|
Fotograf: Kasper Dudzik.
|
|
OMSLAGET: Dyrbara droppar i studenthavet. Studeum i Malmö och kv Rödby i Kista är två uppmärksammade studentbostadsprojekt.
Foto Kasper Dudzik.
I morse, när vi hade måndagsmöte, klagade jag på att jag var så trött.
– Det är åldern, sa Staffan Carenholm, förbundsdirektören.
Ändå tycker jag att jag har långt kvar till pensionen. I vart fall längre än många kommunalanställda arkitekter. Snart kommer de stora pensionsavgångarna, när kommunala rävar ska ersättas av nya medarbetare. Så har det sagts i flera år.
Men det är inte alls snart, utan nu, som det sker, säger man i Kristianstad. Där pensioneras större delen av stadsarkitektkontoret under några få år, och generationsväxlingen har redan börjat. Så vad passar bättre än att besöka Kristianstad när Arkitekten belyser denna situation? Så det gjorde vi.
Det visade sig att generationsväxlingen inte bara innebär att äldre arkitekter ersätts av yngre sådana. Också andra grupper, som exempelvis planingenjörer, går i pension, och ersätts med personer med högre akademisk utbildning. Här gäller det för arkitekter och fysiska planerare att hålla sig framme.
Annars kan du i det här numret av Arkitekten också läsa om studentbostäder. Några fina projekt, men alldeles för få.
Missa inte heller rapporten från Luleå, där tävlingen om nytt kulturhus resulterat i en inflammerad debatt. I Arkitekten får alla inblandade komma till tals.
Varsågod: Ett nytt fullmatat nummer av Arkitekten. Med fortsatt hyggligt många platsannonser, trots kärv marknad.
Per Lander
…är Hans Tirsén på Tirsén & Aili Arkitekter i Luleå, som vann arkitekttävlingen om Kulturens Hus i Luleå. Juryns beslut har väckt rabalder i Luleå därför att tre arkitekter i juryn reserverat sig.
Är det bara sura miner eller har du fått motta några gratulationer?
– Javisst, jag har stöd från alla möjliga människor som gratulerar och uppmanar mig att inte ta kritiken personligt. Men det är ju svårt att inte göra. Det är framför allt två arkitekter i juryn och lokalföreningens styrelse som varit kritiska, andra arkitekter, och allmänheten, har stött förslaget.
Ni har segrat över kontor som Johan Celsing, Coop Himmelblau, Schmidt Hammer & Lassen och Wingårdhs. Hur reagerar du på det?
– Vi har vunnit en rad tävlingar förr. Vi gör precis det programmet ber om, löser uppgiften och det är sånt man vinner på. Andra river ofta ut sig genom att göra andra och dyrare saker.
Vilka är de största förtjänsterna med ert förslag, tycker du?
– Vi har det bästa stadsrummet mot älven och den bästa entrén mot Storgatan. Vi har löst verksamhetens behov på ett bra sätt och det vann vi på. Ingen verksamhetschef skulle rösta på ett dåligt förslag bara för att stödja ett lokalt arkitektkontor. De bryr sig naturligtvis inte om ifall förslaget tillverkats i Stockholm, Luleå eller Tjotaheiti!
Debatten har handlat om juryarbetet. Vad skulle du vilja att den handlade om?
– Om monumentalitet kontra nytta. Om hur man angriper uppgiften att få bra arkitektur och verksamhet för 200 miljoner kronor.
Finns det något positivt i kritiken som du tror kan gynna det blivande kulturhuset?
– Nej, det finns inget att ta på. Debatten har skapat en polarisering mellan arkitekter och vanligt folk. Jag har svårt att tänka mig att tekniska chefen i Luleå någonsin ordnar en arkitekttävling igen.
Kerstin Persson