Venedigbiennalens 10-i-topp - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Veronica Hejdelind—13 Jun 2016

Officiell bild venedig

 

Världens största arkitekturevenemang – Venedigbiennalen – är invigd och redo att möta publiken. Om du är det minsta intresserad av arkitektur är den utan tvekan värd en resa. Jag har listat mina tio bästa upplevelser från årets biennal; hoppas att det inspirerar till besök och hjälper dig att prioritera bland utställningar, paviljonger, projekt och evenemang.

  1. Reporting from the front – Arsenale

Biennalens huvudutställning, Alejandro Aravenas Reporting from the front, presenteras på två olika platser – Arsenale respektive huvudpaviljongen i Giardini. Såväl ifråga om innehåll som presentation är den i Arsenalen starkast. De globala, samhällsbyggande frågorna står i fokus samtidigt som arkitektens kompetens och problemlösande förmåga lyfts fram.

Making Heimat. Foto: Veronica Hejdelind

Making Heimat. Foto: Veronica Hejdelind

  1. De politiskt modiga paviljongerna

De nationella paviljongernas egentliga syfte är att marknadsföra respektive nations kulturella identitet och förmåga. Inte oväntat är det oftast en solig, kompetent och stolt sida av ländernas kulturella yttringar som manifesteras i dessa utställningsrum. I det sammanhanget är det positivt överraskande att se utställningar som behandlar reella, nationella, politiska problem. Aravenas övergripande tematik uppmuntrar så klart till detta men långtifrån alla nationer har valt att följa och på ett konkret sätt tolka vad ”arkitekturens frontlinje” faktiskt innebär för just dem. Trots att de har staten som uppdragsgivare och huvudfinansiär så lyckas följande länder visa hur arkitekturen spelar en relevant roll i relation till respektive nations mer brinnande politiska frågor. Utställningarna håller dessutom hög kvalitet. Hatten av!

Polen: Fair building – om byggnadsarbetarnas situation,Tyskland: Making heimat – om ett antal tyska städers utmaningar i samband med flyktingsituationen, Spanien: Unfinished – om effekterna av den ekonomiska krisen för byggande och arkitektur (vann guldlejonet för bästa utställning) och Places for people – om flyktingmottagande och arkitektur i Österrike.

Modeller i den japanska paviljongen. Foto: Veronica Heidelind

Modeller i den japanska paviljongen. Foto: Veronica Heidelind

  1. Arkitekturmodellen regerar

Biennalens tydligaste trend är skalmodellen – den finns med överallt, i alla skalor, material och utföranden. Danmarks paviljong – A Wunderkammer of Danish Architecture – är bokstavligen fylld med dem från golv till tak. Japans Beyond-Sharing visar fantastiska och detaljrika modeller av bostäder i stor skala. Vackrast är installationen Hilariopolis – en gigantisk modell av papper, förföriskt ljussatt, föreställande ett helt bostadskvarter. Bakom den står av ADNBA från Bukarest, i Arsenale.

A World of Fragile Parts, Victoria and Alberts utställning. Foto: Veronica Hejdelind

A World of Fragile Parts, Victoria and Albert Museums utställning. Foto: Veronica Hejdelind

  1. A world of fragile parts

Victoria and Albert Museum debuterar på biennalen med en utställning om kopian som verktyg för bevarande av kulturarvsbyggnader. Det låter kanske inte så sexigt men utställningen knyter skickligt samman dåtid, samtid och framtid samtidigt som det är lärorikt, intressant och välkomnande. Här lyfts arkitekturens roll som skapare av kulturella värden och identitet fram på ett övertygande sätt. Museet excellerar även i konsten att göra utställning – det är utmärkt curerat och presenterat med väl formulerade och placerade texter. Föredömligt.

Aries Mateus installation Fenda. Foto: Veronica Hejdelind

Aries Mateus installation Fenda. Foto: Veronica Hejdelind

  1. Skönhet av Aries Mateus

Efter att i timmar tagit del av olika slags samhällsbyggande och världsförbättrande arkitekturprojekt var jag i skriande behov av att bryta av med vad Aravena beskriver som ”The power of old-fashioned beauty…”. Aries Mateus magiska installation, Fenda, gömd bakom en mörkläggningsgardin på det övre planet i Reporting from the front i Giardini, är just en sådan upplevelse.

  1. Korea: The FAR Game

The Floor Area Ratio Game – om utmaningarna som arkitekter tvingas brottas med i den tätbebyggda miljonstaden Seoul och vad vi kan lära av det. Intressanta perspektiv och välpresenterat.

Incidental Space av Christian Kerez. Foto: Veronica Hejdelind

Incidental Space av Christian Kerez. Foto: Veronica Hejdelind

  1. Incidental Space

I Schweiz paviljong har arkitekten Christian Kerez placerat en stor, oformlig, vit form som ger associationer till ett moln. Den upptar nästa hela gallerirummet och är möjligt att gå in i, vilket gör att du upplever både den negativa och positiva formen av ”molnet”. Den akademiskt formulerade utställningstexten vecklar in sig i resonemang om arkitekturens outforskade frontlinjer. Jag är osäker på varför men Incidental Space är min kanske starkaste upplevelse på årets biennal.

NLÉ:s flytande skola från Makoko. Foto: Veronica Hejdelind

NLÉ:s flytande skola från Makoko. Foto: Veronica Hejdelind

  1. NLÉ:s flytande skola från Makoko

En kopia av arkitektkontoret NLÈ:s skola, ursprungligen utvecklad för de unika förutsättningar som råder i den flytande slummen Makoko, i Lagos, Nigeria, har ankrat i Arsenale. Skolan har fått mycket internationell uppmärksamhet och fungerar som idag både som klassrum och det informella bostadsområdets enda offentliga rum. På Biennalen fungerar den som plattform för samtal och seminarier om skol- och lärandemiljöer ur ett globalt perspektiv. Projektet vann ett silverlejon.

 In Therapy. Foto: Veronica Hejdelind

In Therapy. Foto: Veronica Hejdelind

  1. Svenskt

Svenska kollegor finns framför allt representerade i den Nordiska paviljongen i Giardini och utställningen The Forest of Venice i ett vackert orangeri strax utanför. Den nordiska paviljongen tillhör varken en av de politiskt modiga (se ovan) eller mest intressanta, utmanande och lärorika. Tyvärr. The Forest of Venice har fått förtjänstfull uppmärksamhet och är ett bra exempel på vad egna initiativ på biennalen kan leda till.

Heydar Aliyev Centre, skala 1:5000, Baku Azerbadijan. Arkitekt: Zaha Hadid. Foto: Veronica Hejdelind

Heydar Aliyev Centre, skala 1:5000, Baku Azerbadijan. Arkitekt: Zaha Hadid. Foto: Veronica Hejdelind

  1. Zaha Hadid retrospektiv

Den första retrospektiva utställningen – fler lär följa – efter Dame Zaha Hadids bortgång visas på Palazzo Franchetti, nära Academia. Den känns snabbt gjord och bjuder inte på någon nytt, men du får en bra över- och inblick i hennes livsverk. Palatset är överdådigt vackert och värt ett besök i sig.

Arkitekturbiennalen

”The lady on the Ladder” – vår bloggare överför biennalens signaturbild till verkligheten i Arsenale.

Veronica Hejdelind har en fil kand i konstvetenskap och en MA i Museum Studies från Nederländerna. Tidigare publik chef på ArkDes och intendent på Nationalmuseum. Idag projektledare och konsult med kunskap om bransch och omvärld på Utopia arkitekter.

 

P.S. Biennalfakta:
Venedigbiennalen arkitektur är öppen fram till 27 november.
Öppettider: alla dagar utom måndagar kl.10–18
Biljetter kan förbokas på nätet, men är inte nödvändigt.
Biljetter och mer information
Dela dina upplevelser och ta del av andras genom att använda biennalens officiella hashtag: ‪#BiennaleArchitettura2016

P.P.S. Du hittar mina tidigare blogginlägg om Venedigbiennalen här:
Hemmet, Detroit och poolen som mötesplats – mina måsten i Venedig
Aravena och mycket mer på 2016 års arkitekturbiennal

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *