Fotograf: Patrik Gunnar Helin.
Äntligen har det blivit mörkt. Vi står spända med uppfällda paraplyer och börjar se oss omkring. Bakgården vi befinner oss på, mellan konsthallen och Sparbanken i Alingsås, är insvept i blått ljus som minskar och ökar långsamt i styrka. Likt en måne som går i moln.
Ljuset tändes i Alingsås en kväll i slutet av september efter en veckas workshop i fem grupper. Det var sjunde gången evenemanget ägde rum. I år deltog 57 personer av 19 olika nationaliteter ledda av etablerade ljusdesigners i fem grupper. Många av deltagarna går ljusdesignutbildningen på KTH Syd i Haninge, andra är redan etablerade ljusdesigners.
Ljus i Alingsås har fått flera förgreningar. ELDA+, European Lighting Designers Association, som är arrangör, har efter premiären i Alingsås år 2000 ordnat ljusworkshops i bland annat Schweiz, Frankrike, Finland. I år är en delegation från Stavanger på plats i ljuset för att hämta inspiration för Kulturhuvudstadsåret 2008 i deras stad.
Under dagen har jag sett fem platser i staden förvandlas till sprakande eller subtila ljusinstallationer. Jag promenerar två gånger runt Alingsås. Ett varv under dagtid, i flackt dagsljus när alla deltagare jobbar på sina installationer. Deltagarna har klättrat, riggat och dragit kablar. De skär ut en konstgjord måne med en Coca-Colaburk och de hänger upp svarta skynken för att "skära av" ljuset. En lastbil med texten "ELDA on Tour", kör runt med material mellan ljusinstallationerna.
Andra varvet sker i mörker och strilande regn. Då tänds installationerna för första gången för en liten publik.
Gruppen kring Sparbanksgården har använt ett monokromt, blått, ljus. Det svagt upplysta rummet genomskärs av smala ljusstrimmor, som rispor i det blå ljuset, och som knivskarpt betonar detaljer.
Workshopledaren Keith Bradshaw talar om cinematiska effekter och att skapa en förväntansfull stämning i ljusscenen. Han vill att ljuset ska "andas" nästan omärkligt.
– Man byter värld när man går in på platsen, som i en tredimensionell filmscen. Vi har velat skapa en känsla av frånvaro, att något just har hänt eller strax kommer att inträffa. Att något inte riktigt står rätt till.
Men det handlar inte bara om att skapa en statisk bild, säger Keith Bradshaw. Han vill att ljussättningen ska ge en fysisk upplevelse. Människorna på platsen interagerar också med ljusbilden och kastar skuggor.
Redan i april i år var workshopledarna här för att välja plats för sina installationer. Keith Bradshaw valde Sparbanksgården för att han ville locka in folk till en plats de vanligtvis inte använder. Han ser projektet som ett fullskaleexperiment i ljusdesign och beskriver arbetet under veckan som en tredimensionell designprocess.
– Alingsås har rätt skala för den här typen av workshop. Alingsåsborna samarbetar för att genomföra den och det finns en stolthet kring projektet. Det var till exempel inget problem att få bankpersonalen att flytta sina bilar.
Keith Bradshaw är en av världens ledande ljusarkitekter. Utbildad till arkitekt har han sedan specialiserat sig på ljus och leder idag en masterutbildning i ljusarkitektur på Bartlett i London. Han samarbetar gärna med arkitekter, bland annat med Foster & Partners (en stor moské i Dubai) och Henning Larsen (Operahuset i Köpenhamn). Med arkitekten diskuterar han tidsaspekten och hur förändrade ljusförhållanden påverkar materialens uttryck.
– Det handlar inte bara om artificiellt ljus utan också om hur man utnyttjar dagsljus, om solljus och hållbarhet.
Han intresserar sig för hur man kan skapa och förändra platsers atmosfär och han talar om konsten att föreställa sig två byggnader, en för dagsljus och en för nattljus, och att från början ta hänsyn till ändrade ljusförhållanden.
Eftersom han arbetar över hela världen kan han också se att det finns en del kulturskillnader i hur vi ser på ljus.
– På norra halvklotet verkar vi mer lockade av varmt ljus än i varmare länder där ett hem gärna får bada i vitt, kallare ljus. Troligtvis handlar det om att vi associerar hem med antingen värme eller svalka. I Mellanöstern är man idag intresserad av att använda ljus för att marknadsföra nya byggnader och de belyses som ikoner.
En av deltagarna i Sparbanksgruppen är Günther Parschalk som driver eget ljussättningsföretag i Brasilien.
– Ljus är en sorts fotografi, tycker han. Med ljus kan man visa och tolka arkitektur ur en personlig synvinkel. Men också förändra och påverka blicken hos åskådaren. Med ljus kan samma byggnad förändras och kläs i hundratals olika skepnader.
Är det okej att förvanska arkitektur?
– Ja, om det är tillfälligt och annars helst i samråd med arkitekten om det går, svarar Parschalk.
– Poängen med tillfälliga installationer är att man kan visa vilka skillnader olika sorters belysning kan göra för en plats. Det blir intressant att hålla i minnet hur en plats ser ut under dagtid, när man betraktar den i belysning.
Nästa ljussken skymtar i den smala ån som löper förbi Sparbanken. Från ena sidan stranden ser jag ljusa punkter på andra sidan ån, belysta ögonblick under en vandring. En cykel under vattnet, en liten roddbåt, en stentrappa. Broräcket lyses upp av små gröna lampor och slutligen, som ett crescendo, röda uppåtriktade strålkastare mot biografen Sagas 1930-talsfasader och ett starkt vitt sökljus som sveper över hela scenen. Det är dramatiskt som i filmens värld, en 50-talspremiär i Rom.
Italienaren Claudio Valent, ljusdesigner från Milano, med flera exklusiva butiker och hotell i portfolion, har lett gruppen. I Alingsås uppskattar han att arbeta exteriört.
– I Italien är det svårt att få arbeta på offentliga platser och att få använda färgat ljus. Vi belyser ofta torg och monument med vitt ljus i Italien, för att inte förvanska dem. Här kan jag leka med ljus och skapa helt nya stämningar.
Vi följer Östra Hamngatan och kommer fram till en parkeringsplats med en utsatt scoutstuga. Redan på en halv kilometers avstånd ser vi lågorna från en lägereld. På närmare håll avslöjar sig tusentals LED-lampor, programmerade att tändas och byta färg och skapa illusion av en fladdrande eld. Lastbilen "Elda on Tour" står parkerad på platsen och de sista lamporna riggas när publiken kommer fram.
– Vi ville ge platsen "en gemensam smak", som en fullmånenatt kring en lägereld, förklarar Thomas Braedikow idén. Han berättar hur den konstgjorda lägerelden, enligt fengshui, nu ligger i platsens energicentrum. Han är fengshuimästare och har samarbetat med arkitekten Michael F Rohde både i workshopen och i deras gemensamma företag i Berlin.
– Ljus kan harmoniera och ge energi åt en plats. Och även åt människor. Hälsa och ljus hänger tätt samman, säger Thomas Braedikow.
Vid scoutstugan träffar jag också Allison Ritter, en av de ledande personerna inom ELDA+. Hon beskriver yrket ljusdesigner som relativt ungt men säger också att intresset för ljus växer.
– De flesta arkitekter saknar tillräcklig kunskap om ljussättning för att själva kunna hantera den. Antingen kan de anlita en specialist eller vidareutbilda sig själva. Det behövs lång erfarenhet och träning för att förstå ljusets psykologi och färg. De som idag kallar sig ljusdesigners kommer ofta antingen från teatern eller från arkitekturen.
Idag finns bara åtta utbildningar för vidareutbildning i ljusdesign för arkitekter i världen. KTH Ljuslaboratorium i Haninge är en av dem.
– Arkitekter deltar ofta här i Alingsås för att lära sig förstå ljus bättre, säger Alison Ritter. Ibland hålls arkitekter tillbaka av att de tänker i form och materia. Det kan begränsa tanken. Renodlade ljusdesigners tänker i första hand på det som inte är materia. De jämförs ibland med målare i sitt sätt att hantera ljus och skapa bilder av ljus och färg.
Och färgat ljus kan verkligen förvandla en plats. Nästa scen är en "katedral av ljus" vid entrén till bostadsområdet Östlyckan.
Vi slår oss ner på en bänk vid änden av "katedralen" och beskådar föreställningen under kontemplation medan gruppen, med ljusdesignern Paul Gregory i spetsen, för första gången ser sitt verk tändas. Trädallén badar i färgat ljus som får rummet under trädkronorna att skifta färg och skepnad i sju olika scener. Mitt i allén hänger en "kandelaber" av ljuspinnar mellan träden och längs bort i fonden, mot pizzerians fasad, en lysande måne.
Paul Gregory från USA har inga problem med att använda färg och har utvecklat ett eget uttryck inom ljusdesign. Hans bakgrund finns inom teatern och han har ljussatt teatrar, museer, hotell och restauranger över hela världen. Ett färskt projekt är bland annat den 135 meter höga skyskrapan Torre Entel i Santiago, Chile.
Temat för årets Ljus i Alingsås är interaktion med kommunen och invånarna. De enda som egentligen tar temat på allvar är svenskarna Erik Olsson och Jöran Linder som har ljussatt bostadsområdet Östlyckan. Duon har tillsammans företaget Olsson och Linder Ljusdesign och Belysningsplanering och de har tagit fram ljusstrategier för flera bostadsbolag i Sverige.
– Med rätt ljussättning av ett bostadsområde kan man spara upp till 40 procent energi, berättar de.
I kvarteret Östlyckan är det mindre dramatik och kanske större realism. Ljuskäglor med vitt ljus belyser träd, en lekställning, förrådstak och buskar. Trädkronornas skuggor bildar mönster på marken och ger en naturlig dramatik. Som när kraftigt månsken ger nattens rum skarpare kontraster.
Sista anhalten på ljusvandringen är det gamla arbetarbostadskvarteret Brunos Garvargård. Ledarna för gruppen, holländarna Sjoerd van Beers och Iris Dijkstra fascinerades av området med de små röda trähusen. Detaljer, möbler och planteringar lyses upp av subtil belysning. Som ett nattens Pettsons hus.
Sandalerna är blöta. Regnet strilar fortfarande och visningen är slut. Men 63 deltagare drar på sig regnställ och går ut igen för att justera de sista ljusen.
|