Referat var debattinlägg

När en åsiktsmaskin får i uppdrag att referera ny forskning blir det fel, konstaterar Johan Rådberg.

Läs först den här meningen:

"Själv ser jag gärna en diskussion av de nyurbanistiska stilidealen, men då krävs samtidigt ett fördjupat problematiserande av modernismens frågeställningar, och inte minst en diskussion om hur den samtida fria formens arkitektur befattar sig just med det sceniskt och visuellt laddade urbana - men med den samtida kulturen som utgångspunkt, inte med historien som projekteringsinstrument, oavsett om förlagan nu är funkis."

Förstod ni? Inte jag heller. Meningen är ett stilprov från Leo Gullbrings anmälan av Catharina Sternudds doktorsavhandling "Bilder av småstaden", som publicerades i Arkitekten, juni 2007. Det är hans avslutande "punchline", där han talar om hur avhandlingen borde varit upplagd.

Vem är då Leo Gullbring? Är han forskare, arkitekt eller stadsplanerare? Nej. Han är frilansjournalist med egen hemsida, där han för fram sina åsikter om arkitektur och design. För Arkitektens läsare är Leo Gullbring känd som debattör med ett favorittema: ­"new urbanism" eller som han hellre säger: nyurbanism. Nyurbanism är en samlingsrubrik för allt som är fel i samtida svensk arkitektur och stadsbyggnad. Överst på Gullbrings svarta lista står Jakriborg och Järla sjö. Visserligen kan man invända att de här båda områdena i högsta grad är framvuxna ur en svensk jordmån, och har mycket litet att göra med amerikansk New urbanism. Men den invändningen är bortkastad på Gullbring, som tänker och skriver efter principen "guilt by association". Han har, liksom andra framgångsrika kolumnister, tagit på sig rollen som åsiktsmaskin. Det gäller att vara för något, eller emot något. Helst emot. Att även arkitekturen har fått sina egna åsiktsmaskiner bör inte förvåna någon. Det är ett tidsfenomen. Men när åsiktsmaskinen får i uppgift att referera ny forskning då blir det fel.

Leo Gullbring går igång redan på avhandlingens forskningsfråga: "Vad är det som gör den nya småstadsmässiga bebyggelsens estetiska uttryck å ena sidan så omtyckt och å andra sidan så kontroversiell?"  Bakom formuleringen skymtar han nyurbanismens spöke. Och mycket riktigt: avhandlingen tar på några ställen upp Jakriborg och Järla sjö - Gullbrings hatobjekt. Mer behövs inte för att han ska deklarera att avhandlingen "slår ... ett slag för den småstadsmässiga pastischen"; och att författaren har "anammat de nyurbanistiska stadsbyggnadsidealen". Gullbring fortsätter sitt referat med att ifrågasätta avhandlingens objektivitet, dess empiri, dess uppläggning. Som kronan på verket slår han fast att avhandlingen är "ett exempel på hur forskningen urholkas när disputationer skyndas fram och när handledningen haltar".

Gullbrings referat är ett maskerat debattinlägg, ett osakligt och illvilligt sådant. I själva verket handlar Catharina Sternudds välskrivna och välstrukturerade avhandling inte om New urbanism (som Gullbring ger sken av), den undersöker vilka faktorer som bidrar till estetisk preferens hos allmänheten, och jämför dem med arkitekters estetiska paradigm. Aktuella frågor av stort intresse för alla inom arkitektyrket. Det bör också sägas att avhandlingen är ett prov på gediget forskarhantverk, detta enligt dem som haft att bedöma den vetenskapliga kvaliteten.

Arkitektens referat av Catharina Sternudds avhandling är ett journalistiskt haveri. Man anmäler inte en vetenskaplig avhandling på samma lättvindiga sätt som man skriver ett debattinlägg. Ansvaret för detta haveri faller till stor del på Arkitektens redaktion. Det är bara att hoppas att redaktionen inser sitt misstag och reparerar det genom att göra en rättvisande presentation av avhandlingen. Sen kan debatten följa - på sakliga grunder.

Johan Rådberg , Professor i stadsbyggnad