Arkitekt: 70° N arkitektur as.
Ej belönat. 70° N arkitektur as, Tromsø, Norge, kontaktperson Magdalena Haggärde.
Juryns omdöme:
”Littorina littorea” är latin för vanlig strandsnäcka, och förslaget har mycket riktigt en uppbyggnad inspirerad av snäckans spiralform. En byggnad som inte söker anpassa sig till den traditionella skärgårdsbebyggelsen, utan som stolt för in en alldeles egen byggnadskultur på platsen. Eller kanske inte helt egen - placerad som en solitär ute i vattnet, i anslutning till färjebryggan, kan man se visst släktskap med de stora och dyra plastmotorbåtar som i stort antal gästar sundet under sommaren. Byggnadens expressiva form och vita färg gör den till ett spektakulärt inslag i sundet, en byggnad som ”talar högt” och kräver uppmärksamhet. Det råder ingen tveklan om att denna byggnad inrymmer en institution som vill locka till sig publik.
Byggnaden skruvar sig upp ur vattnet, och spiralformen präglar både exteriören och interiören. Från färjebryggan kan man promenera utomhus på det spiralformade taket upp till en utsiktsterrass två våningar upp. Inne i byggnaden skruvar sig utställningsytorna i ett intressant rumsförlopp från entrén i färjebryggans plan ner till en hörsal flera meter under vattnet, med takljuslanterniner i vattenytan. En trappa från entrén leder upp till ett övre våningsplan med café, bibliotek, kontor och utsiktsterrassen.
”Littorina littorea” har som enda förslag samlat naturums alla funktioner i en volym, och lagt skolan i en separat byggnad intill. På Nordkosters kaj föreslås endast en länga med bodar som ansluter fint till berget. Juryn har funnit detta vara ett principiellt klokt ställningstagande, oavsett att tävlingsprogrammet förespråkade en uppdelning av naturum på ömse sidor om sundet.
Förslagets uttrycksfulla gestaltning till trots anser juryn att denna snäcka skulle passa bättre som en solitär bland kobbar och skär än här inne bland sjöbodarna. Med den friliggande placeringen en bit ut i vattnet skapas också ett grunt och oattraktivt ”vattenimpediment” mellan byggnaden och stranden. Förslagets koncept är även förenat med flera praktiska problem. Viktigast är kanske att entréplanet ligger på en så låg nivå (färjebryggans nivå på +0,85 m) att byggnaden skulle vattenfyllas vid ett kraftigt högvatten. De stora glasytorna i och under ”vattenlinjen” innebär samma risk vid påsegling. Den inre organisationen, med kapprum och toaletter i undervåningen, hörsalen ännu längre ner, caféet i ovanvåningen, förefaller något ogenomtänkt, logistiskt och ur handikappoch säkerhetssynpunkt. Entréns integration med färjebryggan innebär slutligen risk för att besökargrupper hindrar trafiken till och från färjan.
Byggnadens konstruktion och material är mycket ofullständigt beskrivna. Juryn har antagit att det är en betongkonstruktion. I förslagstexten nämns användning av trä, men det framgår inte hur det ska ske i förhållande till den krävande formen och placeringen i vattnet.
|