Planera med krympmån

Städer som krymper
Konferens på Goetheinstitutet, Stockholm, 23-24 november
Arrangörer: Sveriges Kommuner och landsting tillsammans med Sveriges Arkitekters akademi för fysisk planering, KTH Regional planering och Testbedstudio

Få kommuner vill kännas vid att de krymper. Första uppgiften är att få politikerna att arbeta utifrån reella och realistiska förutsättningar. Först då kan resurserna koncentreras på kommunens långsiktigt hållbara verksamheter. Det konstaterades vid en konferens om städer som krymper i Stockholm i november.

Det handlar om att visualisera en positiv bild av den livsmiljö som kan åstadkommas när kommunen rivit de bostäder och lokaler som inte längre behövs. Men också om att identifiera de kvaliteter i den befintliga miljön som kan tas till utgångspunkt för visionen. Att inte riva planlöst.

Det kan handla om att spara äldre attraktiva bostadshus, istället för de högre värderade nya bostäderna som står tomma.

Många har valt att se det som en fråga om att skapa ett nytt landskap. Östtyska planerare berättade under konferensen om hur invånarna i Dessau får plantera träd och sätta upp skyltar som beskriver floran på ödetomterna. I svenska Hellefors skapades istället en barockpark inne i miljonprogramsområdet som gav området en helt ny status som centrum för rekreation i grannskapet. Många av de svenska kommunerna satsar på att utveckla centrumfunktionerna och att bygga marknära bostäder i attraktiva lägen. Ofta på strandtomter.

Sedan återföreningen med Väst har befolkningen i vissa städer i forna Östtyskland nästan halverats och hundratusentals bostäder står tomma. Det beskrev de östtyska planerera som deltog i konferensen. Mycket måste rivas, men det handlar också om att hantera befolkningens identitetsförlust. De har inte bara förlorat jobbet, de har också bytt samhällssystem.

Den tyska federala regeringen har därför dragit igång IBA Stadtumbau 2010, som ger stöd till kommunerna att genomföra planer och kommunicera med invånarna. Det handlar inte bara om att formulera en plan, utan om att förankra den och att hitta nya former för genomförandet. Ägandeförhållandena i dessa kommuner är ofta mycket komplicerade och IBA har tagit initiativ till olika typer av medborgar- och intressentföreningar som på sikt kan driva utvecklingen. IBA ger också stöd till lokalt förankrade projekt som pekar på möjligheter; tomma lokaler, nya landskapsrum, människor med idéer.

I både Tyskland och Sverige handlar krympande städer om befolkningsminskningar på uppåt 20 procent på 10 år och halverad befolkning på 25 år, men i Tyskland är skalan 10 gånger större. När den stora fabriken, som ofta stått för 90 procent av den privata arbetsmarknaden på orten, lägger ner, innebär det en identitetsförlust för invånarna.

Många svenska kommuner söker eldsjälar som kan göra kommunen känd genom nya verksamheter. Boden till exempel har med framgång satsat på testbanor för bilar under extrema väderförhållanden. Det finns förstås en risk att alla kommuner satsar på en liknande mix av åtgärder och att de inte blir tillräckligt unika. När Sandviken bygger badhus gör Gävle det också och när Gävle bygger konserthus vill Sandviken också ha ett konserthus.

I diskussionen efter konferensen var alla överens om att det behövs en dialog mellan kommunen och näringslivet. Men det handlar också om att ta tillvara den fysiska miljön som resurs för att öka kommunens attraktivitet och ge kommuninvånarna en ny identitet.

Pehr Mikael Sällström