20k - måsten på löpande band

Varje vecka dimper ett nytt pressmeddelande från den röd-gröna majoriteten i Stockholms stadshus som berättar hur duktiga man är på att uppfylla vallöftet om 20.000 nya bostäder i Stockholm. Man kallar projektet 20k. Vi har lagt det på analyssoffan.

Av Dan Hallemar

För att uppfylla vallöftet har de flesta tillgängliga resurser inom Stockholms stadsbyggnadskontor nu inriktats på att ta fram planer för 20.000 lägenheter. Bland annat har det bildats en ny plansektion, här kallad 20k-sektionen. 20k-sektionen har samverkat med plansektionerna för inner- och ytterstaden för att hitta projekt som har möjlighet att bli klara till i juni 2006. 20k-sektionen ska ta fram planer för lägenheter och för lågprisbutiker.

Efter en bedömning av ”riskfaktorer, som tekniska komplikationer, större förändringar i infrastrukturen, omfattande saneringsåtgärder, tidplaner etc” har 23.000 lägenheter givits högsta prioritet för att bli klara innan det är dags för val igen. Och, som det står i tjänsteutlåtandet ”intresset för nya detaljplaner är stort hos byggherrarna”.

20k-sektionen har i sina bostads- och lågprisbutikambitioner blivit svaret på ett antal politiskt olösta frågor (matpriser och bostadsbyggandet) som man nu hoppas kunna få igenom till nästa val. Det är en smart lösning av ett stort problem som måste åtgärdas. Man vad gör detta ”måste” med stadsbyggandet?

Stockholms stadsbyggare tycks befinna sig i en brytningstid, där man inte riktigt bestämt sig för hur man ska förhålla sig till marknaden. Det är därför inte förvånande att arkitekterna inte är med på banan riktigt, chefen för 20k-sektionen Peter Jakobsson är inte planarkitekt utan kommer från Stockholms stads markbyrå där han främst ägnat sig åt just markanvisningar. Den tillfälliga plansektionen lyder under strategiska avdelningen, men när jag ställer frågor till strategiska avdelningens chef planarkitekten Kajsa Palo om sektionens arbete hänvisas jag till projektledaren för hela 20k-projektet lantmätaren Annette Scheibe. Hon i sin tur säger att hon bara är ansvarig för de 20.000 lägenheterna och inte kan tala om stadsutveckling. Då får jag tala med stadsbyggnadsdirektören Ingela Lindh. Det har byggts upp ett helt litet skal runt 20k.

Ingela Lindh ser inga risker för långsiktigheten när stora delar av stadsbyggnadskontoret arbetar med planer för 20.000 lägenheter, de allra flesta i små projekt. Snarare ser hon det som en välkommen politisk prioritering, en tydlighet som gör arbetat lättare. Förra majoriteten ville ha bostäder i innerstaden, det var en tydlig prioritering, den nya vill ha 20.000 bostäder. En fråga som dyker upp är: om nu varje majoritet har sina tydliga, delvis isolerade, prioriteringar så kan man undra när det som Ingela Lindh kallar det ”långsiktiga arbetet” ska pågå. Det tycks sitta lite trångt till.

– Det är inte så att vi bara knapprar fram detaljplaner, parallellt arbetar vi med den långsiktigt hållbara staden. Och vi fortsätter att jobba med stora projekt som Norra Station. Det här är inget okonventionellt med 20k. Det är den normala apparaten med en förstärkning av personal, och en projektledare som arbetar för att hålla ihop det, säger Ingela Lindh.

Men det är ett uppdrag som inte har några marginaler. Bostäderna ska ut och visst doftar det lite miljonprogram.

– Om vi skulle hitta 20.000 nya lägenheter hade jag kunnat vara orolig. Men de här lägenheterna fanns i vår portfölj, säger Ingela Lindh.

Det handlar om att få byggherrar att vilja bygga, om att bygga staden inåt. Allt går enligt översiktsplanen. Det handlar bara om att ”snabba upp takten”, menar Ingela Lindh.

Men i skriften Stockholm 2030 framtagen av Ingela Lindh framhålls behovet av ännu en plannivå, mellan översiktsplanens till meningslöshet gränsande generalitet och detaljplanens exakthet. En sådan plannivå hinner man bara i ett fåtal fall ta fram i planeringen för de här 20.000 lägenheterna. De flesta lägenheterna placeras dessutom i ytterstaden där just en sådan analys är ännu viktigare.

Vi lever i de okonventionella planeringsmetodernas tid. Snart tjugo år av ”ny” Plan- och bygglag har gödslat uppfinningsrikedomen. Och ingen kommer att hitta några formella fel i de planprocesser som nu drivs igenom i 20k-projektets spår. Det ser om inte annat jurister till.

Men i den här formidabla tillväxten av planer behövs en tydlig stadsbyggnadsdiskussion som tar en utgångspunkt i: för vem, av vem och hur? Komplicerade tider kräver enkla frågor. 20k-programmet ”talar om bostäder men saknar idé om hur dessa bostäder skulle kunna bidra till förbättringar av den stad de byggs i.”, skrev stadsbyggnadsforskaren på KTH Arkitektur Lars Marcus på SvD Brännpunkt i somras. Risken som Lars Marcus ser är att bostadsjagandet med sina tillskott i ytterstaden förstärker de strukturer som idag gör Stockholm till en stad vars uppbyggnad understödjer den sociala segregationen.

Trots att de ordinarie stadsutvecklingsprojekten pågår som förut är det svårt att inte tolka tillsättandet av en 20k-sektion som ett politiskt underkännande av Stockholms stadsbyggande de senaste tio åren. ”Inget nytt miljonprogram” var en av de politiska käpphästarna när man började tala om 20 000 bostäder på fyra år. Det ringde nämligen bekant. Så kan de negativa associationerna till ett annat ”program” leda till att man lättare kan motivera att marknaden nu får göra sitt frimärksprogram.

20k-sektionen är en lösning på ett bostadsförsörjningsproblem som kan visa sig bli lyckad. Stockholm kanske får de där bostäderna Stockholm behöver utan att det kostar något ur stadsbyggnadssynpunkt. Men det kan också visa sig att metoden att lyfta ur projekt som bara syftar till att bygga bostäder återkommer som metod. Det gick ju fort, och bra. Vad händer då med tilltron till den ordinarie planeringen? Vad händer med tilliten till professionen. Det här gick ju att lösa enligt löpande band-principen. Kanske kan man trumfa igenom de övriga 30.000 lägenheterna som finns i den projektportfölj som tagits fram inför 20k på samma sätt. Det finns helt enkelt en stor mängd frågor som man inte hinner ställa när det är bråttom.

– Självklart finns det en risk med att arbeta för länge på det här sättet. Jag ser ingen risk att det här blir en modell som återupprepas, säger Ingela Lindh. Det finns en bred politisk bedömning att vi måste arbeta med det långsiktiga parallellt med det mer kortsiktiga.

20k är inget stadsbyggnadsprojekt, det är ett bostadsbyggnadsprojekt, och i en tid där till och med Boverket ger ut skrifter med titlar som ”Stadsplanera istället för bebyggelseplanera” kan det tyckas som två steg bakåt i huvudstaden.

Men Ingela Lindh är förhoppningsfull:

– Du får komma tillbaka när det är dags för nästa mandatperiod, men jag tror vi ska kunna hålla riktningen mot en hållbar stad.