De testar verkligheten

Två kontor. Två städer. Men arbetssättet och tankarna om stad och arkitektur är desamma. Testbedstudio använder sig av "Aikido-metoden".

Av Nina Gunne

Kontorsnamnet Testbedstudio har synts i en rad olika sammanhang den senaste tiden. I debattartiklar, på konferenser och i samarbetsprojekt som den nyligen omgjorda skolgården på Olaus Petriskolan i Örebro av Love and Devotion där konstnärsgruppen gav Testbedstudio i uppdrag att rita en konsthall och ett trädäck.

Och kontoret gör mer än så. De ritar inredningar och möbler, ombyggnader av kontorshus, agerar arkitekturguider och utformar utställningar. En bred och spretig verksamhet kan tyckas, men arkitekterna i Testbedstudio menar att deras projekt berör samma frågeställningar, om än i olika skala, och att de berikar varandra.

Testbedstudios medlemmar sitter uppdelade på två kontor, i Malmö och i Stockholm. Namnet och varumärket förenar och medarbetarna träffas ofta och diskuterar projekt. Men i vardagen är de två kontoren åtskilda och ansvarar för olika projekt.

Arkitekterna beskriver Testbedstudio som ett "kreativt idélab". Namnet berättar om en undersökande verksamhet, där själva kontoret är en testmiljö, en provbänk, för deras projekt. Den gemensamma nämnaren i kontoret och i projekten är ett tänkande i urbana termer.

En inriktning är att uppvakta och påverka mindre kommuner i Sverige i stadsbyggnadsfrågor, att presentera alternativa planprocesser och att kunna ta konkreta stadsplaneuppdrag. Men bredden på uppdragen syns på hemsidan där allt kontoret och deras enskilda medlemmar gjort ligger i en medvetet icke-kronologisk ordning.

- Vi vill inte specialisera oss med en viss typ av uppdrag, även om det kanske skulle vara bra, säger Fredrik Magnusson. Det handlar snarare om ett gemensamt arbetssätt. Vi har en pragmatisk hållning utan någon stor teoretisk överbyggnad. En projektrelaterad praktik, förklarar han. Och vi brukar säga att vi arbetar med "kreativa miljöer".

De har arbetat med kreativa kontorslösningar, arbetsplatser som ska uppmuntra till kreativitet, bland annat för företaget Minc. Men det handlar också om ett bredare tänkande om att skapa miljöer som lockar till kreativ användning.

Under våren 2005 deltog Testbedstudio i en tävling om Taxingeplan vid konsthallen i Tensta. De valde att inte följa programmet utan frågade sig istället: Vad händer med området om vi bygger ett sporttorg här istället, en plats med sporttema.

- Vi ställer frågan hur staden kan utformas för att göra människor mer delaktiga, förklarar arkitekterna.

De förklarar hur de arbetar idébaserat och med urbana frågor oavsett skala, och att det sker en korsbefruktning mellan de olika projekten. De talar om "urban darwinism": Att bygga för framtiden betyder för dem att anpassa existerande miljöer till ett förändrat samhälle och att skapa nya möjligheter till utveckling.

- Vi använder begreppen för att förklara hur vi tänker, säger Fredrik Magnusson. Urban darwinism handlar om anpassning till livsmiljön. Att anpassa arkitekturen till en speciell situation, som kan leva vidare men som ändå förändras genom arkitekturen.

- Vem som bor i ett område avgör hur man bör agera. Olika religioner eller etnisk tillhörighet kan till exempel leda till konflikter, men man kan också använda den bredd av kunskap och erfarenhet som finns i olikheterna.

I ett av de färskaste projekten, boken "100 idéer" finns förslaget: "Memories from Syria", ett växthus för Rosengård i Malmö. Här finns många arbetslösa som rör sig i området under dagarna. Dessutom finns stora gröna områden som ingen tar ansvar för. Förslaget innebär att ta tillvara spillvärme från husen och använda den i växthus för odling av växter från de boendes hemländer.

- För att få folk engagerade är det viktigt att se den gemensamma berättelse som man ingår i. Det höjer självkänslan hos de boende. Det blir sjystare att bo där och fler kan vilja åka dit.

En annan av kontorets uttalade strategier är "Aikido-metoden"; att utnyttja de krafter som finns i samhället och att också använda de svagheter som finns för att skapa något positivt.

- Aikido-metoden handlar om att ta tillvara "motståndarens" energi och kraft, och att inte gå i "clinch", klargör Fredrik Magnusson.

Det kan vara att ta tillvara kapaciteten i ett stort konsultföretag eller hos medkonsulter, att sätta igång och utnyttja idéer och få alla med i samma rörelse. De använde "metoden" vid omvandlingen av ett 1950-talshus till kontorshus för företaget Minc.

- Det är lätt att fokusera på problemen och att fastna där. Istället kan man ta tillvara engagemanget - och styra det. Det handlar om att få alla med i samma målbild, få igång alla i samma riktning.

Samarbetet mellan de nuvarande medlemmarna har byggts upp under lång tid. Fredrik Magnusson och Jonas Olsson startade Testbedstudio i Malmö vid årsskiftet 1999/2000. Det verkliga samarbetet började när de av Dansk Arkitektur Center blev inbjudna till en utställning om stadsbyggnad. De visade ett förslag om Malmös utveckling, tankar som utvecklats ur deras examensarbeten. Under Bo01 kom de två igång ordentligt. De ritade tre paviljonger, två av dem i egen regi. De gjorde också en utredning för Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg.

Malmöarkitekterna sitter idag i en gammal ombyggd pantbank, centralt i Malmö och granne med Rooseum. Anders Johansson, som de hade de lärt känna i olika studiesammanhang och samarbetat med i Malmö, startade 2003 ett kontor i Stockholm. Erik Winquist, som tidigare samarbetat med Testbedstudio i Malmö, klev in i Stockholmskontoret året därpå. Ewa Westermark, som kom med i Malmökontoret under 2004, hade arbetat med utställningsdesign och arkitekturpedagogik och delat lokal med Testbedstudio. Samtidigt arbetar kontoren nära personer och företag utanför Testbedstudio. På hemsidan kategoriserar de dem som "family&friends" beroende på hur nära de samarbetar.

Nu försvinner Jonas Olsson till White och Minc, en av deras tidigare uppdragsgivare, och Ewa Westermark till Gehl Architects. Men de båda fortsätter att räknas som nära familjemedlemmar i Testbednätverket. Nya medlemmar förväntas under hösten och tills vidare knyts personer ur nätverket till projekten.

- Det ska vara en organisation som står pall för förändringar.

Det menar Anders Johansson i Testbedstudio Stockholm. Borden på det lilla kontoret på Klevgränd vid Mosebacke är små och står tätt, omgivna av väggar inklädda med böcker. Tidigare hyrdes rummet intill ut, men Stockholmskontoret expanderar. Snart får de två arkitekterna sällskap av Jonas Robin, projektledare som ska hjälpa dem i ett forskningsbaserat projekt om fenomenet krympande städer.

- Vi är ännu under formering. Men vi satsar på mer fasta former. Ett riktigt kontor med allt vad det innebär. I framtiden kanske vi startar gemensamt aktiebolag.

I längre, större projekt samarbetar de båda kontoren på olika sätt. Svårigheten med att arbeta på två platser märks framförallt i små, snabba projekt. Då arbetar kontoren mer åtskilda.

- Då är det lättare att sitta tillsammans, kunna hojta rakt ut i luften och visa skisser för varann, påpekar Fredrik Magnusson.

Uppdragen får de genom kontakter men också genom att söka upp kommuner, företag och andra potentiella uppdragsgivare. De bokar ett möte och berättar om hur de jobbar och vad de hittills har gjort. Ett positivt resultat av detta arbetssätt är att de nu har tecknat ramavtal för Kungälvs kommun efter att ha beskrivit sina idéer.

Varje enskild medlem har eget företag. Arvoden fördelas i proportion till hur mycket arbete var och en har lagt ner. Trots att inte alla medverkar i alla projekt så svarar de gemensamt för projekten och signerar dem Testbedstudio. Här är det varumärket som förenar. En gemensam grafisk profil ska skapa förtroende hos uppdragsgivare.

Företagets bredd beror enligt dem själva delvis på att de har olika bakgrund och kompetenser.

Anders Johansson har tagit med sig forskningskompetens in i kontoret. Efter många år av teori jobbar han nu med mer reella projekt.

- Det är skönt att vara mer praktisk och pragmatisk. Nu tar vi oss an projekten på ett lättsammare sätt. Vi försöker inte omsätta någon teori i praktiken. Det är snarare tvärtom. Vi jobbar i glädje och tar med oss projekten tillbaka och analyserar dem. Men det är klart att man påverkas av sin bakgrund. Teorin finns som ett gitter över arbetet.

Någon form av forskning finns ofta med i projekten. Testbedstudio studerar fenomenet krympande städer med fokus på vad som händer i Tyskland och de exempel på åtgärder som finns där för att åstadkomma en integrerad stadsutveckling. De arkitektoniska åtgärder som gjorts har handlat om att riva, göra ny markplanering, bygga nytt och att komplettera med sociala program. Projektet innehåller flera delar, ett bidrag i en tävling, artiklar, konkreta förslag och forskning. Nu väntar fortsatta studier om vad som görs i Sverige.

- Det handlar om vad vi ska göra med övergivna miljonprogramsområden, men också om glesbygdsproblematik, berättar Anders Johansson.

Gemensamt för arkitekterna och i projekten är en inställning om att vad arkitektur gör ofta är viktigare än form.

- Arkitektur har alltid på något sätt en effekt på sin omgivning och på brukarna, säger Erik Winquist. Vi frågar oss: Vad händer om vi gör det här? På vilket sätt påverkas omgivningen av det vi bygger och hur påverkas det byggda av sin omgivning?

Därför hänger också mindre projekt samman med de stora stadsplanefrågorna, menar de. En av arbetsdeviserna är "tänk stort - och smått" och talar om hur små ingrepp kan fungera som urbana katalysatorer och sätta igång saker som en plan aldrig närmar sig.

- För att genomföra större planförslag krävs ofta mindre hands-on-insatser, menar Fredrik Magnusson. Små saker kan utgöra själva intelligensen i en större plan och göra att den funkar. Och humor kan göra rätt stor skillnad.

Han nämner ett projekt i Hjärup i Staffanstorps kommun, ett homogent villaområde från 1960-talet, där Testbedstudio har föreslagit nya farthinder och att utforma vägen som ett landskap och en park att samlas i. Men diskussionen var större än så. Orten växte och man behövde få in trafiken i ett tidigare bilfritt centrum vilket ledde till oro och protester. Arkitekterna lade ner mycket arbete på att presentera förslagen för medborgarna och gjorde bland annat intervjuer bland boende och med byalaget.

De vill göra planen synlig för allmänheten tidigare. En tanke är att då ett nytt bostadsområde planeras staka ut området och bjuda in allmänheten att promenera runt på platsen för att tidigt kunna sätta sig in i förändringarna.

- Få personer kan läsa och följa vad som är på gång, säger Fredrik Magnusson. Och när de får tillgång till materialet är det ofta för sent att påverka processen. Det gäller att tidigt fånga upp åsikter och idéer. Men det handlar också om att skapa en känsla av att ha möjlighet att påverka.

Små grejer i staden handlade det om i "100:- arkitektur", en utställning som Testbedstudio skapade för galleri SOC i Stockholm. Där, och i kvarteren omkring, presenterade de saker som alla kostade 100 kronor. Det var ett handfast praktiskt projekt där de byggde och skapade föremål och ställde ut på stan. En låneskateboard, en byteshylla eller en sopkvast.

- Projektet handlade om att undersöka priset på arkitekturen i det offentliga rummet, förklarar Anders Johansson. Vad kostar arkitektur? Och är föremålen utbytbara?

Besläktat med den utställningen är boken "100 idéer" där de samlat idéer för vad de kallar "urbana katalysatorer". Det är allt från växthuset "Memories of Syria", till basketträd och parabolflaggor.

I boken, liksom i andra projekt använder sig Testbedstudio av skisser som presentationsbilder. De har gått ifrån 3D-animationer allt mer eftersom diskussionen kring sådana ofta hamnar på en detaljnivå.

- Med enkla teckningar är det lättare för andra att "fylla i" med sina tankar.

Arbetet med boken handlar om att fånga och omsätta idéer. Arkitekterna beskriver boken som ett "populärvetenskapligt projekt" och de framhåller att det är öppet att använda sig av idéerna för kommuner och andra som arbetar med arkitektur och stad.

- Vi har pratat mycket om det, säger Anders Johansson, om vi ska hålla på våra idéer eller hur offentliga vi ska vara. Men vi är överens om att istället välkomna ett arbete med "open-source", att dela med oss av vårt arbete för andra att bygga vidare på. Det är enklare och trevligare.