|
"Bilder av småstaden. Om estetisk värdering av en stadstyp"
Avhandling av Catharina Sternudd, arkitekt SAR/MSA
Framlagd vid Institutionen för Arkitektur och Byggd Miljö Lunds Tekniska Högskola
Vem väljer en T-Ford framför en ny bil? Köparna kastar sig över bilindustrins alla nymodigheter, men husmäklare annonserar sekelskifte. Det mesta av den samtida svenska arkitekturen framhärdar således i pastischer med Sörgården, tjugotalsklassicism eller nyfunkis som förlaga. När Catharina Sternudd presenterar sin avhandling "Bilder av småstaden. Om estetisk värdering av en stadstyp" vid LTH, så slår hon ett slag för den småstadsmässiga pastischen i Jakriborg och Järla Sjö. Redan på förhand har hon anammat de nyurbanistiska stadsbyggnadsidealen när hon ställer den retoriska frågan: "Vad är det som gör den nya småstadsmässiga bebyggelsens estetiska uttryck å ena sidan så omtyckt och å andra sidan så kontroversiell?"
Sternudd vill bevisa att allmänheten och arkitektkåren har helt olika estetiska värderingar. Två enkäter med bilder på gamla och nya hus i traditionell stil ställs mot modernistiska hyreskaserner och otympliga centrumanläggningar när hon låter Karlshamnsborna sätta betyg på sin egen stad.
Opponenten Thomas Hellqvist är inte ensam om att fråga vad folk svarar på: Är det arkitekturen som är vacker, eller hantverket, eller träden framför husen? Och vad definierar skönhet: konfliktualitet och heterogenitet, eller harmoni och homogenitet? I samma anda blandar Sternudd ihop vissa arkitekters modernistiska ideal med andras försök att svara på vår tids utmaningar och olika konstnärliga angreppssätt. Här finns ingen enkät till grund om vad som vackert och fult, istället konstruerar hon sin fiende med ett tiotal citat ur pressen. Efter disputationen undrar jag om hon skåpar ut inte bara modernismen med Karlshamnsbors negativa omdömen om de egna dåliga kopiorna, utan även den fria formens arkitektur. Om vi nu söker allmänhetens smakpreferenser, varför inte också visa bilder på både svensk och samtida internationell arkitektur? Sternudd svarar att klassicismen, ofta utan att ens arkitekter var inblandade, skapade en massa bra kopior, medan modernismen resulterade i en mängd dåliga original, därför ska vi slå ett slag för en arkitektur i traditionell anda.
Om Sternudds empiriska underlag är svagt, så anknyter inte heller den efterlängtade diskussionen om skönhet i arkitekturen till den teoribildning om just det estetiska som utmärker exempelvis Zaha Hadid och Vito Acconcis arkitektur. Lars-Henrik Ståhl, en av betygsnämndens ledamöter, menar att det är just i en fördjupad diskussion om vad som är vackert som arkitekter och lekmän kan mötas. Man kan gå ännu längre, och konstatera att vår samtidskultur skapar en så pass komplex stad att dess formande inte kan överlåtas åt några specialister, vare sig nymodernister eller nyurbanister: vi är alla delaktiga, det är vi som bygger den från dag till dag. Nu kan ingen anklaga Sternudd för att dra några långtgående slutsatser, även om hon gärna vill reformera arkitekturutbildningen till att ge plats även för pittoreska pastischer i en traditionell anda. Inte desto mindre är avhandlingen ett exempel på hur forskningen urholkas när disputationer skyndas fram och när handledningen haltar. Själv ser jag gärna en diskussion av de nyurbanistiska stilidealen, men då krävs samtidigt ett fördjupat problematiserande av modernismens frågeställningar, och inte minst en diskussion om hur den samtida fria formens arkitektur befattar sig just med det sceniskt och visuellt laddade urbana - men med den samtida kulturen som utgångspunkt, inte med historien som projekteringsinstrument, oavsett om förlagan nu är funkis.
Leo Gullbring
|