|
Fotograf: Claes Herrlander.
|
|
En gång i tiden brukade man kalla Sverige för ”vår lilla ankdamm”, antydande att vi levde i ett skyddat hörn av världen. Det har vi med emfas fått erfara att så är det inte längre. Vi är nu en del av ett jordklot som känns allt mindre. Det som händer på andra sidan klotet berör oss starkt, både direkt och indirekt.
Men vi är inte bara, i högre grad än tidigare, en del av världen, utan också en del av Europa. I det här numret hjälper vi dig att tränga in i förslaget till tjänstedirektiv, som ska ta bort eventuella kvarvarande hinder för arkitektföretag och andra att erbjuda sina tjänster i hela Europa på samma villkor som de inhemska företagen.
Vi tar dig också med till byråkratkvarteren i Bryssel, som av en forskare kallas ”ett urbant misslyckande”, ett förlorat område. Och till den andra ytterligheten inom EU, Dalsland, hela Filmsveriges håla. Det senare är början på Arkitektens resa längs den så kallade inlandsvägen, väg 45. Den kommer att fortsätta i kommande nummer.
Per Lander
Arkitekt Christer Malmström är nybliven Kasper Salin-pristagare för högskolebiblioteket i Huddinge. Han är också professor på Chalmers. Och han sitter styrelsen för i den i dagspressen nyligen skandalomskrivna arkitekturskolan på KTH. Nu har han också blivit engagerad av LTH, som lider av ekonomiskt underskott, för att göra en utvärdering av arkitektutbildningen där. Parallellt är han arkitektrepresentant i Statens konstråd och ledamot i det statliga rådet för arkitektur, form och design, som kämpar på med att tolka det direktiv man fått från regeringen. Och så sitter han i styrelsen för STD Svensk Teknik och Design, som hamnat i oenighet med Sveriges Arkitekter om arbetstiden.
Känner du av att du är i hetluften?
– Jag har inte funderat på det. Men jag är där det är hett, kan man säga.
Är det svårt att sitta på så många stolar?
– Rent praktiskt är det ju inga stora, betungande uppdrag. En utvärdering kräver en större arbetsinsats under en kortare period men att sitta i en styrelse tar inte jättemycket tid, det är inte styrelsen som ska göra jobbet. Arkitekturrådet har sex möten om året och det är kansliet som gör jobbet, även om det är svårt att inte engagera sig mer än utöver mötena. Då finns det alltid fritid att ta av. Jag har inte upplevt några intressekonflikter. Det är inte så långt från att sitta på en arkitektskola och se till att vi utbildar bra arkitekter, till STD:s styrelse och att arkitekterna ska vara så duktiga rådgivare som möjligt. Alla tjänar på att hela byggbranschen fungerar. Det är lika illa när NCC schabblar som när fasaderna blåser ner på en kollegas hus.
Från vilken av dina positioner har du störst möjlighet att påverka, tycker du?
– I rådet. Där kan vi sammanfatta oss kring övergripande frågor. Vi kan inte fatta några beslut, men vi är ett råd till regeringen.
Annika Jensfelt