Rådet på resa för bättre skolor
Rådet för arkitektur, form och design vill visa hur viktig arkitektur och design är i våra skolbyggnader. De reste till England som satsar stort på 3.500 skolbyggnader.
Dagenham. En stilla förort till London. Ett område som många flyttade ifrån. Ett så kallat degenererat område. Men en enskild byggnad har lyckats vända stämningen och hoppet i Dagenham. Jo Richardson Community School.
Lisa Daram och Claes Eriksson, sekreterare på Rådet för arkitektur, form och design och Mie Svennberg, arkitekturkonsulent i Göteborg, besöker skolan. Jag följer med.
- För den nya svenska alliansregeringen är skolan ett prioriterat område, säger Lisa Daram. Nu vill vi docka in frågan om vad den fysiska miljön betyder för lärandet.
I Storbritannien pågår den största investeringen i skolbyggnader på 50 år, genom programmet Building Schools for the Future, BSF. Här vill Lisa Daram och Claes Eriksson hämta kunskap och inspiration för det projekt de planerar: en konferens i Stockholm i höst, med föreläsningar och rundabordssamtal, kring skolors fysiska miljö och dess betydelse för pedagogik och inlärning. Hur arkitektur och design kan stödja pedagogiken, öka trivsel, locka till sig bra lärare och skapa en ny identitet för både elever och lärare.
Tio minuters promenad från t-banestationen dyker skolan upp. En entré för skolan, en annan för andra aktiviteter. I biblioteket, aulan och kaféet överlappar skola och kommunbyggnad varandra. Det här är lika mycket ny skola, byggd enligt den "New Pedagogy" som anammas allt mer i England, som en ny mötesplats för Dagenhams invånare. Att skolan används också kvällar och helger för kurser, konserter och annat har gjort det möjligt att lägga mer pengar på lokalerna än vad som annars varit möjligt.
Kaféet är redan halvfullt med besökare från området. Här träffar vi Nick Mirchandani, från kontoret architecture plb som ritat Jo Richardson School.
- Skolan har blivit en plats som alla Dagenhams invånare värnar om och besöker, berättar han. Att investera i skolan visar en vilja att förändra och att förbättra området. Det stärker invånarnas identitet och stolthet.
Med sitt kontor har Nick Mirchandani vunnit tre tävlingar kring BSF-skolor och är något av expert. Men varje område och skola är unikt, menar han.
- Den här lösningen fungerar för Dagenham, men man kan inte bara kopiera konceptet.
Han har arbetat tätt och tidigt tillsammans med lokala politiker och med skolledningen. Han anser att skolans succé beror på en tydlig vision från den lokala myndigheten och på skolans huvudlärare Andy Buck. Han var en av dem som var övertygad om att pedagogik och lärande kan förbättras av god arkitektur och design.
En promenad genom skolbyggnaden visar att här knappt finns en skråma i de vita väggarna eller inristade signaturer i bordskivorna. Klotter straffas direkt, berättar Andy Buck.
- De som klottrar eller förstör på annat sätt får sitta en hel dag inne hos mig på administrationen, och det är inte populärt, skrattar han.
Men det är inte bara detta hot som gör att eleverna är rädda om skolan. De är stolta och trivs, säger Andy Buck. De har fått en enormt mycket bättre och trivsammare skola och resultaten har förbättrats. Miljö och studieresultat hänger helt klart ihop. Det är både Nick och Andy överens om, liksom de svenska besökarna.
- Man kan skapa en bra skola, men om miljön inte är bra kan man aldrig få en fantastisk skola, säger Nick Mirchandani.
I den stora ljusa matsalen sitter några av de äldre eleverna och pratar, ett fridfullt lugn råder i salen tills det ringer in och en klunga barn springer förbi på väg till nästa lektion. Eleverna är mellan 11 och 18 år, så kallad secondary school. Den fylls på varje år och ska totalt rymma 1.500 elever.
Vi följer med Andy Buck in på en lektion och får ett prov på den nya pedagogik som skolan tillämpar. Eleverna är vakna och aktiva och de verkar trivas i rummet. Bänkarna är vända mot varandra så att alla kan se varandra och läraren samtidigt. Det går också lätt att mötas i hörnen av u-formen där större bordsyta och kranar är placerade. Borden ska också kunna placeras i grupper. Det betyder att det behövs fler och större rum än tidigare.
- Vi startade med en pedagogik, förklarar Andy Buck, och sen frågade vi oss vilket sorts rum vi behövde för att kunna arbeta med den.
Och på Jo Richardson School är man nöjd med resultatet. Bara på två år har resultaten förbättrats radikalt. Från att ha legat bland de lägsta i de nationella proven ligger de idag på snittet.
Alla klassrum i skolan uppdateras med IT-teknik. Skolan, som har performing arts som inriktning, har en egen inspelningsstudio, dans-, musik- och repetitionsrum. Också gymnastiksalen imponerar, välutrustad, med fyra studsmattor uppställda. Skolgården lider ingen brist på utrymme, ett stort fält ligger mellan den spatiösa skolgården och Dagenhams centrum.
De stora ytorna och den höga kvaliteten på lokalerna, på inredning och material beror på att skolan används som så mycket mer än som secondary school. Här finns lokaler att hyra för kurser, konserter, konferenser och fester och en alternativ entré med kommunhusets namn, Castle Green, bjuder in alla till byggnaden.
Nästa dag besöker vi den statligt finansierade organisationen CABE, Commission for Architecture and Built Environment, som är den brittiska regeringens rådgivare kring arkitektur, design och urban miljö.
- Det gigantiska projektet Building Schools for the Future uppstod i ett akut läge, berättar Mairi Johnson som tar emot på kontoret.
- Ingen har byggt nya skolor eller investerat i skolor på 30 år i England. Nu exploderar byggandet.
Ett problem med det stora programmet är, enligt Mairi Johnson, att processen går så fort och att skolledning och kommunen inte hinner med i arbetet.
- Det är viktigt för resultatet att skolledningen är intresserad och kan något om arkitektur, men också att arkitekten förstår pedagogik och hur skolan ska fungera.
Varje enskild lokal myndighet ska genom programmet få hjälp att ta fram sin vision om utbildning i sitt område. Målet är att man ska kunna dela samma vision om framtidens skola, att uppmärksamma skolor med god design och att uppmana marknaden att satsa på arkitektur och design inom skolbyggandet.
CABE bidrar med råd, genom så kallade CABE-enablers, erfarna arkitekter som ger råd kring alla designaspekter för varje enskild skola. CABE håller också kurser för att utbilda "designchampions" inom varje kommun, någon som bevakar designkvaliteten i varje projekt. Dessutom har CABE tagit fram exempelsamlingar som ska inspirera och ge stöd.
- Vi identifierar inte dåliga exempel, det kan stigmatisera och förvärra problemen, säger Mairi Johnson. Däremot kan vi föreslå förbättringar som fungerar på flera skolor.
En svårighet är hur pengarna ska riktas i detta megaprojekt. Man har beslutat att behandla ett helt geografiskt område, det vill säga se över alla skolorna inom en kommun, samtidigt som man ser över andra behov.
För det svenska Rådet för arkitektur, form och design är det brittiska projektet ett utmärkt studieexempel. När rådet tillsattes 2004 fanns ett direktiv kring offentliga miljöer för barn och unga, ute och inne. Nu fångas frågan upp.
- Skolmiljöer innehåller hela spektrat av form, design och arkitektur, säger Claes Eriksson. De är ett av samhällets gemensamma rum där barn och unga är tvungna att vistas under nio år. Då är det rimligt att vi ställer höga krav på skolmiljön. Och det är viktigt att sätta sig in i vad den betyder för inlärningen och den sociala miljön.
En skillnad mellan de två länderna är att det i Sverige är kommunerna som ansvarar för skolorna, medan ansvaret ligger på staten i Storbritannien.
- Frågan om skolans fysiska miljö har hamnat mellan stolarna i Sverige, menar Claes Eriksson. Undervisning ligger på skolmyndighetens ansvar medan miljön ligger på arbetsmiljöverket, och det handlar enbart om aspekter av miljön, som hygien och buller, inte utformning.
- Det skulle kunna avhjälpas om arbetsmiljöverket eller annan statlig myndighet fick utvidgat ansvar för den fysiska miljön också vad gäller arkitektur. För kommunerna handlar det om att arbeta effektivt och kunnigt med de resurser man har.
Rådet får rådet av CABE att rikta sig direkt till kommuner och lokala projekt.
- Att uppmuntra avundsjuka mellan kommuner är ett utmärkt sätt, tipsar Mairi Johnson.
Mie Svennberg har som arkitekturkonsulent i Göteborg och Västra Götalandsregionen arbetat med 49 kommuner i Västsverige. Hon drar in både elever och lärare i projekt kring deras skolor och skolgårdar och har med sin hands on-erfarenhet plockats in i det svenska rådets arbete. Barnombudsmannen har också kontaktats.
- Om eleverna får vara delaktiga när ombyggnader planeras känner de mer ansvar för sin skola. Det skapar också en bättre social miljö, menar Mie Svennberg.
Efter besöket på CABE och på Jo Richardson Community School bjuder det svenska rådet in CABE till den planerade konferensen i höst. Med konferensen hoppas rådet få upp frågan om skolans fysiska miljö på bordet.
- Man kan inte längre komma undan frågan om den fysiska och estetiska miljön i skolan, säger Claes Eriksson. Vi tar sämre ansvar för barnens miljöer än för vuxnas. Det finns skolmiljöer som vi vuxna aldrig skulle acceptera som arbetsplatser. n