|
|
|
Vi och våra barn rör oss för lite. Det är fakta vi matas med dagligen. Ökad fysisk aktivitet är ett av regeringens mål för folkhälsan. Ett mål som börjar ta sig fysiska uttryck, i det byggda.
I detta nummer av Arkitekten tittar vi närmare på nya anläggningar under benämningen näridrottsplats och berättar om Örebro, som planerar för folkhälsa med gång- och cykelvägar.
Den mer traditionella idrottsarkitekturen, arenor för olika tävlingsidrotter, är också aktuell i sammanhanget. Trots den tilltagande fetman, räknas svenskarna som det sportigaste folket i EU. Medan regeringen vill göra folkrörelse av både arkitektur och design, är idrotten sedan länge redan där, som Sveriges största. Nya idrottsarenor, med diverse godis- eller kaffeföretag som finansiärer, är också på gång i var och varannan stad. Behovet benämns ofta som akut och kanske blir resultaten därefter. Samlad kunskap om arenabyggande saknas i Sverige. I alla fall om man jämför med till exempel Danmark, som har ett särskilt center för idrottsarkitektur vid Konstakademien i Köpenhamn. Där har man också vidare visioner om vad idrottsarkitektur skulle kunna vara.
Ett OS-år som detta riktar vi förstås också blickarna mot staden som, i värsta eller bästa fall, kunde ha varit Stockholm.
Klara, färdiga, läs!
Annika Jensfelt
Arkitekten gratulerar Ralph Erskine, som fyllde 90 år den 24 februari.
Vad skulle du önska dig i present för svensk arkitekturs räkning?
– Arkitekturen skiljer sig från all annan konstart i det att yrket kräver intresse och kunnande i sociala, tekniska och administrativa så väl som estetiska frågor. Jag önskar en ny generation unga och begåvade arkitekter och kunniga och intresserade byggherrar som intresserar sig för alla dessa aspekter på yrket.
Hur tycker du att svensk arkitektur har utvecklats sen du kom till Sverige 1939?
– När jag kom till Sverige var yrkeskåren samlad kring sociala frågor, nu är den mycket mer påverkad av olika internationella stämningar. Friheten i detta är positiv men ibland leder detta till meningslösa yttringar och gester.
Vad är du själv mest nöjd med av det du uträttat som arkitekt?
– Jag är mest nöjd med att ha fått arbeta med så olika och varierande uppdrag som kräver olika lösningar. Det är ett stort privilegium.
Du är på kontoret så gott som varje dag. Vad arbetar du med nu?
– Londonprojektet Greenwich Millennium Village. Jag håller på med det centrala torget i projektet, själva hjärtat i området.
Vilken egenskap är viktigast för att bli en bra arkitekt?
– Att utveckla sitt allmänintresse, vara intresserad av allt och alla. Att kunna lyssna. Det är ur den breda kunskapen och erfarenheten som vi bidrar till en bättre värld.
Ditt råd till unga arkitekter?
– Att vara intresserad av mer än det ytliga i arkitekturen och uppgiften, utmana nya aspekter och frågor, hitta andra redskap och engagemang som skapar frihet i formgivning och tyngd åt idealen.
Kerstin Persson