|
Nytt år. Mitten av januari. Det regnar och det sägs ska bli sju grader varmt under dagen. Stormen Per har just härjat klart och vi väntar på hans uppföljare, Lisa, Sluggo och alla andra som står på tur. Vi läser i tidningen att en tredjedel av Bangladesh läggs under vatten när (inte om) havsvattennivån stiger en meter. Trettio miljoner människor blir hemlösa. Vi ser, i samma tidning, bilder på uppgivna och skuldtyngda australiensiska farmare betraktande sina dammtorra och spruckna jordar som inte fått vatten på flera år. Vi ser bilder på fåfänga försök att täcka över snabbt smältande glaciärer. Vi läser om hur metangaserna stiger upp ur den inte längre så bottenfrusna ryska tundran. Vi läser om ökenutbredning i Spanien.
Klimatfrågorna tränger sig på. Det är uppenbart att många på ett personligt plan börjar fundera över ansvaret, både det enskilda och det gemensamma. Samtidigt förefaller allt rulla på i en takt och i en riktning som vi vet, eller åtminstone anar, är ohållbar. Ändliga resurser förbrukas snabbt. Vid horisonten ser vi ett annalkande globalt slagsmål om de kvarvarande resurser vi nu ägnar oss åt att allt snabbare göra slut på. En kamp mellan länder på olika nivåer av utveckling och ytterst en kamp mellan människors livsstilar, livsbetingelser och olika utnyttjande av gemensamma resurser.
Det är lätt att bli dyster. Samtidigt ökar dock medvetandet, engagemanget och ansvarstagandet. Viljan att vända utvecklingen är trots allt stark. Och vilja, engagemang och nyfikenhet är, som alltid, en grundläggande förutsättning för utveckling och förändring.
Frågan om hållbar utveckling och energieffektivisering lyftes fram vid Sveriges Arkitekters stämma i slutet av november. Därför står nu i Sveriges Arkitekters verksamhetsprogram för 2007 och 2008 att förbundet aktivt, och genom samverkan med planeringens och byggandets aktörer i övrigt, ska arbeta för att lyfta fram dessa frågor i olika sammanhang. Det innebär inte någon storvulen ambition att koppla grepp på de globala ödesfrågorna, snarare handlar det om att fästa uppmärksamhet på vad som kan göras för att ge ett nationellt bidrag till en sundare utveckling.
När Arkitekten nu i sitt första nummer för året spanar framåt handlar det rätt naturligt om hållbarhet, energisnålhet och miljöfrågor. Det innebär inte att Sveriges Arkitekter plötsligen transformerat sig själv till miljöorganisation. Det är snarare uttryck för en insikt om att organisationer som vill ha framtiden för sig också måste vara miljömedvetna organisationer. Utöver det individuella ansvarstagandet finns också ett gemensamt ansvar som måste tas av företag, organisationer och stater.
Det finns ett ord som sammanfattar det väsentliga innehållet i alla ambitioner och strävanden när det gäller hållbarhet, långsiktighet och resurshushållning. Det ordet är planering. Sveriges Arkitekters medlemmar arbetar, i samverkan med flera andra professioner, i mycket stor utsträckning med planering. Det innebär inte att arkitekterna har ett ansvar för miljöfrågorna som sträcker sig längre än andra gruppers ansvar, men det innebär att arkitekterna besitter kunskaper som samhället måste utnyttja för att planera den hållbara framtiden.
Samhällsbyggnadsfrågor, stadsutveckling och det som nu mer allmänt börjar kallas stadspolitik kommer i ljuset av den utveckling vi ser, anar eller befarar att bli ett centralt framtida politikområde. I det perspektivet är det märkligt att våra politiska partier inte tagit steget att sätta dessa avgörande framtidsfrågor högt upp på agendan. Den nya regeringen behöver kanske komma till insikt om att planering inte är något kollektivistiskt påfund utan en överlevnadsfråga och oppositionen får man hoppas inte lämnar planeringsfrågorna utanför sitt framtida program för att komma tillbaka till maktens taburetter.
Riktigt illa blir det om vare sig regering eller opposition lyfter fram frågorna om hur vi planerar vårt samhälle utan koncentrerar sig på plånboksfrågorna och diverse populistiska piruetter ägnade att ge återklang i opinionsundersökningarna. Den utvecklingen tror vi dock att allt mer upplysta och ansvarstagande väljare kommer att förhindra.
Sveriges Arkitekter har, oavsett om samhällsbyggnadsfrågorna hamnar i politiskt vakuum eller ej, ett ansvar för att med utgångspunkt i medlemmarnas kunskapsbas driva frågor om en hållbar och ansvarstagande planering. Det handlar om att göra professionell kunskap till morgondagens politik.
Klas Brunnberg, förbundsordförande
Staffan Carenholm, förbundsdirektör
|