|
Under de intervjuer jag genomfört har deltagarna fått fylla i en SWOT-analys med styrkor, svagheter, möjligheter och hot för arkitekterna. Jag har tillåtit mig själv att generalisera svaren för att ge en överblick.
Styrkor: Förmågan att hantera och sortera komplexa problem och en stor mängd information är arkitektens största trumfkort. Skisstekniken lyfts fram av många som vår främsta kompetens och vår egenskap av humanistiska teknister anses ge oss en unik roll. Att kunna kommunicera visioner i ord och bild kommer att bli allt viktigare.
Svagheter: En bristande social förankring och lågt professionellt självförtroende gör att få arkitekter vågar höja rösten och vara ombud för brukare eller miljö. Många har också dålig kunskap om marknadens spelregler, både affärsmässigt och politiskt. Rekryteringen betraktas också som ett problem: Statusen drar till sig människor som vill hävda sig, eller som söker enbart för att de har betygen, och väldigt liten gallring sker under utbildningen.
Möjligheter: Samtliga som svarat ser entreprenörskapet som den största chansen för branschen. Där kan vi få kunskap om marknad, process och teknik och en möjlighet att följa en byggnad hela vägen genom processen. Här kan man också göra de estetiska, sociala och ekologiska prioriteringar som idag är svåra att ens få in på dagordningen.
Hot: Att vi genom att lägga oss platt för produktionsekonomin reducerar oss själva och blir färgsättare och "valmaskiner" i byggbolagens designmotorer. Vågar vi inte ta tjuren vid hornen och ta med oss de mänskliga och konstnärliga värdena in i industrialiseringsprocessen kommer vi att ersättas av "elektronisk kalkering" så småningom. En person skrev att det alls inte finns några hot, och att kåren kontinuerligt stärkt sina positioner de senaste tio åren.
De flesta intervjuade arkitekterna såg sig i första hand som ombud för samhälle och brukare och i andra hand som visionärer. Många såg dock branschen som helhet som både visionslös och utan förståelse för dem utan röst i processen. I stort sett samtliga ville närma sig hantverksrollen mer och ansåg sig dåliga på både teknik och material.
Om jag nu dristar mig till att försöka göra en prognos för framtiden, utöver den självklara om arkitektens ökande affärsmässighet ser det ut så här:
Den högra hjärnhalvans revansch.
Låglönekonkurrensen har vässat klorna, och tar nu jobb även från oss akademiker. Uppgifter som går att avgränsa och specificera kan flyttas ett musklick bort. Det betyder att just din spetskunskap plötsligt kan bli ditt handikapp. Trist. Men det finns saker som måste ske på plats - hushållsnära tjänster så att säga. Uppgifter som kräver att man är integrerad i organisationen och kulturen, som kräver helhetssyn och systemförståelse blir då uppvärderade och det är bra för arkitekterna. Dessutom kommer branschen att gynnas av det tätare samarbete i projekteringen som krävs i det industrialiserade byggandet.
Jag spår alltså en uppgradering av syntetiserande och kreativa yrken. Vårda din skissteknik!
Hantverkets renässans.
Övergripande teknisk förståelse och hantverkskunskap är nödvändigt om man i framtiden ska bli mera än en valmaskin. I det industrialiserade byggandet krävs det överblick och förståelse för material, system och konstruktion om du ska kunna vara kreativ i systemet.
De flesta arkitekter jag har talat med har uttryckt en önskan om att utveckla just denna sida mera, och den är absolut nödvändig för var och en som vill agera entreprenör. I det framväxande lågenergi-högteknologi-samhället kommer själva byggandets karaktär också att kräva en större teknisk förståelse. Arkitektens roll som administratör är överspelad i och med statens kapitulation. Vi är på väg in som aktörer och exploatörer igen, vi är en del av näringslivet.
Personalägda företag.
Flera av personerna jag intervjuat har spontant tagit upp ägande och personalfrågor som problematiska. De har sett på det utifrån sin specifika situation, men tillsammans med den större bild intervjuerna gett tror jag att frågan är större än så. Personal- och ägandefrågor kommer att vara en viktig framgångsfaktor de närmaste tio åren. Folk vet att de genererar mer värde än vad som syns i lönekuverten, och de är inte nöjda med pengar som enda lön för mödan. Konkurrensen om kompetensen kommer att skärpas och det höga informationsinnehållet i varor och tjänster kommer att göra företagen mera känsliga för personalbyten. Uttröttningssjukdomar som depression och utbrändhet kostar företag och samhälle stora pengar och ju mera informationsintensiv verksamheten blir och ju mera beroende av de anställdas individuella egenskaper och kompetens företagen blir, desto dyrare blir det. Inflytande över den egna situationen höjer tillfredsställelsen och minskar upplevelsen av stress. Jag spår alltså en utveckling mot delägarskap och vinstdelning, samt innovationer inom ägar- och organisationsstrukturer. Redskapen för att lyckas kommer att vara de relaterade begreppen ansvar och frihet. Ansvar utan frihet existerar inte, då heter det krav.
Vi har att förvalta och utveckla ett fantastiskt teknologiskt och kulturellt arv, med vars hjälp vi ska betala av det enorma ekologiska och sociala underskott som också lämnats åt oss. Just nu formuleras och modelleras framtiden, och den är ljusare än på länge, för det är första gången som man kan se en väg för överlevnad på planeten. Vi har nu möjligheten att forma en grön och människovärdig arkitektur och stadsbyggnad. Så kom igen, nu kör vi så det ryker!
Anders Kyrkander
Intervjuerna ingår i Anders Kyrkanders examensarbete på Chalmers, som han gör tillsammans med Anders Linde.
|