Paradox

Ej belönat. Arkitekt: Ulla Antonsson och Mattias Lind, White arkitekter AB

Ur juryns utlåtande:

Förslaget har en väl formulerad beskrivning av mål och museifunktioner. Det visar en stor frimodighet när det gäller moderna tillägg till den historiska miljön, vilket illustreras av den suggestiva kvällsbilden. Juryn menar dock att den negativa påverkan på upplevelsen av fästningens kulturhistoriska kvaliteter blir för stor. Lösningarna är heller inte på alla punkter funktionella.

Huvudentrén tydliggörs utåt med det ena av två utanpåliggande hisstorn, men invändigt är entrén trång och oklar. Personalen i receptionen har dålig kontakt med besökare som använder hissen. Denna betjänar även kapprum och toaletter i källaren, utställningar i två plan och dessutom alla transporter till museets verkstäder. Risken att en rörelsehindrad besökare får vänta utanför entrén är stor. Placeringen av verkstäderna på vinden, som förutsätter dagsljus och alltså de nya takkuporna, har andra negativa följder som inte kan uppvägas av närheten till utställningarna: t ex risk för brand och ljudstörningar och att museets interna lokaler splittras.

Det andra hisstornet löser kommunikationerna i Borggårdens sydöstra hörn bättre än i övriga förslag. All inlastning sker dock även fortsättningsvis över Borggården vilket är en nackdel. Juryn ifrågasätter värdet av det nya entresolplanet i Rikssalen. Placeringen av restaurangen känns heller inte övertygande även om sambandet med Rikssalen och Eskils källare är bra. Huvudmatsalen blir mindre än i nuläget och det glasade taket är problematiskt - hur upplevs detta rum när snön faller?

Nyttjandet av Mellersta valvet förefaller väl genomtänkt. Juryn ifrågasätter visserligen behovet av den nya byggnaden för toaletter, men ser stora möjligheter i Mellanborgens utformning som samlingsplats med omgivande museifunktioner.