade tak och toaletter i ett år och lärde mig "allt" om projektering och engelska fackuttryck.
Men ett år räckte och hon gick vidare till designföretaget Harper Mackay där allt blev annorlunda.
– Där satt vi plötsligt två personer ansvariga för 21-miljonerprojekt för ett tv-bolag i Birmingham och fick fullständigt fria händer. Jag hade stor arkitektonisk frihet men också eget ansvar för deadlines. Jag jobbade nästan ihjäl mig i en och en halv månad.
En kund frågade Ia Hjärre om hon ville rita hans hem. Samtidigt fick hon ett uppdrag av ett bokförlag att skriva en guidebok om nordisk arkitektur. Hon sa upp sig och startade eget. Bokförlaget gick omkull och uppdraget för hennes första beställare lades ner. Men hon hyrde in sig i en magasinslokal och fick snabbt nya kontakter och uppdrag. När hennes andra barn var på väg fick hon lägga sju projekt på is. Då klev hennes man Andy Nettleton in i företaget. De startade ett Limited Company, ett aktiebolag, något som är betydligt enklare i England än i Sverige och bara kostar en krona per person.
Företaget registrerades först som Dive Architecture. I England är titeln arkitekt mycket väl skyddad och de fick inte kalla sig arkitekter innan de registrerades på ARB, Architects Registration Board. De fick visa att de hade fulla kvalifikationer genom att skriva en resumé om sina arbetsuppgifter och roller innan de röstades igenom och fick titeln arkitekter. Idag heter företaget Dive architects.
– Att vara registrerad av ARB är oerhört viktigt i England. Att vara medlem i RIBA, Royal Institute for British Architects, betyder egentligen ingenting, det är mer av en herrklubb. Men en RIBA-titel ger ändå tyngd och pondus gentemot beställare så vi funderar nu på att gå med där också.
För att bli registrerad av ARB krävs att man har en arkitektförsäkring som täcker de projekt företaget arbetar med. Ju större projekt desto högre försäkrad behöver man vara. Idag är Dive försäkrade för 1-miljonprojekt, något som kostar dem 2.000 pund om året.
Det täcker de allt större projekt de hanterar bland annat för British Council. Förra året fick de efter att ha lämnat anbud ett ramavtal med British Council. Första uppdraget var en skolbyggnad för engelskundervisning i Bahrein, 2.000 kvadratmeter nybyggd yta. Ia Hjärre plockar fram en modell över projektet och förklarar.
– Det gick igenom två bygglov. Sedan såldes projektet och lades ner.
Istället gjordes projektet till en ombyggnad av en befintlig jättevilla, ett lika kostsamt projekt, visade det sig.
– Vi drömmer om att få rita ett hus från grunden. Det har vi faktiskt aldrig gjort. Vi har varit så nära flera gånger. Men vi har haft otur. Projekt har lagts ner eller sålts vidare.
Men ramavtalet med British Council har lett till andra uppdrag, som en tillbyggnad till en existerande byggnad i Khartoum i Sudan, ett kultur- och utbildningscenter. Nyligen blev de också inbjudna som ett av tre kontor att rita förslag till ett bronsgjuteri i Uganda.
Ia Hjärre visar broschyrer och presentationer de lagt ner mycket tid på, bilder och texter om deras designfilosofi. Förra året skickade de ut en stor bunt till lokala kommuner och företag och det har börjat ge resultat.
Ett är skateparken Whites Grounds Skate Space, i en nedlagd järnvägstunnel i den lokala kommunen Southwark Council. Dive samarbetade med både kommunen, boende och skolor när de tog fram sitt förslag. Det var deras första kommunala projekt och det har lett till att nya dörrar öppnas. Nu ritar de också ett flerbostadshus i Sheffield och flera tusen kvadratmeter kontorsyta i Westminister Tower.
Byggkulturen i Sverige och England är rätt lika, menar de. Men Ia Hjärre märker ändå skillnader mellan de två länderna. En sak hon förstått är att brittiska arkitekter är mer ute på byggplatsen än de svenska.
– För oss är det självklart. Vi har samtal med byggare och hantverkare och vi skissar mycket på direkt på byggplatsen. Det är viktigt för att kunna förstå konsekvenserna av det man ritar i full skala. Att ta fram måttstocken och kolla på plats. Det handlar också om att respektera hantverkares och byggares kunskap. Vi bryr oss om projektet och visar det. Det engagemanget sprider sig till alla.
Men hon har fått stångas med de brittiska byggreglerna och det dröjer inte långt in i intervjun förrän hon släpar fram tunga pärmar. Hon suckar över den byråkratiska proceduren.
– Men reglerna måste läsas och följas. Vissa kontor anlitar en konsult för att gå igenom ritningarna innan de lämnar kontoret.
För en ombyggnad gäller att ett design- och ett tillgänglighetsprogram ska lämnas in tillsammans med ritningarna. Reglerna ändras och uppdateras kontinuerligt, just nu mycket inom energiområdet, och det gäller att hålla sig uppdaterad. Nytt är att ett hållbarhetsprogram ska skickas med för allt som ritas och byggs. Dive Architects har skrivit ett sådant för ett projekt i en nationalpark i Yorkshire. Parken har egna direktiv och regler för vad som får byggas och om framtida utveckling. Dive architects föreslår att man river vissa byggnader och bygger nytt i lokala material.
– Det finns ett stort intresse för lokala material och det är något vi gärna arbetar mer med. Det gäller som arkitekt att vara påläst när man arbetar med ekologiska investerare.
De tycker båda att brittiska arkitekter och byggbranschen har blivit mer delaktiga i arbetet med att ta fram hållbara lösningar. I projektet i Bahrein för British Council samarbetar de med Max Fordhams, ingenjörer som arbetar med hållbara lösningar.
– Men det är fortfarande dålig samordning mellan byggregler och kvalitetskontroller i efterhand. Det kan vara stenhårt att få bygglov, men så kontrolleras det ändå inte att det efterlevs.
Dive architects har haft tio framgångsrika år i London och uppdragen har blivit fler och större. Men nu funderar de på att bryta upp.
– Vi har haft många bra år här. Det tar tid att bygga upp ett företag och nu börjar vi skörda av vårt arbete. Men vi söker en annan livskvalitet för familjen.
Så paret säljer nu studion och flyttar arbetsplatserna till sitt hem några kvarter bort. Sen går kanske flytten hem till Sverige. De har uppdrag för ett år framåt i England och räknar med att kunna behålla sina kontakter samtidigt som de bygger upp nya i Sverige.
När Ia Hjärre startade eget i London var det ett stort steg och Dive architects har efter tio år etablerat sig, fått en bra kundkrets och stort nätverk. Skulle hon råda någon annan att göra det samma?
– Det finns så många duktiga arkitekter i London och det är stenhård konkurrens. Men det finns också många möjligheter. Allt kan hända här i London.