|
Vid Samhällsbyggardagen den 30 maj delades för första gången Stora Samhällsbyggarpriset ut. Man kan på goda grunder ifrågasätta om ytterligare priser bör tillföras den redan vildvuxna floran av priser som olika intressenter redan delar ut. Stora Samhällsbyggarpriset är dock unikt av två skäl och har därmed sitt definitiva berättigande. För det första är det nya priset det enda pris som hela byggsektorn står bakom och för det andra så belönas inte bara det kvalitativa slutresultatet utan i lika stor utsträckning bedöms och belönas den process som lett fram till det goda slutresultatet.
Mottagare av det första priset blev Gårdstensbostäder för sin utveckling och förnyelse av Östra Gårdsten (arkitekt: Liljewall Arkitekter AB). Att just ombyggnad och förnyelse av ett nedgånget miljonprogramsområde blev prisbelönt är nog inte en slump. Vi står inför en formidabel uppgift de kommande åren då stora delar av miljonprogrammets bostäder från sent 60- och tidigt 70-tal måste byggas om. Hittills har endast 10 procent av de bostäder som tillkom under miljonprogrammet förnyats.
Uppgiften är inte bara stor, den har också många dimensioner; tekniska, sociala och miljömässiga. Handel och service måste tillföras miljonprogramsområdena. Nya arbetsplatser måste skapas och den oftast enda upplåtelseformen, hyresrätt, kompletteras med bostadsrätter. Det handlar om att på alla plan försöka bryta ensidigheten och skapa ökad variation, i utbud och i olika upplåtelseformer för boendet.
Intressant nog uppmärksammas just frågorna om upplåtelseformer alltmer av de kommunala bostadsföretagen. Allt fler öppnar sig för försäljningar av delar av sitt hyresbestånd. Så tänker till exempel allmännyttan i Örebro, i ett försök att bryta miljonprogramsområdenas segregation, till att börja med sälja fyrahundra av sina hyresrätter. I flera kommuner diskuteras och planeras för liknande försäljningar. När det kompletteringsbyggs i miljonprogrammets områden lägger man vikt vid att skapa ökad variation i bebyggelsen och samtidigt öppna för andra upplåtelseformer i form av småhus och bostadsrätter.
Idag har vart fjärde svenskt hushåll sitt boende i ett hus som tillkom under miljonprogrammet. Vi förknippar allt som oftast miljonprogrammet med storstädernas förorter, men miljonprogramsområden finns i Gävle, Eskilstuna, Ystad och Karlskoga - och i nästan alla andra större och medelstora städer runt om i landet. Hur vi hanterar utveckling och förnyelse av miljonprogrammets bostäder är därför i alla avseenden en riksangelägenhet.
För arkitekterna är utmaningarna betydande. Framgångsrik förnyelse av miljonprogrammets bostäder förutsätter nära samverkan och tydlig förankring hos de boende. Exemplet Östra Gårdsten är belysande. I Gårdsten lades betydligt mycket mer tid ned på dialog, diskussioner, involvering av och förankring hos de boende än den tid som åtgick för att rent fysiskt genomföra ombyggnaderna. Så blev också resultatet bra.
Av arkitekterna krävs inte bara välfungerande och nära samarbete med byggherren. Det krävs också närvaro och tillit från de boende. Det förutsätter en social och kommunikativ kompetens och en insikt i och förståelse för de olika insatser som måste göras på många plan för att få till stånd en utveckling av oftast problemtyngda miljonprogramsområden.
I en tid då nya bostäder måste fram för att få bukt med den bostadsbrist som finns i mer än hälften av landets kommuner får man inte glömma bort de stora uppgifter som de kommande åren väntar i fråga om miljonprogramområdenas ombyggnad och förnyelse. Vi står inför en stor samhällelig satsning och i den har arkitekterna en mycket viktig roll.
Staffan Carenholm
|