UPP

Ej belönat. Stein Halvorsen AS sivilarkitekter MNAL, Oslo.

Förslagsställare: Stein Halvorsen AS sivilarkitekter MNAL, Oslo, genom
Stein Halvorsen, siv.ark. MNAL
Magnus Rynning-Tønnesen, siv.ark. MNAL
Stian Sollie, stud.arch.
Anna Birkeland

Ur juryns utlåtande:

UPP har lagt sig mycket nära och parallellt med E4:an, med en helt sluten rygg mot denna. På så sätt fungerar byggnaden som bullerskärm, och närheten till vägen kan utnyttjas för att annonsera anläggningen mot förbipasserande, Förslagsställaren förklarar att placeringen är vald för att få maximalt avstånd till berget, så att det får plats i synfältet från byggnaden och så att dess dramatik kan upplevas maximalt.

Förslaget visar en rak, smal och 120 m lång byggnad, mot E4 formad som en sluten ’jordvall’, mot berget en öppet uppglasad vägg under ett tak som en ’uppfälld kepsskärm’. Enligt juryns uppfattning är detta totala fokus på berget, som genomsyrar hela förslaget, en alltför snäv tolkning av naturums uppgift på platsen.

Mot parkeringen och rastplatsen exponerar sig naturum endast med kortsidan av den långsträckta byggnaden, som man dessutom måste passera nästan helt innan man når entrén som ligger vid en liten entréplats mellan byggnaden och gamla naturums hörsal. Placeringen förutsätter att gamla naturum , förutom hörsalen, rivs och ersätts av en mindre byggnadskropp, annars blockeras entréplatsen. Detta innebär en ekonomisk belastning för förslaget.

Förslaget innehåller nästan ingen redovisning av den yttre miljön, förutom en ganska lång och ointressant gångväg från parkeringen till entrén. Arkitektoniskt innebär förslaget ett lågmält, men ändå starkt arkitektoniskt grepp som gör något intressant av platsen. Byggnaden visar en spännande dualism med den ena sidan som en tung och sluten jordvall och den andra som ett uppglasat, lätt orangerie. Vintertid torde det bli en besvärlig snöficka i takvinkeln längs skarven mellan byggnadens båda halvor, som till råga på allt har en längsgående glasslits som ljusintag längst ned i ränndalen.

Tyvärr innebär det valda konceptet också att utställningsrummet blir orationellt - mycket långt (ca 75 m) och mycket smalt (ner till 1,5 m bredd), och upplevs som en återvändsgränd där man måste gå samma långa väg tillbaka (för att därefter ännu en gång passera förbi på andra sidan glasväggen på väg tillbaka till parkeringen).

Invändig förbindelse mellan naturum och restaurangen saknas, men de båda entréerna ligger mitt emot varandra vid entrétorget. Juryn anser dock att det är en tveksam kvalité att lägga restaurangen ovanför bäcken och nära E4, med tanke på bullret. Juryn menar att det vore bättre att vända på hela huset, då skulle också restaurangen och entréerna komma närmare parkeringen.