Jens Lundgren
Sveriges Byggindustrier
Box 7835
103 98 Stockholm
Stockholm 2006-01-10
Sveriges Arkitekter får härmed, kortfattat, lämna synpunkter på det förslag till ABT 05 som utarbetats inom Byggandets Kontraktskommitté.
Inledningsvis konstaterar Sveriges Arkitekter att arbetsgruppen inom Byggandets Kontraktskommitté i de allra flesta avseenden lyckats uppnå enighet om formuleringarna. I endast mycket begränsad omfattning finns anledning att kommentera de formuleringar om vilka enighet råder. I de avseenden olika formuleringsförslag föreligger från beställar- respektive entreprenörssidan finns däremot skäl att uttala en uppfattning, vilket också, med något undantag, görs i det följande.
Till remissutgåvan av ABT 05 har, såsom ett appendix, fogats ett utkast till avtalsreglering gällande totalentreprenader med underhållsansvar. Att standard-avtalsbestämmelser behövs även för denna utvidgade totalentreprenadform torde vara ostridigt. Det är dock uppenbart att medsänt appendix inte är heltäckande och genomarbetat på det sätt som kan förutsättas av branschgemensamma standard-avtalsbestämmelser, varför vidare bearbetning bör ske innan ställning kan tas till om sådana bestämmelser bör utgöra ett appendix eller ges en mer fristående utformning.
Inte minst måste terminologin bestämmas innan nya bestämmelser av standard-avtalskaraktär introduceras. Det är därför olyckligt när det i förordet i förslaget till nytt ABT skrivs att ”begreppet funktionsentreprenad används av vissa synonymt med totalentreprenad. Andra anser dock att exempelvis underhåll ingår i en sådan entreprenad”.
Den citerade texten är ägnad att medverka till onödig begreppsförvirring och bör därför utgå. Alternativ benämning av totalentreprenadformen bör inte anges eller antydas. En stringent begreppsapparat är av största betydelse, vilket för övrigt genomsyrar såväl AB som ABT. Enligt Sveriges Arkitekters förmenande är en funktionsentreprenad en entreprenad som har som ett väsentligt innehåll även ett avtalat underhållsansvar. Begreppet funktionsentreprenad bör reserveras för denna typ av entreprenader.
I det följande lämnas ett antal kommentarer i avtalskronologisk ordning.
Det är utmärkt att det i förordet, precis som i AB 04, anges att ABT 05 bygger på en rimlig balans mellan rättigheter och skyldigheter som syftar till en optimal riskfördelning mellan parterna och att ändringar i ABTs bestämmelser därför skall undvikas. Partsgemensamt utarbetade standardavtalsbestämmelser skall utgöra ett rättesnöre för varje entreprenad- eller konsultkontrakt och endast frångås då omständigheterna i särskild ordning så kräver.
Det är mot denna bakgrund också klargörande att det i förordet anges att oprecisa begrepp som tillfredsställande, ändamålsenlig och lämplig inte bör anges som funktionsbeskrivande.
Särregleringar, d v s av vikelser från ABT 05, har rangordningsmässigt placerats efter kontraktet men före ABT 05. I kommentaren till paragrafen tydliggörs kraven på hur särregleringar redovisas. Med hänvisning till vad som ovan sagts om förordet, är det bra att det ställs bestämda krav på tydligt preciserade särregleringar.
Parterna redovisar här olika uppfattningar huruvida de uppgifter som beställaren, baserade på en fackmässig bedömning av fastigheten, lämnat i förfrågnings-underlaget skall redovisas som en täckbestämmelse eller en fast bestämmelse. Sveriges Arkitekter anser att övervägande skäl talar för bestämmelsen bör vara en sk täckbestämmelse.
I kommentaren till §§ 6 och 7 förs av entreprenörssidan ett resonemang om parallella undersökningskostnader från flera entreprenörers sida, vilket skulle kunna undvikas om beställaren endast vänder sig till en entreprenör, vilket dock medför utebliven konkurrens. Det aktuella resonemanget har fått en sådan utformning att det knappast bör beredas plats i kommentaren till en branschgemensamt överenskommen standardavtalsbestämmelse.
I den aktuella kommentaren önskar entreprenörssidan även en inskränkning i undersökningsskyldigheten i anbudsskedet när det gäller inhämtande av uppgifter. Begränsningen till inhämtning av uppgifter i offentliga handlingar (ej preciserat i det inledande avsnittet om begreppsbestämningar) är inte motiverad. Vid anbudsgivning i en totalentreprenad ligger det i sakens natur att undersökningsskyldigheten inte begränsas på detta sätt. Ett helhetsåtagande bör kunna utgå ifrån en förhållandevis allomfattande undersökningsskyldighet.
I kommentaren till kapitel 2 § 1 andra stycket uttrycker parterna olika uppfattningar i fråga de krav på fackmässighet som beställaren ska kunna ställa på projekteringen.
Av de olika skrivningarna kan utläsas att entreprenörssidan inte anser det motiverat med en särskrivning gällande just fackmässigheten i fråga om projekteringen medan beställarsidan önskar en sådan särskrivning.
Visserligen har totalentreprenören i sitt åtagande att svara för såväl projektering som utförande och på den grunden kan man förstås argumentera för att beställaren inte avtalsmässigt bör ha anledning att särskilt lyfta fram kravet på fackmässighet i projekteringen. Å andra sidan är det ett välkänt faktum att totalentreprenadformen ibland kan leda till att projekteringen rationaliseras och inte i alla delar görs fullständig så som sker vid andra upphandlingsförfaranden. Mot den bakgrunden får man ha förståelse för att beställarsidan i detta sammanhang vill betona att projekteringen i en totalentreprenad skall genomföras fackmässigt och med den omsorg på samma sätt som man har anledning att förvänta sig av en av beställaren anlitad konsult med motsvarande uppdrag att projektera. Sveriges Arkitekter tillstyrker därför den av beställarsidan utformade kommentaren.
Förslaget till avtalsreglering av ett startmöte är utmärkt. Det är ägnat att förebygga oklarheter och tvister samt kan lägga grund för en väl fungerande kommunikation under entreprenaden. Detsamma gäller skrivningarna i § 3 rörande projekterings- och byggmöten.
Däremot är kommentaren till nämnda paragrafer väl försiktigt hållen. För att få en från starten väl fungerande arbetsprocess och en bred förankring av beställarens förväntningar och krav bör det vara regel att åtminstone huvudkonsulter och viktigare sido- eller underentreprenörer deltar i ett startmöte. Att konsulter endast ”bör kallas till projekteringsmöten och byggmöten i den utsträckning detta är av vikt för entreprenaden” är en väl tam skrivning. Visserligen är entreprenören i sitt avtalsförhållande till beställaren fullt ut ansvarig för projekteringen, men det är inte smakligt att ha en avtalskommentar som, exempelvis, kan tolkas så att det inte är självklart att arkitekten skall medverka när beställaren håller projekteringsmöte med totalentreprenören. Den aktuella kommentaren bör därför få en mer stringent formulering.
Även i dessa paragrafer har entreprenörssidan och beställarsidan olika uppfattningar om vad som bör gälla. De aktuella frågorna är dock av sådan karaktär att Sveriges arkitekter avstår från att lämna några synpunkter.
Med vänlig hälsning
Sveriges Arkitekter
Staffan Carenholm
Förbundsdirektör
|