Fotograf: Jörgen Ragnarsson/Boverket.
Mårten Dunér, arkitekt och chef för Boverkets planenhet:
Vilka konsekvenser får klimatfrågan för samhällsplaneringen?
– Hot om översvämningar och skred uppmärksammas sannolikt mer. Jag tror att planeringen får större betydelse när det gäller att minska risker och förbättra situationen. Det kan handla om var vallar och skydd ska placeras, lägen för vatten- och avloppsverk, hur man ska dimensionera infrastruktur och var den ska lokaliseras.
– Enligt planeringspraxis och lagstiftning bör man redan idag behandla sådana här frågor i översiktsplaner och detaljplaner. Det gör man på rätt många håll, särskilt i kommuner med återkommande problem. Men det är svårare att göra något i förväg, innan läget är akut, det mäktar inte planeringen. Man flyttar inte Göteborg eller Mölndal bara utifall att... Att lägga byggnadsförbud på attraktiva områden utifrån beräkningar om kommande vattennivåer blir nog svårt så länge folk vill bo nära kusten och det finns ett kommersiellt tryck att bygga i centrala lägen i kuststäder. Folk vill ta risken att få sommarstugan dränkt om de bara får en viss utsikt. Neapel ligger ju kvar, trots Vesuvius. Vi tänker inte annorlunda här när det kommer till kritan.
Är Sverige felbyggt? Vad bör göras?
– Våra städer finns intill gamla vattenvägar och bördiga bygder, som nyligen varit sjöbottnar. Vi får skydda våra befintliga strukturer. Det blir alltid dyrare och svårare att börja om, från ekonomiska, resursmässiga och ekologiska utgångspunkter.
– Vi måste också planera för att sluta bidra till klimatförändringen och det är svårare. Vi vet faktiskt inte vad en hållbar utveckling av stadsstrukturer och levnadssätt är. Glesare boende ger ökat trafikberoende. Å andra sidan är det inte säkert att en tät kvartersstad ger mindre trafik. Boverket inventerar kunskapsläget om energiåtgärder i planeringen, men vi har bara börjat. Många inlägg präglas mer av civilisationskritik än av empirisk kunskap.
Kommer framtidens planering att styras av hot eller visioner?
– Hot finns redan och det måste man gardera sig mot när man planerar. Hälsa och säkerhet är de fundamentala aspekter man ska klara redan idag. Min erfarenhet är att problem och utmaningar genererar goda lösningar. Svensk stadsplanering är för övrigt inte överdrivet visionär, med eller utan översvämningar och klimatförändringar.
Dick Hedman, arkitekt och samhällsbyggnadsdirektör, chef för plan- och bostadsfunktionen på länsstyrelsen i Västra Götalands län:
Vilka konsekvenser får klimatfrågan för samhällsplaneringen?
– Jag hoppas och tror att den leder till en renässans för samhällsplaneringen. Filmen "En obekväm sanning", som alla bör se, bekräftar att hanteringen av klimatfrågan är en av vår tids viktigaste frågor. Dialog och kommunikation är planeringens motor när det gäller vilken samhällsstruktur vi vill ha. Vi behöver bli bättre på att ta hänsyn till klimatförändringarnas konsekvenser i den kommunala fysiska planeringen. Samtidigt behöver Sverige utveckla det regionala perspektivet och en strategisk regional planering med bättre överblick över kommungränserna. Vi saknar ett "paraply" eller en strukturbild över kommunernas översiktliga planering. Miljövården och den fysiska planeringen är i många avseenden väsensskilda, miljöbalken och PBL har olika utgångspunkter och har svårt att kommunicera. Det krävs nya arbetssätt. Vi måste arbeta tvärsektoriellt över kommun- och sektorsgränser för att hantera den helhet som hållbar utveckling och klimathänsyn innebär. Det kommunala planmonopolet räcker inte. Det är ingen brist på experter, men det behövs fler som kan sätta in frågorna i sina sammanhang, se helheten. Därför behövs det fler arkitekter och planerare som intresserar sig för regionala perspektiv på samhällsplaneringen. Samtidigt måste vi också tänka globalt, hela Sverige motsvarar en halv asiatisk förstad.
Är Sverige felbyggt? Vad behöver göras?
– Ja, kanske till vissa delar. Många kommuner har inte arbetat tillräckligt med att förebygga resultaten av pågående och kommande klimatförändringar. Det saknas en strategisk fysisk planering både på kommunal och regional nivå, som skyddar bebyggelse och infrastruktur i riskzonerna. Den största delen av Sveriges befolkningstillväxt är koncentrerad till våra kustzoner och vattendrag. Nästan alla kommuner vill erbjuda attraktiva tomter/platser med vattenutsikt. Med tanke på klimatförändringarna och att det blir varmare och fuktigare, mer regn, med ökat översvämningshot, så har kommunerna de senaste 20 åren inte alltid planerat på säker grund. Stiger vattennivån 1–2 meter blir det svåra förutsättningar på många platser. Det blir en ny dimension på den ständiga strandskyddsdiskussionen. Kommunerna måste bli mer noggranna med var de tillåter byggande i framtiden.
Kommer planeringen att styras av hot istället för visioner?
– Både och. Man brukar säga att all planering styrs av politiska visioner. Visioner är viktiga.
– Planering och samhällsbyggande är också konflikthantering. Det krävs ett tvärsektoriellt perspektiv för att hantera målkonflikter, ta tillvara synergier och planera strategiskt. Den alltför lite uppmärksammade vidareutvecklingen av den svenska strategin för hållbar utveckling – "Strategisk utmaning" – är en typ av helhetsvision som omfattar de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna. Politisk vilja och förmåga att omsätta den i handling bestämmer resultaten.
– Hittills har det varit för lite utveckling, trots hoten. Vi har i stort sett samma miljödebatt idag som vi hade under energikrisen och kärnkraftsomröstningen på 1970-talet. Inte mycket har hänt i diskussionen och planeringen för hur vi ska hantera energi- och klimatfrågorna. Då förbrukade vi ett jordklot (mark-, vatten-, energiresurser). Nu är vi uppe i två. Arkitekter ritar vackra hus men energikoncepten har inte förändrats mycket på 30 år. Det satsas lite på byggforskning och forskning om samhällsplanering.
– Men det finns goda tecken. Här i Västra Götalands län, med 49 kommuner, har politikerna i de tretton kommunerna i Göteborgsregionens kommunalförbund ställt sig bakom ett mål- och strategidokument, en ny "regionplan", som ska ligga till grund för att utveckla Göteborgsregionen. Det kan ses som den vision som det regionala rådslagsarbetet utmynnat i. Den handlar bland annat om att 40 procent av resorna i Göteborgsregionen ska göras med kollektivtrafik 2025.
– I norra Bohuslän har fem kommuner efter tre års samarbete över kommungränserna gått samman om en unik kommunalpolitisk strategi för besöksnäringen. Den handlar om att arbeta över olika sektorer för att integrera planeringen för kustzonerna och ta fram en strukturbild av hur norra Bohuslän ska utvecklas till 2030.
Jan-Olof Andersson, hållbarhetsstrateg i Falkenberg
Vilka konsekvenser får klimatfrågan för samhällsplaneringen?
– Katastrofberedskap måste alltid ingå i en kommuns långsiktiga plan, översiktsplan och beredskapsplaner. Man kan inte säga att det påverkat planeringen, däremot lyfts ju frågan om vad som händer när katastrofen är ett faktum. Hur realistiskt övar vi för de katastrofer vi kan föreställa oss i Falkenberg? Hur många och vilka ska delta? Var går gränsen för att skrämma upp folk i onödan?
Är Sverige felbyggt?
– Från ekologisk synpunkt bör man bygga på hälleberget och inte i låglänta, rasriskfyllda och andra katastrofrisk-klassade områden. Men man kan också säga, bygg inte på den bästa åkermarken, skapa ett riksintresse för odlingsbar mark för att trygga livsmedelsförsörjningen. De senaste fem åren har vi konsumerat mer spannmål än vi producerat, tack vare lagring. Det håller inte ens i det korta perspektivet.
Kommer framtidens planering att styras av hot eller visioner?
– Av visioner, men med hoten liggande i bakhuvudet, som alltid.