Cash is king

När värdeskapande arkitektur förs på tal kopplas det snabbt samman med Bilbaoeffekten. Det är så värdeskapande arkitektur tänks: en byggnad som likt Frank Gehrys museum i ett slag förändrar en hel stad och leder samhällsutvecklingen.

Många glömmer bort att tacka den amerikanske arkitekten och byggherren John Portman i sammanhanget. Förmodligen skulle få använda termen "värdeskapande arkitektur" idag på samma sätt utan hans framfart i Atlanta.

De flesta av Portmans stadsbyggen börjar nämligen med en enda byggnad, oftast ett hotell som sätter fart på ekonomin och runt vilket en arsenal av kommersiellt gångbara byggnader (shopping, arbetsplatser, rekreation) växer fram som av en naturlag.

En stad som växer punktvis tar form, en stad som inte bara har ett utan flera centrum. Portmans hotellbyggen är spekulativa, resliga, gärna med ett hissnande atrium i sin mitt. När nya byggnader, som ett shoppingcentrum, byggs intill länkas helheten samman, ibland av övertäckta broar, ofta på hög höjd. Ett inomhuskluster växer fram, en möjlighet att röra sig i artificiellt ljus hela dagen.

Portman citerar gärna Goethes berömda fras "Arkitektur är frusen musik". Ett citat Rem Koolhaas, ikonen för vår tids samhällsbyggen, låter sin artikel om Portmans storhet i "S,M,X,XL" kretsa kring. Arkitekturen skapar musik, inte tvärtom.

Men när samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin tar samma fras i sin mun är ordningen den omvända. Det värdeskapande med arkitekturen förskjuts. Arkitekturen ska realisera Bruce Springsteens musik. Jag kan tänka mig att hon menar en arkitektur med samma sceniska kraft och sociala patos.

I vid mening är "värdeskapande arkitektur" ett begrepp för allt och inget. När var inte arkitektur värdeskapande? Inte ens i en smalare bemärkelse är "värdeskapande arkitektur" egentligen något nytt. Ta bara grekiska tempel, gotiska katadraler, 1800-talets operahus, 1900-talets bostadsområden!

Ska man tala om värdeskapande arkitektur som något nytt i vår tid är det nog till John Portman man måste hålla sig, där kopplingen mellan marknadskrafter och arkitektur accentueras så att gränsen mellan dem suddas ut. Cash is king.

Arkitekten försöker i det här numret se begreppet värdeskapande arkitektur i ett lite bredare perspektiv. Med värden menar vi olika sorters värden - symboliska, sociala, ekonomiska, kulturella, etiska etcetera - och inte bara positiva värden. Vi belyser ämnet med artiklar och försöker även att lista den mest värdeskapande arkitekturen som Sverige lyckats med de senaste fyrtio åren efter folkhemmets nedgång och fall - från miljonprogrammet till Turning Torso.

Text och foto Tomas Lauri