Jag är väldigt glad över att ta examen just nu. Branschen är så skönt förvirrad, lite som jag minns de tidiga tonårens kreativa, introspektiva självkritik. Det tycker jag är roligt. Ett yrke i förändring ger större frihet åt individerna att skapa sin egen position, att hitta den roll som är unikt deras.
Min stora frustration har aldrig rört arkitektrollen i sig. Istället har jag förtvivlat över resultatet av mödan. Tillåt mig att generalisera grovt: Husen som byggs idag är slätstrukna i fasad, modeflugor i plan och fantasilösa i sektion. Och jag vill inte ens börja prata om ekonomin. Slutligen och viktigast: det hållbara samhället med social, ekologisk och ekonomisk robusthet tycks inte överhuvudtaget ha någon plats när vi bygger. Det som byggs idag är mindre energieffektivt än genomsnittet av beståndet. Jag förundras. Hur kan det komma sig att en bransch full av kompetenta idealister och visionärer är så fullständigt stagnerad?
Visst, jag vet, jag låter precis så nybakad som jag är. Men låt mig fortsätta.
Det har talats mycket om att vi måste finna vägen tillbaka till projekteringens mitt, men mycket lite om vad vi ska göra när vi kommer dit. Målet med en stärkt arkitektroll får inte vara listfria hus. Vi är större än så. Det är dags att börja tänka på framtiden, och den framtidsstrategi som inte tar upp mänsklighetens stora ödesfråga är knappast intressant. Jag sökte därför upp några personer jag trodde kunde sitta på en pusselbit till hur framtiden som grön entreprenör i arkitektyrket skulle kunna se ut. Dessa intervjuer handlar om hur vi ska ta initiativet, hur vi som arkitekter kan initiera och driva projekt, och hur de gröna och sociala frågorna kan baxas igenom byggprocessens huggsexa.
-
Stefan Wallner
- Första gången jag stötte på Stefan Wallner stod han som en ikon av den moderne mannen - i leriga blåbyxor och med ett barn på armen - och diskuterade Stora Frågor med ett gäng lerhusentusiaster. Jag gick första året på Arkitektur och några vänner hade bjudit med mig till ett lerhusbygge i ekobyn Ubbhult. Jag skulle få lära mig ALLT om klining. Men himlen mörknade och eftersom jag var den ende med snickarbakgrund fick jag klättra runt och montera takstolar hela dagen. Den enda behållningen var nog Stefan. Jag hade börjat misströsta på skolan och tyckte alla var posörer utan idéer. Då var det skönt att se honom stå där, skitig, orakad, utvakad och kunnig. Nu söker jag upp honom för att diskutera den Gröna Entreprenören, vår vision av yrkets framtid.
-
Sven Thiberg
- "Acceptera inte" var en viktig bok för mig. Med sin stenhårda kritik av utbildningen och branschen kom den under mitt tredje år på Chalmers som ett välkommet bevis på att det inte var jag som var galen. Eller åtminstone att jag inte var ensam om det. Hela min frustration stod formulerad mellan de gula pärmarna, och det blev plötsligt lite lättare att andas. När jag nu äntligen gör mitt examensarbete ville jag låta mina idéer gå igenom Sven Thibergs stålbad och sökte honom därför i hans vackra bostad i Stockholms innerstad för ett samtal om dåtid, nutid och framtid.
-
Lillemor Husberg
- För att förstå branschen sökte jag efter förebilder: miljömedvetna arkitekter som driver egna projekt. Någon som kunde visa vägen och peka ut vilka tuvor man kunde kliva på. Och visst finns det en handfull gröna arkitekter, men gröna entreprenörer är svårare att hitta och arkitekt-entreprenörer ska vi inte tala om. Vad jag letade efter var arkitekter som arbetade med grönt entreprenörskap. Ganska snäv sökning. Men så läste jag i Arkitekten om Lillemor Husberg i Ystad och hon matchade alla kriterier. Jag reste söderut så snart jag fick tillfälle.
-
John Holmberg
- Jag söker en grundhållning till yrket: en konceptuell målbild av byggande för ett ekologiskt hållbart samhälle - och en vägbeskrivning. Vägen, tror jag, är en ny arkitektroll där jag kan initiera och driva projekt, och genom entreprenörskap utse målet och styra processen. För att få hjälp att definiera dessa mål bad jag John Holmberg på institutionen för Fysisk Resursteori om hjälp.
-
Hans Eek
- Hans Eek är en av få svenska arkitekter som faktiskt åstadkommit en sann förändring. En av få som kan sägas ha betytt mer än sina hus. Han har bevisat att investeringar för hushållning med resurser kan vara lönsamt ända ner på hushållsnivå och vänt fokus från energiproduktion till effektivitet. Han har uppenbarligen gjort sina prioriteringar, och jag hoppades att han skulle kunna vägleda mig när jag gör mina.
-
Dan Engström
-
Industrialiseringen av byggandet har börjat och alla de fyra stora har projekt i full gång. Det kommer att påverka arkitekternas arbete för överskådlig tid, men arkitekterna lyser med sin frånvaro i debatten. Dan Engström är adjungerad professor vid Chalmers Arkitektur och hans uppgift är att föra in arkitekturen och arkitekterna i industrin, och vice versa. Eller som han själv beskriver sitt treårsprojekt:
- Vi ska ta reda på vad arkitektonisk kvalitet i industriellt producerad arkitektur egentligen är.