|
Blir arkitekturen verkligen bättre av tävlingar, undrar Charlotta Törnström. Hon kritiserar även arkitektutbildningen i Stockholm, som hon liknar vid fabriksarbete.
Jag instämmer helt i Johan Berglunds realistiska beskrivning i tidigare nummer av Arkitekten av dagens Arkitektur-Sverige. Det saknas inspiratörer!
Jag har personligen haft förmånen att studera arkitektur på både Chalmers och KTH samt ekonomi i Sverige och utomlands.
På Chalmers var grundutbildningen inspirerande både vad gäller kursinnehåll och engagerade lärare. Dessa visade genuint intresse för individen och dess skapande. Man fick en känsla av att bli sedd och hörd.
På KTH saknads det (år 2000, när jag gick där) engagemang från lärare och ledning. Det tycktes viktigare att rivalisera om tjänstetitlar/poster bland lärare än att förmedla kunskaper och erfarenheter till kommande generation arkitekter. Det vill säga ödmjukhet.
Yrkeskåren saknar helt klart eldsjälar som brinner för konsten. Jag kan inte förstå varför det är så viktigt att hävda sin skola internationellt, och locka till sig utländska elever enligt KTH:s internationella marknadsföring och satsning? Borde man inte satsa på sina egna förmågor i första hand? Ja, för dom finns, men i den rådande "fabriksliknande" och opersonliga utbildningen tycks dessa så kallade talanger gå under.
Finns det inget utrymme för individuellt tänkande, utvecklande av nya sätt att tänka? Av brist på gehör och respons samt på grund av att elever inte blir sedda kommer svensk arkitektutbildning inte att bära frukt.
Jag anser att god arkitektur ej skapas genom elitistiskt eller tävlingsinriktat
tänkande. En god arkitekt kan endast tävla mot sig själv. Risken finns att om man börjar snegla både åt höger och vänster förlorar man till slut sin egen unika tanke och skapande låga för arkitektur.
Tävlingar och kritik i all ära, men dessa är ju i grunden utformade av presumtiva kunder och uppdragsgivare. Blir arkitekturen verkligen bättre av tävlingar? Njae, jag tror inte god arkitektur handlar om att vara inne. Blir trött på att se så många så kallade topparkitekter repetera sig själva år efter år. Dessutom brukar de få fria händer beträffande ekonomiska gränser vilket ofta resulterar i överfrosseri av dyrbara material som naturligtvis imponerar på massan.
Arkitektur handlar inte om att vinna tävlingar, vara inne eller bli publicerad i flashiga tidskrifter. Arkitektur handlar om ödmjukhet, respekt och viljan att förbättra för så många som möjligt. God arkitektur handlar inte först och främst om design, (det finns redan så många bra designers) utan om förmågan att tänka i större dimensioner, se helheter och finna lösningar.
Vem som helst kan skapa en häftig 3D-modell, men bara en god arkitekt kan ge den ett funktionellt och ändamålsenligt innehåll. En god arkitekt ska kunna ta hänsyn till fler än bara uppdragsgivaren, nämligen se byggnaden ur flera perspektiv det vill säga omkringliggande miljö, natur samt psykosociala faktorer ur ett humanistiskt synsätt.
God arkitektur ska också tillgodose dagens behov av ekonomiskt tänkande. Byggnader ska konstrueras så att de på ett ekonomiskt försvarbart sätt kan uppföras. God arkitektur behöver inte vara exklusiv eller dyr. God arkitektur ska vara begriplig, det vill säga dess uttryck ska kunna läsas och bli förstådd av betraktaren. Arkitektur ska skapas för människor och deras fundamentala behov i dag och inte imorgon eller för tidskrifter.
Arkitektur är inte mode, den är personlig och tidlös men ett uttryck för dagens behov i ett modernt samhälle med flexibilitet.
Charlotta Törnström
student vid University of Stockholm
- Business School (bl.a.)
|