Mareld

Vinnande förslag. White arkitekter AB genom Ulla Antonsson och Mattias Lind. Medarbetare: Björn Bondesson och Lisbeth Andersson.

Juryns omdöme:

”Marelds” förslagsställare har hämtat inspiration från den traditionella skärgårdsbebyggelsens former och färger men gör sedan en helt egen och nutida, lekfull och spännande nytolkning. En faluröd, glasinklädd ”sjöbod” (eller kanske snarare ”varvsskjul”) som en poetisk kommentar till sundets bebyggelse.

Strukturellt ansluter sig förslaget till samma grupp som flera andra i tävlingen, med Naturum som en långsträckt byggnad ut i vattnet parallellt med linfärjebryggan, och med entré från denna. I detta fall dock med byggnaden på några meters avstånd från bryggan, med en ”landgång” från bryggan till naturums entré, vilket gör att man närmar sig entrén med överblick över byggnaden och dessutom ger fördelen att besökargrupper som samlas utanför entrén inte hindrar trafiken till/från färjan.

”Byggnaden” är egentligen tre sammankopplade huskroppar på rad, inställda i en ”regnkappa” av screentryckt glas som skimrar i falurött. Nästan svävande över vattnet, med glasskalet skimrande av solljusets reflexer i vattnet eller kvällstid av armaturer under vattnet (”mareld”) är det ett hus man blir nyfiken på. Vattnet fortsätter som ett viktigt element inne i byggnaden, med suggestivt ljusspel och reflexer kring entrén och i gatten mellan huskropparna. Sammantaget bedöms naturumbyggnaden ha hög attraktionskraft. ”Enda förslaget med wow-faktor” som någon i juryn uttryckte det. Detta skulle utan tvekan bli ett unikt hus i Sverige.

Även byggnadens interiör är skickligt formad med varierade och vackra rumsligheter med delar i dubbel våningshöjd. Särskilt vattenrummen mellan huskropparna, mot vilka interiörerna öppnar sig med vikväggar, skapar spänning. Planlösningarna visar på en redig och bra organisation av naturums funktioner, och utställningsutrymmenas mått och ljusföring ger goda förutsättningar för verksamheten.

Byggnadens landsida ligger mycket nära befintliga huset på östra sidan. Eventuellt skulle detta kunna avhjälpas genom att flytta/vrida ner hela anläggningens landfäste (inklusive färjebryggan) något söderut. Alternativet är att erbjuda flytt av de näraliggande befintliga husen österut. Anläggningens anslutning till land, med en betongplatta som ”entrétorg” varifrån spänger (?) leder ut åt olika håll, framstår som något schematisk och obearbetad. Grundidéer och höjder för uteytorna förefaller väl genomtänkta.

Den föreslagna grundläggningen på betongskivor till fast botten/berg innebär spontning och schaktning av den känsliga havsbotten under och kring byggnaden. Juryn bedömer att både ingreppen och kostnaden skulle kunna minskas om betongskivorna förankras på vanliga pålar.

Juryn inser att det föreslagna glashöljet kommer att behöva rengöras på insidan då och då, från damm, spindelnät, fågelspillning m m. Förslaget säger ingenting om hur detta ska göras, och eftersom glaset till stor del ligger så nära de inre huskropparna att det inte går att komma emellan finns här ett problem att lösa.

Även screentryckets livslängd har diskuterats i juryn. Enligt kontakter med glasproducenter ska detta dock inte innebära något problem.

Den föreslagna byggnaden på Nordkoster, innehållande framför allt hörsalen, har inte övertygat juryn. Här synes inspirationen snarast vara hämtad från färjeterminalernas värld (ett visserligen maritimt formspråk som den närbelägna lilla linfärjan dock har svårt att leva upp till). Juryn bedömer att hörsalen på norra sidan med fördel kan ta skolans plats inom naturumbyggnaden, och att en eventuell skola istället läggs i en separat byggnad intill naturum, t ex på platsen för den föreslagna lekplatsen.

Förslaget framstår som mycket professionellt, och visar på stor inlevelse och omsorg om individuella delar. Det valda konceptet ger också stora möjligheter till vidareutveckling och anpassning till framtida brukarkrav.