Vem hade det värst? - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Vanda Kehr—6 Feb 2015

Om jag fick fem spänn varje gång jag hörde en fyrtiotalist berätta om hur hen i sin ungdom flyttade runt bland bohemiskt sunkiga lägenheter på Södermalm skulle jag ha samlat ihop nog med pengar för att bygga ett halvt miljonprgram.

Unga har alltid haft det svårt att hitta en egen bostad.  Berättelsen jag får höra är  att redan på 1970-talet fick unga som lämnat hemmet flytta runt bland andrahands- och svartkontrakt och betala ockerhyra för att ha någonstans att bo.

Den här typen av anekdotisk bevisföring är numera inte bara något som hörs i privata samtal utan även i den offentliga debatten om bostadsbristen. Nu senast i reportaget Varför är det så tyst om bostadsfrågan? i P1:s Godmorgon, världen!.

Reporten Katarina Helmerson börjar inslaget med att berätta hur det var när hon var ung på 80-talet och flyttade till Stockholm. Under många år höll hon på att flytta runt, ett halvår i en lägenhet vid Zinkensdamm, ett halvår i ett studentrum, ett halvår i ett annat som delades med en kompis, och så vidare. Helmerson frågar sig: ”Jag undrar om vi som levde på det viset ens uppfattade det som ett problem för någon annan än för oss själva?” Hennes svar är: Nej, antagligen inte.

Jag ställer mig frågan på vilket sätt hennes slutsats skulle vara relevant för dagens unga vuxna som står utan bostad. Det blir en absurd diskussion om bostadsbristen diskuteras utifrån utgångspunkten ”det har alltid varit bostadsbrist” och istället för att diskutera hur det kommer sig blir diskussionen en tävling kring vem som egentligen hade det värst.

Oavsett hur situationen såg ut för unga på 60-,70- och 80-talet så tröstar den berättelsen inte oss som nu står inför samma problem. Tänk om samma resonemang skulle användas inom andra samhällsområden. Det är ingen som vill höra att det är okej att äldreomsorgen inte fungerar idag eftersom tidigare generationer också haft det kasst på äldreboenden.

Det är dags att sluta denna orimliga kapplöpning. När vi är överens kan vi istället fokusera på nuet och lösa den sketna bostadsbrist som trots allt fortfarande råder.

Vanda Kehr är arkitekt och jobbar som konceptutvecklare på jagvillhabostad.nu.