Tävling på tyskt manér

17 domare och 30 experter. Samtliga förslag noga analyserade och likartat uppritade av ett anlitat konsultföretag. Bruten anonymitet i steg 2.

Tänk dig att du skulle investera två miljarder kronor i en ny byggnad - hur säker skulle du vilja vara på att du valt rätt projekt och rätt arkitekt?

Naturligtvis skulle du vara intresserad av att få bästa möjliga lösning. Och att tävla om uppgiften är ett bra sätt att öka chanserna att träffa rätt. Samtidigt infinner det sig en del osäkerhetsmoment i tävlandet som man skulle vara uppmärksam på. Vet jag allt om projekten? Finns det dolda fel? Är projekten genomförbara? Fungerar de tekniska lösningarna? Är detta den arkitektur jag behöver? Får jag rätt stöd i urvalsprocessen?

Under det gångna året har jag varit anlitad som utvärderingsexpert för ett tyskt företag i Berlin - Phase Eins - som arrangerat tävlingen om en ny byggnad för Europeiska patentorganisationens (EPO) 2.500 medarbetare i Haag. Byggnaden som efterfrågas är något utöver det vanliga och målsättningen har varit att skapa en innovativ byggnad med hög standard och god livscykelekonomi. Därför valde EPO tillsammans med Phase Eins att genomföra en internationell tävling i två steg med en öppen prekvalificering. 391 kontor ansökte om att få vara med och 52 stycken valdes ut till tävlingen.

Phase Eins levererar tjänster som inte finns (eller efterfrågas?) på den svenska marknaden men förekommer ute i Europa. I Tyskland är tävlandet omfattande och byggherrarna anlitar ofta arkitektkontor för att arrangera och samordna arkitekttävlingar och utvärdera projektförslag. Eftersom det finns ett stort behov av expertis för att arrangera bra tävlingar och få fram bästa möjliga resultat har efterfrågan på konsulttjänster inom denna nisch vuxit. Detta har lett till att det i Tyskland idag finns byråer vars verksamhet är specialiserad på tidiga skeden och arrangemang av arkitekttävlingar. Phase Eins är en av dem.

Till EPO har Phase Eins tagit fram tävlingsprogram, arrangerat tävlingen med sammansättning av experter och jurymedlemmar, utvärderat tävlingsförslagen och kommer att bistå med kontraktsstöd mellan byggherre och vinnande arkitekt. Det som har utmärkt tävlingsprocessen är en hög grad av professionalism där processen med beställare och de tävlande har designats för att slutmålet skall nås - bästa möjliga projekt.

Eftersom byggnaden har ett omfattande program valde EPO att genomföra tävlingen i två steg där man i det andra steget bröt anonymiteten för de tio tävlande som gick vidare. På så sätt kunde EPO stå i kontakt med arkitekterna och delta i vidareutveckling av projekten.

Förfarandet med att bryta anonymiteten kan tyckas kontroversiellt eftersom det skulle kunna påverka juryns beslut. För EPO har det dock inneburit en möjlighet att direkt kunna kommunicera sina önskemål till arkitekterna. Därför tryckte EPO på vissa aspekter som speciellt betydelsefulla i steg 2 när man kände till de tävlandes förslag. Främst har diskussionerna handlat om att få arkitekterna att förstå det arbetsklimat som EPO har och vilken arbetsmiljö de föredrar. Stadsbyggnadsfrågorna har också varit viktiga eftersom den nya byggnaden är en del av utvecklingen av ett större område. Detta var punkter som alla tävlingsförslagen behövde förbättra.

Kontakten med de tävlande i steg två har skett vid två tillfällen då både representanter från EPO samt Phase Eins har deltagit. Vid första tillfället gavs förslagsställarna möjligheten att själva presentera sina projekt och få feedback på sitt arbete utifrån juryns synpunkter. Vid andra tillfället gjorde EPO besök hos de enskilda arkitektkontoren för att ytterligare lära känna förslagsställarna och projekten. Dokumentationen från dessa tillfällen och genomförandet av mötena har sedan i stora drag redovisats för juryn.

Juryn bestod av totalt 17 domare med ytterligare ett 30-tal experter, sekreterare, utvärderare och översättare (simultantolkning på tre språk!). Och trots att det har varit 52 tävlande förslag så har jurysammankomsterna reducerats till två dagar. Därför har det varit av största vikt att förslagen har blivit grundligt granskade innan jurysammanträdena. Varje förslag har analyserats utifrån koncept, design, stadsbyggnad, funktion, trafik, teknik, ekologi, klimat osv. Förslagen ritas även av i sin helhet för att kunna få en korrekt bedömning av ytor och volym och en indikation på byggnadsekonomin. Detta arbete har sammanfattats i en utvärderingsrapport där varje förslag har fått en jämlik presentation. De båda jurysammanträdena har börjat med presentation av projekten inför juryn och frågestund. Detta har sedan övergått i debatt och diskussioner samt röstning i flera steg. Denna process har gjort att de deltagande kontoren upplever en juste och rättvis bedömning som är dokumenterad och kommunicerbar.

Som deltagare i juryarbetet så kan jag också se fördelarna med förfarandet. Det är ett gediget arbete som görs innan sammankomsterna och presenteras för juryn. Genom detta skapas en gemensam bedömningsgrund för jurymedlemmarna. Diskussionerna om projekten behöver därför inte fokusera på aspekter som man inte känner till eller som inte är tillgängliga utan närmare granskning. Juryn blir inte heller beroende av en enskild domares preferenser eller dagsform. Vidare får lekmannadomarna stöd att läsa och förstå förslagen och byggherren undviker att bli utelämnad till fackdomare som utifrån en överslagsmässig bedömning av koncept och design på kort tid skall utse en vinnare. Vidare har EPO träffat arkitekterna och skapat sig en bild av de tävlande. Man har förstått att de arkitekter som varit inbjudna har hållit hög nivå och är kvalificerade att genomföra projektet.

Alltså reduceras felmarginalen eftersom de flesta problem och möjligheter med projekten redan är undersökta innan juryn tar sitt beslut. Och tävlandet blir ett förfarande som ger bra utfall och kvalificerade resultat.

Tyvärr deltog inga svenska kontor i tävlingen. Om något svenskt kontor hade anmält sig till prekvalificeringen, hade det kommit med, eftersom man eftersträvade en internationell mångfald. Och så här i efterhand så tror jag att det svenska kontor som hade kunnat vara konceptuellt starkt och samtidigt haft förmåga att skapa trivsamma arbetsmiljöer och genomförbara byggnader hade haft en god chans till att hamna på prispallen.

Jonas Olsson, arkitekt SAR/MSA,

Testbedstudio arkitekter Öresund/Stockholm