|
Nu förbereds en internationell arkitekttävling kring om- och tillbyggnad av stadsbiblioteket i Stockholm. Att processen nu startar är välkommet. Frågan om modernisering och komplettering av biblioteket har utretts och diskuterats under många år. Problematiken är komplex och dessutom handlar det om att ge sig på en av de mest välkända och beundrade svenska arkitekturikonerna. Att med respekt för Asplunds mästerverk åstadkomma nödvändig förnyelse är en maktpåliggande, och svår, uppgift. Även stadsbyggnadsmässigt i övrigt är uppgiften spännande, med anknytning till den framtida utvecklingen av Odenplansområdet.
Att ett antal av den internationella scenens mest erkända arkitekter inbjuds att delta i en tävling om stadsbiblioteket framstår som ett självklart ställningstagande. Inte av skälet att kompetens saknas här hemma utan för att medverkan av och förslag från några av de internationella giganterna kommer att berika arkitekturklimatet och öka det allmänna intresset för arkitekturen.
Det sägs ibland att de internationella aktörerna måste inbjudas för att spetsarna saknas här hemma. Lika ofta klagas över, från annat håll, att internationella aktörer bjuds in som ett resultat av en förutfattad mening att kompetensen inte skulle finnas inom landets gränser. Att ge sig in i den diskussionen är meningslöst. Frågan om vi och dom är en icke-fråga.
För många danskar har det till och från sagts när danska arkitekter varit framgångsrika på den svenska marknaden. Vad ska då de danska arkitekterna idag säga när man tittar ut över den köpenhamska byggscenen och ser mångfalden av aktuella prestigeprojekt av icke-danska arkitekter? Det är bara att konstatera, och även glädja sig åt, att marknaden för vissa typer av projekt är internationell.
Man kan ibland, i diskussionen, ana någon slags föreställning om att svenska arkitekter har svårt att göra sig gällande internationellt. Det är en missuppfattning. Idag ritar svenska arkitekter hela städer i Kina och hela stadsdelar i Ryssland för att bara ta några exempel. Visserligen kan vi inte referera till några operahus i Sidney eller bibliotek i Alexandria, men svenska arkitekter har en internationellt erkänd kompetens inte minst när det gäller stora planeringsuppgifter och har en vana att arbeta i och hålla ihop nätverk av inblandade aktörer. Dessutom åtnjuter svenska arkitekter internationellt respekt för sin förmåga att lyssna in och tolka beställarens förväntningar och önskemål, och varför skulle inte det framhållas som en ytterst gångbar internationell konkurrensfördel?
Det är lättare att vinna ett erkännande och få uppmärksamhet för det enskilda grandiosa projektet än för den kompetens som gör svenska arkitekter framgångsrika på den internationella arenan. För den sakens skull behöver inte svenska arkitekter huka i busken och skämmas för att lyfta fram sin internationellt erkända kompetens. Lika lite behöver svenska arkitekter oja sig över att ett antal svenska prestigeuppdrag går till utländska arkitekter.
Varje internationell arkitekttävling på svensk mark är en framgång. Uppmärksamhet och intresse kommer att öka. Debatt och kunskap likaså. Och med all sannolikhet kommer ett förfarande som det vi har att vänta när det gäller en internationell tävling om Stockholms stadsbibliotek att medverka till att höja samhällets framtida kvalitetsanspråk. Det gynnar svensk arkitektur och svenska arkitekter, men framförallt alla de människor som arkitekturen betjänar.
Klas Brunnberg
Staffan Carenholm
|