|
Från valrörelsen år 2002 minns jag särskilt ett uttalande av Göran Persson. Jag trodde mediernas feminister skulle hänga honom för det, men inte ett ljud. Persson debatterade mot Bo Lundgren och Lundgren frågade hur han tänkte lösa samarbetet med vänstern och deras krav. Persson tryckte ihop hakan och frambringade ett skratt av typen "höhö". Plötsligt tycktes han se Lundgren som sin bäste bror. "Ja", sa han menande, "jag har Gudrun Schyman och du har Maud Olofsson."
Efter att ha hört Anna Wahl, forskare i organisationsteori, tala om organisation, ledarskap och kön vid Sveriges Arkitekters stämma, har jag lärt mig att detta faller in under rubriken symbolism. Språkbruket, jargongen, ja vad vissa, både män och kvinnor, faktiskt säger och hur de agerar rakt ur hjärtat, kan tala ett helt annat språk än politiskt korrekta jämställdhetsplaner och jämn könsfördelning.
Anna Wahl uppmanade stämmoledamöterna att vara uppmärksamma även på symbolerna när man tittar på sin egen arbetsplats ur ett könsperspektiv, det vill säga när man tittar på den antalsmässiga könsfördelningen, könssegregering i sysslor, yrken, positioner och hierarkier.
Annika Jensfelt
|