Arkitekten maj 2005

PDF-version

26 maj 2005.

Hjälp oss att göra arkitekten ännu bättre

I den läsarundersökning som Arkitekten genomförde för snart ett år sedan fick tidningen gott betyg. Det är vi förstås glada och stolta för. Men vi slår oss inte till ro med det, utan vill hela tiden göra tidningen ännu mer läsvärd och intressant.

För detta behöver vi din hjälp. Det vi önskar oss är en mer kontinuerlig uppföljning av vad läsarna tycker är bra och dåligt med tidningen. Därför kommer vi från och med nu att ge alla läsare möjlighet att recensera varje nummmer av tidningen.

Frågorna om den utgåva du just nu läser hittar du på webben, www.arkitekt.se/arkitekten/0505. Surfa in där och hjälp oss att göra tidningen ännu bättre!

Arkitekten är en medlemstidning. Det är en företeelse som tidskriften Forums chefredaktör Mark Isitt inte gillar. I ledaren i Forum 2.05 skriver han om hur mycket finare hans tidning är än ”förbundstidningar med ett mandat som i allt trotsar god journalistisk sed”.

Visst kan man – och ska man – diskutera tidningens ställning i relation till ägaren. Men den bild Isitt målar upp av ”förbundstidningar” känner jag inte igen mig i. Jag vill gärna se det som att det är medlemmarna – över 90 procent av alla Sveriges arkitekter – som är Arkitektens yttersta ägare och uppdragsgivare.

Om Mark Isitt skulle ha rätt, och en tidnings mandat enbart är att gå ägarens ärenden (vems ärenden går i så fall Forum?), så känns det trots allt inte helt fel att gå Sveriges arkitekters ärenden.

Per Lander

Arkitekt i hetluften

Alexis Pontvik är utställningsarkitekten bakom Sjöhistoriska museets nya utställning om Estonia-katastrofen.

Det är ett känsligt ämne, enligt museet det svåraste utställningsprojekt man gett sig i kast med. Vad ställde det för speciella krav på utställningsarkitekturen?

– Att samla utställningen till få delar. Att finna en gestalt som kunde ta och införliva helt olika föremål, skärmar, texter, film, video och även andra funktioner. Designern Gabor Palotai som gjort den grafiska profilen gjorde ett bra jobb, vårt samarbete har gett resultat i utställningen.

Behövde du arbeta på ett annat sätt än annars för att det här ämnet är så laddat?

– Jag arbetar med varje uppgift på ett annat och nytt sätt. Den här utställningen börjar i ett rum där inget finns att se utom rummet. Tiden är ett nyckelbegrepp. Tid som linjär sekvens i utställningen och som tidlöshet i det första rummet. Det var viktigt att lämna plats, öppna rum och ytor för reflektion. Tid som tröst och tid som läkande process. Att skapa veckade rumsligheter som erbjöd stora ytor, som ibland kunde förbli tomma.

Tycker du att man får uppmärksamhet som utställningsarkitekt?

– I Estonia-utställningen katastrofalt dåligt. Varken arkitekt eller grafisk designer har uppmärksammats av journalisterna.

Uppmärksammar medier utställningsarkitektur?

– Utställningar är offentliga evenemang som märks. Vi har fått mycket uppmärksamhet genom de utställningar vi gjort under de senaste 15 åren. Kommunikationen mellan gestaltare och besökare har stora möjligheter i utställningsdesign. I bästa fall finns utställningen kvar – som ett minnets arkitektur.

Kerstin Persson