Ursäkta att jag har fräckheten att vända mig till er på ett språk som ni inte vill kännas vid i er arkitekturtävling för tillbyggnad av Stockholms stadsbibliotek.
Ni meddelar att enda tävlingsspråket är engelska. Vilken tur att inte Ragnar Östberg, Torben Grut och Gunnar Asplund längre är i livet. Då kanske de hade varit diskvalificerade direkt.
Arkitektur och byggnadskonst är en viktig del av ett folks nationella medvetande och också en uttrycksform för ett folk - och därför omhuldar vi gamla byggnader, därför kulturmärkesskyddar vi också enkla hus. Med rätta.
En annan uttrycksform för ett folk - och kanske i ännu högre grad - är språket som bärare av känslor och tankar. Att förmena folket dess skaparkraft i något hänseende måste anses som lika illa.
Mina enkla frågor nu: Vem eller vilka har fattat beslut om att endast engelska får användas som tävlingsspråk? Varför fattades detta beslut (vilka tråkiga erfarenheter vid andra tävlingsspråk gjordes gällande?) När togs beslutet? Föregicks beslutet av någon som helst medveten debatt?
Arne Rubensson - språkförsvaret
Läs mer på www.sprakforsvaret.se
PS. Asplund! Borde det inte vara Aspengrove?
SvarTävlingen om tillbyggnaden av stadsbiblioteket är en anonym internationell tävling. Det är viktigt för dess trovärdighet att behandla alla som deltar lika och att man inte kan skilja ut svenskspråkiga arkitekter från andra. Tävlingen har också en internationell jury. Det är ju inte texterna på planscherna som kommer att förmedla de viktigaste budskapen utan det för alla arkitekter gemensamma språket; ritningen och bilden, och det kommer ju i första hand att vara arkitekter som lämnar in förslag. Jag inte heller så säker på att Asplund skulle ha haft några större problem med engelskan. Inför sitt arbete med stadsbiblioteket gjorde han 1919 en två månaders studieresa till USA. Han kunde uppenbarligen använda sig av de kunskaper han förvärvade på den resan, vilka språkkunskaper han än hade. Katarina Nilsson |
|