Krönika Anders Johansson

Sälj ut miljonprogrammet

I linje med en funktionsseparerande utveckling i vårt samhälle växer köpcentra fram utanför staden, där marken är billig och ytorna stora. De är ett slags ekonomiska maskiner, trimmade för sitt egentliga syfte, att generera så mycket avkastning som möjligt. De är även strömlinjeformade som stadsbyggnadsorganismer, där volymer, flöden och transaktioner är väl studerade. Men om nu köpcentrum mer och mer tar över handeln, vad blir det då av resten av staden? Vilket innehåll kan stadskärnorna försvara, eller har de helt förlorat sin roll? Ska de bli ett slags kulturella reservat som visar upp bilden av den heterogenitet som staden förr kunde erbjuda? Och förorterna, kommer de att kunna erbjuda någon annan verksamhet än att spela biljard?

Här kan vi till synes gå två vägar. Vi kan stödja de krafter som verkar, och underlätta den utveckling som folk tycks vilja ha (för vi åker inte till köpcentra bara för att det är billigare och mer effektivt, utan för att det helt enkelt är kul). Eller så kan vi sträva efter den integration som är stadens själva motivation. Men samtidigt har staden alltid varit ekonomiskt betingad, och här kanske vägarna kan korsas. Varför inte utveckla köpcentra med ytterligare funktioner så att de kan utnyttjas på fler sätt. Bygg bostäder på taken med en park i mitten. Se parkeringsytorna som torg, kantade med körsbärsträd. Anlägg grönytor och sportfält. Låt källarna bli gigantiska musikklubbar. Här är nära till allt! Och nu kanske du äntligen får se en uteliggare i entréns varmluftssluss.

Samma tankegång kan göras i staden. Sälj miljonprogramsområdet till närmaste centrumutvecklare och gör det till handelsplats, där bostäderna radikalt blandas med stora och små butiker, där hela gårdar glasas in och parker blir en del av helhetsupplevelsen. Innerstaden kompletteras med några rejäla höghus. Öppna upp gågatorna och låt dem bli allaktivitetsstråk eller en stor och bullrig marknad. Det som tidigare var Domus eller Åhléns och numera är feldimensionerade gallerior kräver helt nya användningsområden. Kanske vi får se ett Chinatown i centrala Sandviken, en moské med böneutropare i Jönköping eller ett folkslott i Boden.

Mycket av detta kan ses som en provokation, men faktum är att ekonomiska och sociala krafter måste hitta gemensamma nämnare för att vi inte ska få ett segregerat, ohållbart och i förlängningen tynande samhälle.

Anders Johansson är arkitekt, fil dr, och driver tillsammans med tre kollegor Testbedstudio Arkitekter. Kontoret arbetar bland annat med frågor om stadsutveckling och stagnerande kommuner.