Sist

De kinesiska männen på Lower East side i New York promenerar varje morgon ut på trottoarerna med sina fågelburar. De går till Hua Mei Bird garden mellan Chrystie street och Bowery med sina burar svepta i vitt tyg. De hänger upp burarna i träden, svepningen fortfarande kvar. Det är alldeles tyst till en början, sedan knyter de av de vita tygerna och kacklet, kvittret, snacket börjar. På fotbollsplanen intill samlas två lag för att spela. Den här platsen är egentligen inte mer än en bred refug mellan två enkelriktade gator. Det är som mitten på en mindre boulevard. När jag återvänder efter en hel dag i New York hänger burarna kvar. Vad har de gjort där hela dagen, på den där refugen, två nya fotbollslag spelar. Det blir så uppenbart att en plats värde inte har med storlek att göra, utan med tvång, nöd, lust, längtan, samtal och kvitter. Jag vet inte om fåglarna längtar ur sina burar, eller om de där kinesiska männen längtar till de vidare vidderna i Central park en tjugo minuters tunnelbaneresa därifrån. Men jag tror inte det.

Dan Hallemar