|
Löner skrivs det om i detta nummer av Arkitekten. Det är varken första eller sista gången. Ersättningen för arkitektens arbetsprestation, vare sig vi pratar arvode eller lön, är en fråga som alltid kommer att kräva uppmärksamhet och engagemang.
Förra året var genomsnittslönen för en arkitekt drygt 31.000 kr/mån. Det tar nästan obegripliga femton år i yrket att nå dit, det vill säga "bli genomsnittlig". Arkitekternas lönekurva har en mycket svag lutning. Utväxlingen är 1:1,7, dvs när man pensionerar sig kan man räkna med att ha 70 procent högre lön än när man börjar i yrket. Går vi 30 år tillbaka i tiden var utväxlingen mycket högre, 1:2,25. Då, 1975, var ingångslön för en arkitekt 3.600 kr/mån och slutlön 8.100 kr/mån.
Denna utslätning är nu inget unikt för arkitekter. Det finns förvisso akademikergrupper, inte minst kvinnodominerade sådana, som har nästintill samma slut- som ingångslön och det finns andra, till exempel civilingenjörer som gör mer språngvis karriär, vilket inte sällan ger slutlön som är dubblerad ingångslön. Ändå har många akademiker, precis som arkitekterna, svag löneutveckling under sitt yrkesliv.
Om löner kan man tycka mycket, till exempel att en mångårig investering i utbildning ska löna sig och tydliggöras i form av en premie i lönesättningen. Det är dock sällan förunnat svenska akademiker att få uppleva detta. Lönebilden på svensk arbetsmarknad är hoptryckt. En byggnadsarbetare i Stockholm tjänar 27.000 kr/mån och nafsar alltså arkitekterna lönemässigt i hälarna. Att vara byggnadsarbetare är ett slitsamt jobb som självfallet ska vara bra betalt, men det kräver inte fem års utbildning och skuldsättning på dryga kvartsmiljonen.
Att arkitekter har svag löneutveckling har flera förklaringar. När arkitekter byter jobb är det inte lönevillkoren som står i fokus. Oftast byter man till en miljö man tycker verkar intressantare, inte sällan då till oförändrad eller marginellt förändrad lön. Att göra "ekonomisk karriär" är inte något som driver de flesta arkitekter. Det handlar mer om yrkesmässiga utmaningar. Arkitekter återfinns dessutom i arbetsorganisationer som inte alltid rymmer distinkta hierarkier, där man tar tydliga kliv upp i nya chefs-, lednings- eller specialistfunktioner och därigenom mer markant lyfter sin lön.
Men det finns också en annan förklaring som har att göra med själva affären, det vill säga priset på den arkitekttjänst som säljs på marknaden. Den största gruppen arkitekter på marknaden är de privatanställda. För akademikergrupper som har en arbetsmarknad såväl inom den privata som inom den offentliga sektorn är normalt den privata sektorn löneledande. Så också för arkitekterna.
Den absoluta merparten av de privatanställda arkitekterna är anställda i privata arkitekt- och konsultföretag. Dessa företag tar betalt för sina tjänster på ett förhållandevis enahanda och likartat sätt. Prisbilden är dessutom närmast osannolikt hoptryckt. Genomsnittstimpriset för arkitekttjänster ligger i dag runt 650 kr/tim. Lägger man på respektive drar av en hundralapp får man ett spann där nästan alla slags tjänster, från relativt standardiserade till tämligen kvalificerade kan köpas.
Det konforma sättet att prissätta och variationsfattigdomen i affärsuppgörelserna har under många år stått fram som arkitekt- och teknikkonsultbranschens mest svårtartade problem. Affärsmässigt är arkitektbranschen lätt att genomlysa, vilket självfallet utnyttjas av marknaden. Att åstadkomma långsiktigt rimlig lönsamhet blir då inte lätt, ett problem som dessutom förstärks av det faktum att branschen ständigt råkar ut för mer eller mindre regelbundet återkommande konjunktursvackor.
Lönebilden för de privatanställda arkitekterna, och därmed även indirekt för de offentliganställda, är en spegling av den prisbild arkitekt- och konsultföretagen arbetar med. En grundläggande förutsättning för att mer påtagligt kunna lyfta de anställda arkitekternas löner är att åstadkomma ökad affärsmässig mångfald i branschen och en mer varierad och värdeorienterad prissättning. En affärsmässig utveckling måste till för att luckra upp en sedan länge alltför rigid pris- och lönebild.
Därför är det ett självklart förstahandsintresse för Sveriges Arkitekter att engagera sig i frågor som rör arkitektbranschens affärsutveckling. Nu, när marknaden åter framstår som mer stabil, är det därför dags att damma av tidigare diskussioner om strategisk prissättning och branschens affärsvillkor. Sveriges Arkitekter kan hjälpa till med argumenten och debatten, men ytterst är det företagen som måste visa att man vill jobba på ett sätt som ger utrymme för en mer proaktiv prissättning - en prissättning som ger bättre och mer uthållig lönsamhet och bättre arbets- och lönevillkor för branschens anställda.
Staffan Carenholm
|