Yttrande om forskningskvalitet - Sveriges Arkitekter

Yttrande till Utbildningsdepartementet över förslag till modell för resursfördelning till universitet och högskolor med kollegial bedömning av forskningens kvalitet och relevans som premierar kvalitet och prestation: FOKUS – forskningsutvärdering i Sverige.

Sammanfattning av Sveriges Arkitekters synpunkter

  1. Sveriges Arkitekter stöder införandet av den nya modellen FOKUS för utvärdering av forskning med syftet att verka kvalitetshöjande, men efterfrågar en förstärkning av det tvärvetenskapliga perspektiv som kommer ur en utmaningsdriven forskning som tar avstamp i samhällets utmaningar.
  2. Sveriges Arkitekter anser att systemet för utvärdering bör bygga på en högre grad av inflytande från samhälle och näringsliv än vad utredningen föreslår. Detta gäller både i nomineringar av forskning för kvalitetsbedömning och i huvudpanelernas sammansättning där alla kunskapsintressenterna bör vara representerade. Därmed tror vi att en bättre balans skulle kunna uppnås mellan forskning om Vad och Hur.
  3. Sveriges Arkitekter bedömer att möjligheten att anpassa bedömningssättet till de olika huvudvetenskaperna och forskningsområdena är betydelsefullt och bör utvecklas.
  4. Sveriges Arkitekter anser att systemet som helhet ska bygga på ett visst mått av konkurrens, men vi vill betona att inom livsmiljöforskningen, där samverkan mellan olika discipliner anses vara en viktig kvalitetshöjande åtgärd, bör sättet att bedöma kvalitet i högre utsträckning låta genomslag utanför akademin påverka resursfördelningen.
  5. Sveriges Arkitekter ser att givet att syftet är att underlätta de politiska prioriteringarna så behöver livsmiljöområdet och dess olika stödvetenskaper tydliggöras på alla nivåer. Inte minst med tanke på dess stora samhällsekonomiska betydelse.
  6. Förslaget att basera utvärderingen på svensk standard for forskningsklassifikation är bra förutsatt att förslaget att införa konstnärlig forskning som ett huvudområde tillsammans med humaniora genomförs och att klassifikationssystematiken ses över och uppdateras som utredningen föreslår. Inte minst saknas livsmiljövetenskapen och planeringsforskningen behöver lyftas fram.

 

Våra övergripande synpunkter

Sveriges Arkitekter tillstyrker utredarnas förslag till en ny utvärderingsmodell, FOKUS. Vi vill betona värdet av att modellen både kan fungera som metod för resursfördelning och även användas som generell metodik för kvalitetshöjning oavsett resurstilldelningsprincip. Vi vill också stödja och lyfta fram förslaget att utveckla den nationella standarden för forskningsklassifikation med konstnärlig forskning och ser då samtidigt en möjlighet att se över standardens förankring i forskningspraktiken och koppling till samhällsutmaningarna. Inom det vi vill kalla livsmiljöområdet ser vi att det finns stora luckor, inte minst när det gäller planeringsforskningen.

Sveriges Arkitekter skulle samtidigt gärna se att modellen öppnade för ett större inflytande från samhälle och näringsliv i enlighet med trippel-helixmodellen och att det tvärvetenskapliga forskningsperspektivet gavs större tyngd. I utredarens förslag läggs ansvaret för att identifiera samhällsutmaningar helt på universiteten själva med hänvisning till att dessa skulle ha en mer kortsiktig och godtycklig karaktär.

Det är ett resonemang vi har svårt att känna igen oss i. För att ta ett exempel från vårt intresseområde så har frågor om människors livsmiljö i vid mening varit centrala i samhällsutvecklingen sedan 1800-talets industrialisering sköt fart och skapade miljöproblem och nya befolkningsströmmar. Men lagstiftning och regelverk inom området går tillbaka till de gamla landslagarna från medeltiden och jordabalken. Även om sättet att beskriva dessa samhällsutmaningar kan variera något med tiden så är det svårt att se att människors livsmiljö skulle vara en fråga av mer tillfällig karaktär än till exempel hälsa, transporter och energi. Idag är det komplexa frågor som ekosystemens resiliens, integration och rättvisa exempel på samhällsutmaningar som kräver en allsidig kunskapsutveckling inom området och som kräver både tvärvetenskap och samverkan mellan forskning, medborgare, företag och myndigheter.

Sveriges Arkitekter vill därför att denna obalans mellan de olika samhällsområdena i förslaget till klassifikation tas med i den föreslagna revideringen av standarden för forskningsklassifikation. Vi bedömer att detta har stor betydelse för att uppnå det övergripande syftet att underlätta regeringens styrning och prioriteringar när de gäller livsmiljöområdet. Det handlar om i storleksordningen minst en miljard kronor per år av forskningsbudgeten som på olika sätt bidrar till kunskapsutveckling inom livsmiljöområdet.

 

Betydelsen av att lyfta livsmiljöforskning som helhet

Sveriges Arkitekter verkar för att våra medlemmar ska ha en god tillgång på relevant kunskap inom arkitektur och hållbar stadsutveckling. Sveriges Arkitekter representerar 12 600 medlemmar verksamma inom fysisk planering, landskapsarkitektur, arkitektur, byggnadsvård, inredningsarkitektur och möbeldesign liksom samhällsplanering i vid mening inom ramen för gestaltad livsmiljö.

Sveriges Arkitekters strävan är att det tvärvetenskapliga helhetsperspektivet gestaltad livsmiljö ska ges goda förutsättningar så att dess betydelse för att stärka innovation, demokrati och en socialt, ekologiskt och ekonomiskt sammantaget hållbar utveckling lyfts fram och kan ligga till grund för de politiska prioriteringarna i forskningen.

Denna strävan ansluter på många sätt till förslagen i den statliga utredningen Gestaltad Livsmiljö som lämnades till kulturministern i mitten av oktober 2015 och nu är ute på remiss till slutet av mars. Med perspektivet gestaltad livsmiljö kan även industriell design och konsthantverk inbegripas i området. Utredaren föreslår bland annat en strategisk satsning på att befästa de försök med nationella forskningsnätverk inom arkitektur och design som gjordes i den förra forsknings- och innovationspropositionen (SOU 2015:88, Kap 10.9.2) och en särskild forskningsutlysning inom perspektivet gestaltad livsmiljö.

Dagens prestationsbaserade tilldelningssystem, som bygger på indikatorer där citering spelat en framträdande roll, kan inte anses ha gynnat utvecklingen inom livsmiljövetenskapen i den mån avsikten varit att stärka forskningens anknytning till samhällets utveckling. Däremot har det stärkt den akademiska kvaliteten och stringensen. 2015 rankades till exempel arkitekturforskningen vid KTH som en av de tio främsta i hela världen. Det har sannolikt att göra med den ökade betoning på internationell publicering som detta lett till. Den långsiktiga betydelsen för att stärka perspektivet gestaltad livsmiljö som detta ger kan inte nog betonas

En satsning på ett utvecklat utvärderingssystemet bör inte enligt Sveriges Arkitekters uppfattning frångå det hittillsvarande indikatorsystemet, men kompletteras så att den tredje uppgiften och samverkan mellan forskning, samhälle och näringsliv stärks med bibehållen akademisk stringens och principen om öppen och fri kunskapsbildning. Sveriges Arkitekter uppfattar att förslaget FOKUS väl motsvarar denna önskan, men att inflytandet från samhälle och näringsliv kan stärkas och även bör förekomma i samband med värderingen av forskningens vetenskapliga och eller konstnärliga kvalitet, till exempel i form av att utvalda representanter erbjuds att nominera forskning så att panelernas urval inte bra omfattar högskoleledningarnas urval. Det bör även säkerställas att den kollegiala bedömning inom akademierna blir allsidig och att forskarna själva ges en röst i urvalet. Utredningen Gestaltad livsmiljö beskriver att perspektivet gestaltad livsmiljö omfattar både vetenskaplig och konstnärlig forskning och har en tvärvetenskaplig karaktär för att på bästa sätt kunna möta de komplexa samhällsutmaningar som den gestaltade livsmiljön måste kunna ta hand om. Poängen här är att gestaltningsperspektivet innebär en forskning om de processer, metoder, roller och ansvarsfördelning som krävs för att integrera alla de olika hållbarhetsaspekterna.

Sveriges Arkitekter vill betona att forskningen inom perspektivet gestaltad livsmiljö skiljer sig från andra forskningssatsningar om hållbar utveckling genom sin inriktning på hur problem kan lösas, och inte bara vad problemet är, som är i fokus för de andra miljövetenskaperna. Genom en uppdelning av problemet i dess olika aspekter hamnar många forskningsansatser i skenbara paradoxer och motsättningar.

I utredningen Gestaltad livsmiljö belyses möjligheten att utgå från människors behov och förutsättningar som de gestaltande designvetenskapernas sätt att underlätta samordning och syntes av de olika aspekterna, främst sociala, tekniska, ekologiska och ekonomiska. Detta kan jämföras med andra praktiska vetenskaper som medicin eller ekonomi där det är resultatet och effekterna för människors hälsa eller samhällets välfärd som är det yttersta måttet på kunskapernas kvalitet. Med tanke på livsmiljöns omfattande och grundläggande samhällsekonomiska betydelse och betydelse för vår gemensamma välfärd skulle ett sådant socialt och samhällsekonomiskt effektperspektiv även kunna införas för en sammantagen bedömning av forskning inom livsmiljöområdet.

I utredningen Gestaltad Livsmiljö betonas att det innebär att en mängd olika discipliner och fackmyndigheter behöver bidra till kunskapsutvecklingen inom perspektivet gestaltad livsmiljö. Den gestaltade livsmiljön anses dessutom kräva en nära samverkan mellan högskola, samhälle och näringsliv för att ge effekter i den byggda miljön och en plattform med myndighet att samla de olika aktörerna kring en gemensam agenda. (Något som inte minst också betonades i slutrapporten från den statliga Delegationen för hållbara städer 2012.) En mängd satsningar på transdisciplinär forskning har också initierats sedan dess av både Formas, Vinnova, Trafikverket och Energimyndigheten, men även Mistra. De vänder sig både till privat och offentlig sektor och omfattar både social och teknisk innovation, utvecklingsarbeten och grundforskning.

Särskilt en satsning på social innovation ur ett rumsligt perspektiv framträder i utredningen Gestaltad livsmiljö som en betydelsefull väg för att lyfta perspektivet gestaltad livsmiljö och den betydelse som utredaren ger demokrati och medborgarnas delaktighet för den byggda miljöns utveckling. Den rumsliga organiseringens betydelse för rättvis resursfördelning, folkhälsa och integration har hittills underskattats av forskningen. Det finns också stora behov av metodutveckling för ökad delaktighet och samverkan mellan olika kompetenser och aktörer i förändringen av den fysiska livsmiljön kring dess sammantagna uttryck, representativitet och gestaltning.

Detta ställer särskilda krav på utvärderingen av forskningssatsningarna inom området. Det nuvarande systemet för utvärdering som lägger stor vikt vid internationell citering av forskarrapporter, måste enligt Sveriges Arkitekter kompletteras med fler kvalitetsutvecklande faktorer som tvärvetenskaplig samarbetsförmåga och värdering av genomslag utanför akademin till exempel i form av:

  1. forskarens grad av medverkan i lokalsamhällets planerings- och genomförandeprocesser;
  2. forskarens förmåga till kommunikation och bidrag till samhällsdebatt inom Högskolornas så kallade tredje uppgift;
  3. forskningens grad av genomslag i praktisk verksamhet och samhällsplaneringens inriktning och metodutveckling samt
  4. den institutionella kompetensen att samverka mellan forskning, samhälle och näringsliv inte minst genom utveckling av strukturer och policyprocesser.

 

Fördjupade reflektioner kring utredningens förslag

Sveriges Arkitekter anser att utredarens förslag att komplettera citering i internationella publikationer med kollegiala bedömningar i form av sakkunnigutlåtanden är ett bra sätt att öka kvaliteten på forskning inom livsmiljöområdet så att även forskarnas kommunikativa förmåga, förmåga att leda processer och påverka på en strukturell nivå i samhällsplaneringen och grad av medverkan i samhället beaktas.

Sveriges Arkitekter anser också att den föreslagna utvärderingsmodellen kan användas för att identifiera starka och svaga områden och möjliggöra jämförelser såväl mellan lärosäten och områden över tid, både på nationell nivå och vid enskilda lärosäten ser Sveriges Arkitekter som en styrka och fördel även för utveckling av forskningen inom perspektivet gestaltad livsmiljö som skulle betjänas av ett ökat kvalitetsfokus och ökat inflytande för kollegiala bedömningar. Men då inte bara inom akademin. Inom livsmiljöområdet finns även mycket kunskap både bland tjänstemän i samhället och inom näringslivet som bör lyftas fram.

Med den föreslagna modellen för utvärdering fångas dock de väsentliga aspekterna av forskningens kvalitet genom att det nuvarande ensidiga fokus på forskningens kvalitet i sig genom att citering och sakkunnigutlåtanden kompletteras med utvärdering av kvalitetsutvecklande faktorer och genomslag utanför akademin.

Nedan vill vi också delge våra fördjupade resonemang kring några av utredningens förslag som vi menar kan utvecklas vidare för att stärka samhällsanknytningen och kvaliteten i bemärkelse relevans och samverkan.

 

Panelernas sammansättning

Sveriges Arkitekter tillskyndar också förslaget att panelernas bedömning får tillräckligt utrymme för anpassning beroende på forskningsområde. Inom livsmiljöområdet finns det till exempel anledning att överväga om genomslag utanför akademin bör ges större vikt än 15% och kanske så mycket som 25% kvalitetsutvecklande faktorer och 25% genomslag, vilket skulle balansera forskningens kvalitet i sig som då skulle viktas till 50% med tanke på kunskapsområdets komplexa karaktär och svårigheter att hävda en vetenskaplig spets trots sin erkänt stora samhällsekonomiska, sociala och ekologiska betydelse.

 

Standarden för forskningsklassifikation

Men en närmare granskning av det föreslagna klassifikationssystemet pekar på ett mer grundläggande problem med den föreslagna indelningen som motverkar jämförbarhet av kvalitet och prestationer inom livsmiljöområdet. Detta ser Sveriges Arkitekter som ytterst problematiskt med tanke på livsmiljöforskningens stora samhällsekonomiska betydelse och omfattning.

Att bedömningen helt läggs på paneler kommer säkert att väcka diskussion, men här har Sveriges Arkitekter goda erfarenheter från bedömning av kvalitet inom gestaltad livsmiljö till exempel i samband med arkitekttävlingar. Till skillnad från utredningen menar Sveriges Arkitekter att livsmiljövetenskaperna bör vara ett eget huvudområde där huvudpanelens sammansättning till lika delar representerar akademi, samhälle och näringsliv eftersom samhället i form av kommuner, regionala organ och statliga myndigheter här har en relativt större betydelse för kunskapsutvecklingen och forskarnas tillgång till data än inom andra forskningsområden.

Förslaget att utgå från en allmän svensk standard for forskningsklassifikation i vetenskapsområde, forskningsområde och underavdelning är i sig klokt, men Sveriges Arkitekter uppfattar att standarden som den presenteras i utredningen har vissa brister när det gäller representativiteteten för forskningen inom livsmiljöområdet. Det kan konstateras att livsmiljöforskning berörs under alla de föreslagna vetenskapsområdena och därmed är ett typiskt tvärvetenskapligt forskningsfält:

  1. Geologi och miljövetenskap samt Lantbruksvetenskap med underavdelningen Landskapsarkitektur (design, planering och vård) under Naturvetenskapsområdet.
  2. Samhällsbyggande med underavdelningen Arkitekturteknik under Teknikområdet. Arkitekturteknik bör i detta fall förstås som Architectural Design i den anglosaxiska meningen där begreppet Architectural Engineering inte finns eftersom Design omfattar Engineering i engelskt språkbruk eller i branschtermer Projekteringsmetodik och Husbyggnadsteknik. Här saknas också Förvaltning och Stadsplanering som är väl etablerade underavdelningar till Arkitektur på samma sätt som inom Landskapsarkitektur under pkt 1;
  3. Helt saknas under Medicinområdet men inte minst hanteras inom underavdelningen Folkhälsovetenskap;
  4. Helt saknas under det Samhällsvetenskapliga området. Detta är särskilt förvånande eftersom Livsmiljöplanering borde vara en självklar underavdelning bland de olika samhällsvetenskapliga grundvetenskaperna. Som ett alternativ skulle underavdelningen Sociologi etc kunna ersättas med begreppet ”Livsmiljö och humanvetenskaper” vilket väl skulle spegla hur forskningen hanteras på många av de planeringsinriktade forskningsinstitutionerna och hur ämnet beskrivs i olika examensmål. Under psykologi skulle även Miljöpsykologi kunna tas upp som aspekt till underavdelningen Tillämpad psykologi. Det är en av de bäst etablerade stödvetenskaperna till arkitektur och stadsplanering internationellt och även ett framgångsrikt forskningsområde inom Livsmiljöområdet i Sverige sedan länge. Även underavdelningarna till Ekonomi som Humanekologi och Kulturgeografi är viktiga forskningsområden inom Livsmiljövetenskapen. I samband med diskussionerna om Hållbar stadsutveckling har det också framkommit ett tydligt behov av att lyfta fram forskning inom Kommunal och Offentlig ekonomi till skillnad från Nationalekonomi och Företagsekonomi;
  5. Konstnärlig forskning med underavdelningarna Arkitektur och Design under Humanioraområdet. Under Design skulle även inriktning mot Rumsgestaltning respektive Produkter kunna lyftas fram. Här skulle även Arkitektur- och designvetenskap (eller Arkitekturens teori och historia som den normalt benämns på arkitekturhögskolorna) kunna rymmas vid sidan om Konstvetenskap under de estetiska vetenskaperna.

Sveriges Arkitekter vill därför understryka betydelsen av utredningens förslag att panelerna ska kunna ta särskilda hänsyn till akademiernas tvärvetenskapliga satsningar av olika slag och att denna aspekt skulle kunna förstärkas.

Sveriges Arkitekter har förståelse för att klassifikationssystemet som sådant bygger på kompromisser och hänsynstaganden, men vi tillskyndar utredningens förslag att se över standarden så att den blir mer konsekvent. På längre sikt framstår det som viktigt att den svenska standarden för klassifikation av forskning ses över för att bli ännu mer konsekvent och spegla situationen på lärosätena.

Till exempel är det svårt att förstå varför vissa rubriker på nivå 2 utgör uppradningar av närliggande ämnen, medan andra har en mer sammanfattande karaktär (vilket framstår som mer rimligt). Sveriges Arkitekter tillskyndar också att den konstnärliga forskningen lyfts in och får ett eget område i klassifikationssystemet.

Samtidigt vill Sveriges Arkitekter hävda betydelsen av att Livsmiljö tydliggörs bland de 24 underavdelningarna i linje med vad som ovan framförs i samband med den föreslagna översynen, antingen genom en utvidgning eller genom att andra rubriker slås ihop. Företrädesvis under Samhällsvetenskap som huvudområde.

Sveriges Arkitekter vill också föreslå att utredningen om det svenska klassifikationssystemet även omfattar en fråga om den disciplinorienterade indelningen skulle kunna kompletteras med ytterligare en dimension som utgår från huvudsakliga samhällssektorer där Livsmiljö är en vid sidan om områden som Hälsa, Energi, Transporter, Säkerhet, Utbildning, Kultur etcetera. Sveriges Arkitekter delar här inte utredarens bedömning av samhällsutmaningarna har en alltför tillfällig karaktär för att kunna läggas till grund för en standard.

Vi tror tvärtom att detta skulle kunna vara ett bra sätt att i den offentliga statistiken tydliggöra kopplingen mellan forskning och dess tillämpning i samhället samtidigt som konflikten mellan de etablerade disciplinera och dessas tillämpning i samhället då kan hanteras på ett enklare sätt i statistiken.

Den föreslagna klassifikationen framstår samtidigt som en ganska godtycklig blandning av samhällsintressen och traditionella disciplinvetenskaper. Samtidigt osynliggörs Livsmiljövetenskaperna som område helt i den föreslagna övergripande aggregeringen i huvudvetenskaper och är till och med svår att identifiera på den tredje nivån av klassifikationen, vilket framstår som orimligt med tanke på livsmiljöforskningens omfattning. Till exempel saknas för

livsmiljöområdet viktiga grundvetenskaper som Miljöpsykologi och Offentlig ekonomi. Det motverkar också syftet med reformen att underlätta jämförbarhet och politiska prioriteringar mellan olika huvudsakliga områden.

 

Bättre representation från samhälle och näringsliv

Detta berör också en mer generell svaghet i den föreslagna metodiken för utvärdering av genomslag. Som Sveriges Arkitekter tolkar förslaget till utvärderingsmodell utgår det från det traditionella synsättet att kunskapen finns inom vetenskapen i sig och inte i näringsliv eller samhälle. Så är sällan fallet idag. Ofta finns en väl så avancerad kunskapsbildning även inom företag och offentliga institutioner.

Inom den utmaningsdrivna forskningen pekar också mycket mot att ett framgångsrikt genomslag för forskningen förutsätter ett större mått av likställdhet mellan den praktiska kunskapen i verksamheterna och den traditionella vetenskapligt prövade kunskapen, det vill säga mellan akademins know what (kan jämföras med utredningens begrepp vetenskaplig kunskap och näringslivets/samhällsinstitutionernas know how (kan jämföras med utredningens begrepp konstnärlig kunskap).

Ett sätt att hantera det vore att komplettera de föreslagna två bedömningsgrunderna ”fallstudier” och ”egen beskrivning” med utlåtanden från representanter för samhälle och näringsliv om hur dessa intressenter uppfattar sin tillgänglighet till forskning och vetenskaplig expertis respektive forskarnas beredvillighet att möta deras behov och frågor i sina prioriteringar. Modellen bör i grunden sträva efter att uppnå en balans mellan de tre huvudintressenterna i kunskapen i enlighet med trippel-helixmodellen för samverkan: akademi, samhälle och näringsliv. Det bör också övervägas om metoden bör bygga på att fallstudierna görs av från de berörda institutionerna fristående forskare.

 

Resursfördelning och bättre incitament för samverkan

Slutligen vill Sveriges Arkitekter när det gäller fördelning av resurser betona att Sverige som ett litet exportberoende land måste kunna mobilisera gemensamma krafter för att möta den internationella konkurrensen. Principen att 20% av forskningsmedlen är prestationsbaserade är bra. Men en alltför stor betoning på konkurrens kan leda till splittring och svårigheter att skapa den kritiska massa och de långsiktigt hållbara forskningsmiljöer för transdisciplinär samverkan som bedöms vara en framgångsfaktor för perspektivet gestaltad livsmiljö.

Det vore olyckligt om den föreslagna beräkningsmodellen för resurstilldelning leder till att olika forskningsansatser inom hållbar utveckling, som i grunden kompletterar varandra, istället ställs mot varandra i resurstilldelningen. Därför är det bra att modellen för utvärdering även kan användas oberoende av om syftet är en omfördelning av resurser eller en allmän kvalitetshöjning. Precis som inom det konstnärliga området behöver politiken ta ställning till i vilken grad systemet ska bygga på konkurrens.

 

Sveriges Arkitekter
Pehr Mikael Sällström
Forskningsutredare
Mobil 070-6055033
E-mail pm.sallstrom@arkitekt.se