Svenskt Näringslivs krav slår undan benen på den svenska modellen - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Ulrik Östling—18 Sep 2015

Förhandlingarna om ett nytt omställningsavtal mellan Svenskt Näringsliv och privattjänstemännens förhandlingspart, PTK, har avbrutits. Akademikerförbunden som utgör majoriteten av förbunden i PTK har utmålats som syndabockar som vill behålla det rigida regelsystem som sist in-först ut-principen påstås vara.

Den kompetensstiftelse som arbetsgivarna var villiga att finansiera blir därmed inte verklighet. Inte heller kommer visstidsanställda eller långtidssjukskrivna att omfattas av avtalet.

Svenskt Näringsliv har under lång tid låst fast sig vid att sist in-först ut-principen är ett problem. Detta eftersom de menar att principen innebär att det i en arbetsbristsituation inte är möjligt att behålla kompetent personal. För den som inte är insatt kan det förstås låta som sist in-först ut är en fyrkantig regel.

Måste man behålla vaktmästaren på ett företag för att han har längst arbetstid och istället säga upp den unge nyanställde IT-teknikern, när det är vaktmästarens arbetsuppgifter som försvinner? Så är det naturligtvis inte. Arbetsgivaren bestämmer ytterst om sin organisation och har i princip obegränsade möjligheter att bestämma vilka tjänster han vill ta bort. Om vaktmästarens tjänst försvinner måste denne för att kunna ta IT-teknikerns plats ha tillräckliga kvalifikationer för jobbet.

Tillämpningen innebär att det finns goda möjligheter att behålla den kompetens som behövs. I en förhandling med den fackliga motparten kommer man i de flesta fall överens om vilka som har tillräckliga kvalifikationer. I oklara fall betalar arbetsgivaren ibland en ekonomisk kompensation till den som han påstår inte har tillräckliga kvalifikationer för någon av de tjänster som finns kvar, men parterna löser så gott som alltid situationen.

Svenskt Näringslivs krav för ett nytt omställningsavtal har varit att arbetsgivaren ensidigt skulle få bestämma vem som har bäst kompetens för en tjänst oavsett anställningstid. Visserligen skulle en förhandling ske, men om parterna inte kom överens skulle arbetsgivarens beslut gälla.

En sådan ordning skulle slå undan fundamentet för den svenska modellen; att arbetsgivare och fackliga parter förhandlar fram lösningar vid oenighet, bland annat i uppsägningssituationer. Den konstruktiva dialogen mellan fack och arbetsgivare är det gummiband som sedan länge har upprätthållit den balans på arbetsmarknaden som inneburit arbetsfred och skapat ömsesidig förståelse mellan parterna.

Priset för en kompetensutvecklingsstiftelse var alldeles för högt. Det är konstigt att inte alla fackliga organisationer inser detta.

 

Ulrik Östling är Sveriges Arkitekters förhandlingschef.

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *