När vi nu äntligen kan följa den smala röda linjen över Årstaviken är det svårt att förstå motståndet. Det fanns en tid när Årstavikens vänner samlades med röda avlånga ballonger som de stack hål på i vild protest mot bron som man ansåg skulle störa både den byggnadsminnesmärkta Årstabron och naturen omkring. Bron kallades hånfullt för falukorven innan den första pålen slogs ner år 2000.
Arkitekterna hos Foster and Partners, som vann tävlingen 1993, valde att måla bron faluröd för att fånga upp regionala särdrag. Den nya bron stör inte den gamlas kraftiga, klassicistiska betongvalv. Tvärtom, med sin tunna röda linje svävar den över Cyrillus Johanssons bro från 1929. Tillsammans med broarna vid Liljeholmen och Skanstull bildas en rytmisk takt längs farleden i Årstaviken. De ellipsformade pelarna, ställda längs strandkanten, hjälper det smäckra uttrycket i de svagt böljande valven över vågorna.
Smäcker profil, delvis för att antalet pelare har minimerats till tio, knappt hälften så många som den gamla bron. Elegant trots att den är dubbelt så bred som den äldre bron med både serviceväg och cykel- och gångbana vid sidan av de två spåren och trots 23.000 kubikmeter färgad betong och 6.000 ofärgad, 6.300 ton armering, 110 ton stål i ledverk och 160 ton stålrörspålar. En stor utmaning att bemästra för brobyggnadskonsten. En stålbro klädd i betong har den kallats av Skanska.
Första Årstabron, ritad av Cyrillus Johansson - men Sven Markelius vann den ursprungliga tävlingen 1919 - var ett monument över den stora utbyggnaden av järnvägen som hade pågått sedan mitten av 1800-talet. Fosters faluröda linje byggs mitt i vår tids stora infrastrukturella utbyggnad av Stockholm, som en del av spårutbyggnaden mellan Årstaberg och Stockholms södra.
Och hur klarade vi oss utan en gång- och cykelbana mellan Årstaberg och Södermalm? Den binder samman Liljeholmen och stan så där önskvärt som Liljeholmsbrons omständliga bana inte förmådde. En tur som ger nya perspektiv på staden, med tågtrafiken nedsänkt och bakom galler intill har fotgängare och cyklister hög prioritet.
Mot den av röd och svart järnoxid infärgade betongen blandas skuggorna från den gamla bron med bladverkens.
Men faluröd? Bron är ju snarare falukorvsrosa!
Text och foto: Nina Gunne