|
"Med den snäva synen på offentligheten som det stenlagda torget får torget bära alla våra förväntningar på en god offentlighet. En syn som gör att vi riskerar att bli besvikna. Vi sökte ett torg och ingen var där, ungefär."
På ett seminarium om Hammarby sjöstad lade planarkitekten bakom Hammarby sjöstad Jan Inghe fram tanken om att parken är det nya torget. Det kan ses som en undanflykt för att Hammarby sjöstad saknar torg men har parker. Men det är också en intressant tanke. Det skulle nämligen kunna innebära att städernas glesa ytterområden genom lite smart förtätning kring grönområden skulle kunna få nya torg, nya samlingspunkter.
När jag gick ut i den förortsnära skogen för ett par veckor sedan kom jag till en bergknalle där någon hade placerat ut tre otympliga rastplatsbänkar med tillhörande bord. Någon hade släpat dem genom skogen hit, och gjort sig en plats. Och dessutom, för att ytterligare förstärka känslan av civilisation, surrat upp en grön papperskorg kring en tall. På en träbit spikad mellan två träd stod det: Robs bar. Ett slags torg i skogen.
Men vad skulle den här tanken genomförd, parken som torg, betyda för parkgestaltandet? Skulle de tvingas att efterlikna torgen, såsom exempelvis den stora tallriken i Pildammsparken i Malmö gör. Designmässigt kan det säkert lösas på många sätt. Det enda som blir svårt är att hålla fast vid parken som framför allt rörelseorienterad. Ett promenadideal som inte minst har hindrat Stockholm från att få nya och intressanta parker. Synen på parken som torget skulle behöva ändra på det. En konsekvens man inte tagit i till exempel Hammarby sjöstad. Men intressantare än gestaltningen är vad en tanke om parken som ett torg skulle innebära för synen på vad som är en "äkta" offentlighet.
Med den snäva synen på offentligheten som det stenlagda torget får torget bära alla våra förväntningar på en god offentlighet. En syn som gör att vi riskerar att bli besvikna. Vi sökte ett torg och ingen var där, ungefär. Om vi börjar omfatta också parkerna och kanske den förtätade naturen som tänkbara torg kan man föreställa sig att man lyfter en börda från förortstorgen, där de står tomma. Och samtidigt frigör en ny kreativitet kring vad ett torg är: en mötesplats, inte en form. En möjlighet inte en omöjlighet.
|