Lärandets arkitektur - Sveriges Arkitekter

Samtalet kommer ur en diskussion i akademin där vi ser det behövs stora investeringar i välfärdens arkitektur. Länge har fokus varit på bostadsrätter, kommersiella lokaler och handel men nu ser vi att pendeln börjar svänga mot att handla om billigare hyresrätter, vårdbyggnader och skolor.

Flera av akademins ledamöter har erfarenhet från skolprojekt och vi upplever en stor skillnad mellan den bild av skolan som kommer fram i media och den bild man får när man möter verksamheterna. Vår uppfattning är att kunskapen och medvetenheten om skolans byggnader och miljöer är låg i samhället och inom arkitektkåren. Om man jämför med ett annat viktigt område, bostäder, så har de flesta svenska arkitekter en uppfattning om varför det byggs eller inte byggs – vad som är hög eller låg kvalitet och vad som uppfattas som nytänkande eller traditionellt. Vi saknar den här diskussionen kring skolans arkitektur både inom arkitektkåren och i samhället i stort.

Frågor

Med samtalet ville vi ta reda på hur det egentligen ligger till med skolans byggnader:

  • Vilka visioner finns inom pedagogiken och hur möter vi som arkitekter dessa?
  • Vilka aktörer styr byggandet av skolor och vilka parametrar styr det arkitektoniska resultatet?
  • Finns det ett recept på framgång i hur man riggar processen?
  • Hur står det till med det befintliga beståndet – är det väl rustat inför framtidens utmaningar?
Arkitekt: LLP arkitektkontor genom Fredrik Larsson och Mattias Palme. Foto: LLP

Hagfors skola. Arkitekt: LLP arkitektkontor genom Fredrik Larsson och Mattias Palme. Foto: LLP

Tillvägagångssätt

För att bredda och fördjupa samtalet bjöd vi in två pedagoger och tre arkitekter från Sverige och Danmark till akademisamtalet för att prata om dagens och framtidens skola.

Vi valde att ta med våra danska kollegor för att våra länder har stora likheter och vissa skillnader som kunde vara intressanta för diskussionen. Bland annat har debatten i våra båda länder varit färgad av de senaste årens sjunkande resultaten i PISA-undersökningarna som utförs av OECD.

Edvin Bylander ledde samtalet och Katarina O Cofaigh tog anteckningar. Förutom gästerna och akademin närvarade även Nina Gunne från tidningen Arkitekten.

Deltagare

Allan Kjear Andersen, Rektor Örestad Gymnasium, Köpenhamn. Örestad Gymnasium i Köpenhamn uppfördes 2007, ritat av 3XN. Allan Kjear Andersen rekryterades som rektor och började sin tjänst 2005 då skolan redan var under uppförande. Som rektor hade han alltså ingen möjlighet att forma skolans lokaler men tog som sin uppgift att pedagogiskt utmana och utmanas av husets fysiska ramar.

Anna Areskough arkitekt SAR/MSA, MAX arkitekter, Stockholm. Som arkitekt brinner Anna Areskough för skolarkitektur. Hon arbetar med sitt kontor MAX arkitekter i huvudsak med skolor i olika skeden och har gjort det de senaste tio åren. Vid tidpunkten för samtalet har hon precis lämnat in systemhandling för två skolor i Stockholm.

Marie Myrup Staalsø Arkitekt MAA, JJW arkitekter, Köpenhamn. Verksam på Köpenhamnsbaserade JJW arkitekter har Marie Myrup Staalsø bland annat varit med och ritat Skolen i Sydhavnen som nu är under uppförande. Det är en grundskola där arkitekterna arbetat både med en omdisponering av klassrummen till mer gemensamma ytor samt en skolgård som även sträcker sig ut på skolans tak.

Mats Ekholm Professor Em, Karlstad Universitet. Med en bakgrund både som forskare och professor i pedagogik samt generaldirektör för Skolverket har Mats Ekholm en djup kunskap om skolans förutsättningar både i Sverige och internationellt, samt en tydlig uppfattning vilka utmaningar skolan står inför.

Mattias Palme Arkitekt SAR/MSA, LLP arkitekter, Stockholm. Med sitt kontor LLP arkitekter vann Mattias Palme 2005 tävlingen om Älvstrandens bildningscentrum som är en skola med en tydligt arkitektoniskt och pedagogiskt tänk, men som också är anpassningsbar för framtida förändringar i verksamhens behov.

Ledamöter i akademin för arkitektur 2015-2016

Edvin Bylander, Fojab arkitekter, Malmö
Emina Kovačić, Stadsarkitekt, Karlshamn kommun
Joakim Åberg, KTH, Stockholm
Nazdar Ghalali, White, Göteborg
Stina Åberg, Tengbom, Stockholm

Akademin för arkitektur ser som sin uppgift att bevaka, driva och diskutera aktuella frågor av vikt för arkitekturens utveckling i Sverige samt att stödja yrkes- och kunskapsutvecklingen inom ämnet. Det sker bland annat genom olika typer av samtal och möten där en viss fråga diskuteras tillsammans med inbjudna gäster. Akademin strävar efter att tillgängliggöra dessa samtal på olika sätt, till exempel i tidningen Arkitekten. Dessutom utser akademin juryledamöter till Sveriges Arkitekters Kasper Salin pris, Bostadspris, Kritikerpris och Villapris.


Sammanfattning

Debatten kring skolan har i Sverige och Danmark de senaste åren färgats av de sjunkande resultat i de internationella PISA-undersökningarna som utförs på uppdrag av OECD. Här finns det, framförallt i media, en efterfrågan på en traditionalisering av skolan med mer fokus på kunskapsöverföring och klassrumsundervisning. Samtidigt finns det idag en stor uppslutning bland både pedagoger och politiker bakom idén att skolan ska vara utformad med eleven i fokus. Man talar om ett inkluderande arbetssätt där varje elevs förutsättningar för lärande tas tillvara. Just begreppet lärande är centralt i den moderna skolan och syftar på att det är en aktivitet att förskansa sig kunskap och färdigheter. Skolans uppdrag handlar idag både om ämneskunskaper och om sociala färdigheter som samarbete, konfliktlösning och demokrati. Detta tillsammans med ett inkluderande arbetssätt ställer delvis nya krav på skolans lärmiljöer.

En central diskussion kring dagens och framtidens lärmiljöer är en fråga om öppenhet och slutenhet. Det är tydligt att dagens skola behöver en större variation av rumstyper med både större och mindre rum, i öppna och slutna rumssammanhang. Man kan se det som ”kampen om klassrummet” där man måste omdisponera ytor från klassrum till andra typer av lärmiljöer, samtidigt som traditionella arbetssätt och schemaläggningar genererar behov av många lektionssalar. Här finns det i många fall en rädsla från lärarkåren att man ska få för få klassrum när skolor byggs eller byggs om.

Men det handlar inte bara om väggar. För att få öppna ytor till funktionella och bra lärmiljöer krävs en omsorg kring hur de är organiserade och utformade i detalj samt ett aktivt arbetssätt hos skolan i hur man använder miljöerna. Det finns många psykologiska faktorer att ta hänsyn till framförallt när det gäller yngre barn, men också för ungdomar. Generellt saknas det forskning och systematiserad kunskap kring lärmiljöernas utformning trots att det finns mycket statistiskt rådata kring skolornas resultat.

När digitala verktyg kom in i skolorna i mitten av 1990-talet funderade både arkitekter och pedagoger på hur de nya verktygen skulle integreras i rummen och möbler. Idag används digitala verktyg som ett medel för att använda rummen på nya sätt vilket ger nya möjligheter till mer flexibla lektionsupplägg och sätt att nyttja lokalerna.

Diskrepansen kan vara stor mellan de befintliga skolornas utformning och den sorts miljöer man efterfrågar från pedagogiskt håll. Många kommuner har sparat in på underhåll och verksamhetsanpassningar. I Stockholm har man till exempel haft ett totalstopp på verksamhetsanpassningar inom de kommunala skolorna i tio års tid. Kvaliteten på skolor från efterkrigstiden kan variera stort med både bra och dåliga arkitektoniska exempel, men generellt finns det ofta en grundläggande struktur som är svåra att anpassa till dagens krav. Behovet av investeringar är stora och beredskapen i kommunerna är väldigt varierande.

De exempel från Sverige och Danmark där man satsat mycket på nya skolor återfinns dels hos friskolorna i Sverige, dels bland de gymnasieskolor i Danmark som genom en reform för knappt tio år sedan fick pengar för lokaler direkt från staten istället för genom den kommunala förvaltningen. Kommunala skolor i Sverige har i många fall inget direkt inflytande över sina lokaler då de inte själva förfogar över medel för hyror.

Beställarkompetensen och rätt processupplägg är väldigt viktigt för skolprojekt. Det är vanligt bland de mer lyckade exemplen att man tidigt har arbetat tillsammans mellan politik tjänstemän, pedagoger och arkitekter. Ofta är det avgörande om det finns engagerade individer i den kommunala organisationen.

Att ha en inkluderande process där brukare och elever får komma till tals tycks öka chanserna för bra resultat. Här kan sådana processer även ha en viktig roll i skolans uppdrag, inte minst för att följa barnkonventionen.

Skolans lokaler kan också vara en viktig demokratisk arena för alla samhällsmedborgare i form av ett offentligt rum för deltagande och medbestämmande. Föreningsliv och civilsamhället kan nyttja skolans miljöer förutsatt att de är rätt utformade. Skolans integrering i staden och närmiljön är en viktig aspekt inte minst när det gäller att skapa skolgårdar med plats för alla barn i förtätningssammanhang.

Slutsatser

  1. Mer forskning i tvärsnittet mellan pedagogik och arkitektur samt mellan akademi och praktik.
  2. Bättre beställarkompetens med nationell samordning för att stötta politiker och tjänstemän.
  3. Det behövs en större medvetenhet i samhället och inom kåren kring skolans behov och förutsättningar.

 

Diskussionen

PEDAGOGISKA VISIONER & ARKITEKTONISKA UTMANINGAR

Edvin Bylander: Hur ser de pedagogiska visionerna ut idag?

Allan Kjear Andersen: Tendensen i skolbyggeriet följer tendenserna i pedagogiken. Idag finns en stor konsensus kring att eleven ska vara i fokus. Klassrummet passar inte längre, det var ett barn av industriepokens utgångspunkter där en massa skulle lära sig samma ämneskunskap. Långsiktigt påverkar de dåliga PISA resultaten både i Danmark och Sverige och gör att politiken vill styra tillbaka mot klassrumsundervisningen samtidigt som vi har en tydlig trend mot den mer varierade och individanpassade undervisningen. Det finns inte heller en entydighet kring skolans uppdrag – det traditionella ämneskunskaperna är inte längre lika viktiga. Istället ser vi att sociala och demokratiska kunskaper blir allt mer viktiga.

Mats Ekholm: Vi befinner oss ofta i en slags pendel. Vi har inte brytt oss om vad vi sagt i OECD sagt om vad PISA – undersökningen: Den duger bara till att jämföra våra olika system inte enskilda skolor! Det tog drygt 50 år att ta beslut om den första läroplanen i Sverige som antogs 1919. Det som då ansågs vara ett genombrott var att det skrevs in i skolans uppgift “Att värna freden”. Detta handlade om hur man tänker sig den “moderna” människan. Detta var fokus för läroplanen. Hela tiden har man haft med att man ska vara djupt ämneskunnig i några saker. Men vi har inte riktigt lämnat klosterskolan med underliga ämnen. Det är ett arv har vi svårt att göra oss fria oss från. Lektionen sitter som ett skruvstäd på pedagoger, politiker och arkitekter. Lektionen kommer ifrån att man var tvungen att be en gång i timmen och där kom 50 minuterpasset som idag har radikaliserats till ett 40-minuterspass i Sverige. Det finns alltså starka föreställningar som vi inte har brutit på 1000 år. Hur ska vi slippa denna uppstrukturering av tiden?

Vi har en stark uppslutning i skolan kring att vi inte bara ska lära oss ämnen – men när man blir klämd ramlar vi tillbaka i den ämnesindelningen. Vad vi också behöver är de sociala kompetenserna: tolerans, självständighet och samarbete vilket det inte finns “lektionstid” för. Att delta i demokratin kräver också vissa kvaliteter från lokalerna – t ex att de går att påverka Kan gamla miljöerna bli rörligare? Ibland lägger de materiella förhållandena i vägen.

Mattias Palme: Skolan har genomgått ett slags paradigmskifte med nya samband och rumsfördelningar. För 10 år sedan hade klassrummet varit i princip detsamma från 1800-talet. Men klassrummet har haft svårt att hantera alla funktioner som man behöver i skolan. Visionen är att man ska kunna svara på elevernas olika behov – men också lärarnas olika behov vilket har innebutit en större variation av rum och rumssamband.

Anna Areskough: Vi håller på med “Kampen om klassrummet”. I ett projekt som vi jobbat med nyligen har vi tagit bort väggarna runt vart fjärde klassrum för att på det viset skapa andra mer öppna gemensamma ytor – och många bland lärar- och fritidspersonalen är mycket oroliga och upprörda. Man är mycket konservativ i skolan när man nog egentligen skulle kunna jobba på helt andra sätt med flexibla lokaler och scheman.

Marie: I skolan i Sydhavnen har vi jobbat liknande där vi i de högre årskurserna disponerat om 2 av 9 klassrum till andra typer av ytor. För att få acceptans för detta har vi gjort dem mer ämnesanpassade och sagt att eleverna kommer på besök till läraren – detta har gjort det lite lättare.

Mattias: Det har funnits ekonomiska incitament till lokalbesparingar t ex i friskolekoncernerna där det finns exempel på skolor med bara 6 kvm/elev. Detta har också lett till att många av friskolorna har kommit långt när det gäller utvecklingen av sina lokaler. De kommunala skolorna kan ha 20 kvm/elev som de behöver betala hyra på.

Det finns arkitekter som Jens Guldbæck som har förespråkat att arkitekturen ska sätta ramar för lärarna, men jag tror att det finns flera aspekter på det aktivitetsbaserade tänkandet där det måste finnas en tolerans för olika lärarpersonligheter. och möjlighet att anpassa lokalerna till olika situationer. Jag tror att man kan göra förändringar över tid vilket också kommer från att man vill ha fler möjligheterna när man väl vant sig vid andra sorters rum.

Allan: Det är rätt att lärarna är konservativa. När undervisningsarenan förändras så ändras också sättet att undervisa. När man inte har klassrum så måste man hitta på andra sätt att undervisa på. Allt ska inte åskådliggöras genom läraren – det kan göras på olika sätt och där hjälper IT-tekniken till att frigöra lärandet från klassrummet.

Emina Kovacic: När man planerar skolor jobbar man nära politiken och det var länge sedan de gick i skolan. Då är det svårt att tänka nytt. Samtidigt har vi stora utmaninar när vi måste renovera många 60-talsskolor. I min kommun Karlshamn är det de skolor som lyckats bäst också de har fått lov att hitta på nya lösningar på grund av platsbrist.

Anna: Lärandesituationen och den sociala situationen är viktig men också allt som binder ihop – det är där eleverna ska känna sig trygga. Där har skolan mycket speciella förutsättningar. Det är bara i skolan man som man t ex riskerar att utsättas för våld.

Stina: Det finns en risk med att göra lokalerna för optimala när man vet att det även behövs platser för framförallt mindre barn att göra till sina egna. Detta försvinner lätt i vad som annars kan verka rationella lösningar. Då kan det vara bra att det finns ytor som kanske inte alltid har en given funktion och som ibland kan verka överfrlödiga.

Mats: Mattias säger att man får stå ut med att lärarna anpassar lokalerna till sina behov, men man får också komma ihåg att skolans uppgift har förändrats, “minnet” har ändrat karaktär. Vi har tillgång till mekaniska minnen nuförtiden vilket gör att det inte är intressant att pröva om folk minns längre på sammma sätt som förr. Att minnas är viktigt men det finns en annan kärna i lärandet – att kunna fundera. Vad är funderingsfrämjande?

En annan utmaning är att skapa ”motivation” – att kunna leva ut lustar. Lägg sedan till samspelet, hur man lär sig ett fungerande konfliktlösande så har du en bra bild av vad lärmiljöerna ska klara av. Det är svårt att göra denna förändring. Men vi har bra miljöer som Solbergaskolan i Göteborg och Tummeliten i Karlstad för att nämna några exempel.

Edvin: På Örestadskolan har ni stora gemensamma ytor runt ett stort centralt rum. När jag var där med en grupp politiker var de förundrade över att det bedrevs genomgångar i den öppna miljön. Stör inte ungdomarna varande? Men efter ett tag blev det uppenbart att eleverna visste hur de skulle bete sig i det öppna rummet men vi som besökare gjorde det inte. Det var vi som störde genom att prata för högljutt.

Allan: Det är ett bra exempel på hur rummet påverkar – nu måste vi säga till våra besökare att vara tysta. Men även eleverna måste lära sig använda rummen och det är något som är en del av vår pedagogik. De får lära sig vad man gör i olika områden och vad eleverna kan förvänta sig kommer att hända inom olika områden. Nu blir de irriterade om människor stör i det stora rummet.

Marie: Det är en stor utmaning för arkitekterna att faktiskt förstå vad rummen kommunicerar. Vad säger ett rum om hur det ska användas? Man behöver formulera bättre vad man vill ned de olika rummen och formge dem därefter.

Edvin: Det vi också noterade var att även om den öppna planlösningen var väldigt flexibel för verksamheten så var schemaläggningen extremt synkroniserad med givna tider då samtliga elever byter lektion och hela skolan rör sig samtidigt. Är en strukturerad schemaläggningen en förutsättning för att hantera det öppna rummet?

Allan: Vi fick lov att bygga upp skolan så att den stimulerade samverkan och projekt mera men vi är fortfarande beroende av värderingssystemen som styr skolan, vilket tvingar oss att ha ett konventionellt schema. Vi har gjort om skoldagen och schemat efter byggnaden som är mer radikal än läroplanen men det är fortfarande en kompromiss. Vi skulle vilja ha en mindre strikt schemastruktur.

Anna: På skolor i Stockholm kan inte alla barnen vara ute samtidigt på skolgården, så där är schemaläggningen en förutsättning för att få utemiljöerna att fungera.

Emina: I städerna finns det ofta brist på skolgårdsyta som är så viktiga för det sociala lärandet som sker på rasterna. Vi ser oftare gårdar på taken hur tänker man kring det?

Marie: I skolan i Sydhavnen har vi lagt stora terrassytor på taken som är tänkta som en närmiljö i anslutning till lärmiljön med möjlighet att komma ut. Vid längre raster och i lärandet är meningen att man använder skolgården men också parkrum i stadsdelen och gör utflykter.

Stina: Det finns en jämställdhetsaspekt kring det här. På små skolgårdar finns den en tendens att pojkars lekar tar mer plats på bekostnad av flickornas lek. Det behövs ibland yta för att tillåta flera aktiviteter samtidigt.

Mattias: Jag är avvaktande skeptisk till det stora generella rummet som lösningen på alla problem. Det är få skolor i Sverige som byggs med öppna planlösningar och där ser jag en fara att man använder de stora rummen för att sälja utbildningsplatser. Man vill gärna ge ett intryck av en öppen och kreativ miljö men ibland kan det bli ett slags bondfångeri vars huvudsyfte är att det ser snyggt ut. Jag skulle önska att det fanns större möjligheter att göra om rummen, att kunna anpassa dem över tid både för att lägga till, men också ta bort väggar. Den byggnad på Michigan Insitute of Technology, MIT, som genererat flest Nobelpristagare är en enkel träbyggnad där man kan lätt skapa projektgrupper och anpassa lokalerna till olika sorter arbete. Jag tycker det är intressant att världens mest kreativa byggnad är en barack.

Mats: Skolan ska stimulera till medinflytande – då ska det ju också vara möjligt att kunna påverka sin miljö. Lärmiljöer ska vara robusta men förändringsbara. De ska också stödja den undersökande delen av lärandet. Om vi vill att eleverna ska bli duktiga på att lära sig själva måste de kunna göra underökningar. Idag har vi särskilda rum för experiment i kemi och fysik, men vi ska kanske göra sociala experiment idag. Detta behöver vi andra lokaler för.

Allan: När vi nu efter några år har utvärderat vår skolbyggnad kan vi konstatera att mycket är väldigt bra men vi saknar plats att komma undan. Det behöver man ibland. Den öppna skolan är bara intressant om det är möjligt att kunna använda den på olika sätt. Man måste kunna skapa rum för koncentration och samarbete. Vår byggnad har som utgångspunkt att man ska kunna göra det. Det är en mycket öppen miljö men man ska också kunna skapa intimiteter. När allt är exponerat, även i sociala media behöver skapa några mer avskärmade områden där eleverna är lite mindre exponerade hela tiden. Vi har lärt oss mycket av vår skola men det handlar om att komplettera vad vi har med nya möjligheter – inte att göra om den till något annat.

Marie: Man kan göra mycket med möbler men ibland kan det få motsatt effekt. När man skärmar av visuellt med möbler kan man få intrycket att man är själv och därför kan väsnas och så blir det en stökigare miljö istället.

Allan: Våra elever klarar det för att de har lärt sig hur de ska använda miljön. Men det bygger också på att man inte har studieplatser där det är mycket trafik. Då blir det något annat. Det räcker bra i de flesta fall med möbler för att skapa bra studieytor men vi har också ställen som är elevernas egna helt och hållet.

Edvin: Det handlar inte bara om öppna eller slutna rum – det handlar också om hur rummen är strukturerade. Vad är rummens funktioner och hur förhåller de sig till varandra?

Emina: De mest intressanta är tvärsektoriella samarbeten med olika ämnen i samma projekt. Hur skapar man rum för det?

Mats: Måste man skapa rum för det? Allt kan man inte lösa med arkitektur. Det fanns experiment i urtråkiga skolor på 70-talet där man införde månadsindelning av eleverna istället för årskullar. Det fanns inga lokaler för februaribarnen – men det gick att lösa det ändå.

Edvin: Nu har vi prata mycket om öppenheten inom skolan, men hur är det öppenheten mot staden och det omgivande samhället? Hur kommer det se ut i framtiden?

Marie: Skolan är den moderna katedralen: alla går i skolan eller har barn och släkt som går i skolan oavsett religion eller ideologi. Man bjuder gärna in staden i skolan men skolan måste också använda staden mer.

Emina: I min kommun ändrade vi hur kallade till samrådsmöten vilket resulterade i att fler unga kom. Det blev mer aktivitet från yngre medborgare och elever med fantastiska resultat. För att detta ska fungera krävs att det finns en person på skolan som är intresserad. Att använda skolan som en plattform för att delta är ett sätt att utbilda elever i demokratifrågor och att visa dem att de kan påverka.

Mattias: Det offentliga är på reträtt idag och då är det bra strategi att också använda skolan som mötesplats. Skolbyggnaden finns där och man använder den till andra saker som att vara en viktig funktion för lokalsamhället.

Allan: Det har mer att göra med skolpersonalens mentalitet än med byggnaden att göra. Vi behöver få ut eleverna på stan. Det är frestande att låsa in eleverna i skolan. Det är bra att få ut dem från skolan. Vi har gjort det medvetet för att vi har haft ont om lokaler men vi har också i nästa utbyggnadsetapp av skolan valt att lägga den i anslutning till en biograf och ett köpcentra för att på det viset bli mer integrerade i staden.

Marie: Skolan är inte längre en bunker.

Mats. För arkitekterna finns det en bra erfarenhet inom praktiken där Trafikverket tog barnkonventionen på allvar och lyssnade på barnen när de skulle göra om trafikmiljöer. Förutom bra miljöer så fick även barnen se att de kunde påverka och att det flera år senare genomförs efter deras inflytande.

DAGENS FÖRUTSÄTTNINGAR

Edvin: Om vi vill ha en skola med eleven i fokus och med varierade lärmiljöer för ämneskunskap och socialt lärande, hur väl är vi rustade i Sverige och Danmark idag?

Mattias: Väldigt många skolor är i väldigt dåligt skick. I Stockholm har man bara underhållit skolorna minimalt och haft totalstopp på verksamhetsanpassningar. Det handlar om tråkiga och dåliga miljöer det har inte hänt något från 80-talet.

Anna: Ofta har man svåra strukturer i de existerande skolorna. Det finns fantasiskt vackra sklor från 40- och 50-talen som är mycket svåra att omvandla till bra varierade lärmiljöer.

Edvin: Vi har varit inblandad i många projekt där man har valt att riva relativt nya byggnader från 70 och 80-talen för att de har varit för dåliga rent rumsligt. Vår erfarenhet är att grundläggande arkitektoniska kvaliteter som dagsljus och större rumsvolymer är den bästa garanten för en hållbar arkitektur. Äldre skolbyggnader från förra sekelskiftet kan ha krångliga strukturer men då kan det finnas en vilja att bevara om den arkitektoniska kvaliten som finns his dem.

Mattias: Att bygga om en skola blir väldigt ineffektivt. Det finns en stor motivation är att bygga nytt. Undersökningar visar att man trivs bäst i skolorna som är byggda för undervisning i dagsljus, vilket också har en avläsbar påverkan på studieresultatet. Här finns det finns en konflikt när man vill bygga passivhus där det är svårt att få till bra dagsljus och samtidigt ha en passiv princip för uppvärmning.

Edvin: Vilka hinder finns det för att uppnå bra skolarkitektur?

Anna: Det finns många motstående intressen och regler som man måste brottas med. Det finns en gräns för hur många kvaliteter en arkitekt kan föra in som inte efterfrågas. Många krav från politiker och tjänstemän påverkar byggnaden väldigt mycket utan att kravställarna förstår vad det innebär.

Mattias: Det finns krav på hur stor skolan ska vara krav och vad den ska innehålla – samt en kalkyl som ofta är en glädjekalkyl och så blir man besviken över resultatet. Det skulle behöva större förståelse för alla dessa olika krav i ett tidigt skede och vilka konsekvenser de får.

Anna: I en ny skola har man inga pedagoger att tala med, skolan börjar ofta planeras upp till sju år innan inflyttning. Skolpersonalen anställs inte förrän skolverksamheten ska sätta igång och då ställs de inför en i princip färdig skola i slutskedet av byggprocessen med mycket små möjligheter att påverka. De får därför inte vara med i utvecklingsprocessen. Rektorn kan ibland komma in lite tidigare i processen. Många gånger är detta mycket svårare för oss som arkitekter, att inte ha skolpersonalen som motor och bollplank till arkitekturen.

Mattias: Det är alltid bra med workshops i tidiga skeden för att få alla med på banan.

Edvin: Vem är det egentligen som bestämmer hur byggnaden ska se ut. Är det politiken, tjänstemännen, rektorn eller lärarna? Eller arkitekten?

Allan: Jag var inte med och utformade skolan när jag började. Det är ju ett experiment som vi skulle undersöka och det fick jag med lärarna på. Vi undersökte hur man kunde använda rummet och vi var tvungna att anpassa oss och hitta nya sätt att arbeta. Det var en inställningsfråga från oss där vi sa att vi inte skulle ändra något de försa åren. Konst uppstår inom bestämda ramar. Skolbyggnaden var i detta fall våra ramar.

I Danmark gjordes en reform för 5-6 år sedan som innebär att gymnasiekolorna kan bestämma mer själva över våra lokaler. Detta har lett till en byggboom.

Edvin: Vad ska vi göra med alla dessa skolor i dåligt skick som vi har? Ska vi skapa en norm eller låta alla rektorer bestämma.

Mats: Även innan komunaliseringen av skolan var det kommunerna som bestämde över lokalerna. Det har funnits olika “moden” om hur en skola skulle se ut. Bra skolor har ofra kommit till beroende av att det fanns en byggnadsintresserad stark pedagog på den kommunala lokalenheten. Där det fanns eldsjälar skapades bra förebilder som i Göteborg på 60-talet med öppna lösningar redan då. I Stockholm var det tvärtom där man gjorde förfärliga fabriker. Så blev det om det inte fanns några galna pedagoger med i processen. Idag måste vi fråga oss vilka ska arkitekterna liera sig med för att kunna utveckla arkitekturen? I Hagfors som är ett bra exempel från vår tid var det skolchefen skapade en liten grupp med ett par politiker, pedagoger och arkitekter.

Mattias: Ofta får man leta efter engagerade tjänstemän.

Emina: Det gäller att undervisa politikerna och där är studieresor mycket bra och viktigt.

Marie: Det saknas forskning och kunskap – man behöver de argumenten för att övertyga politiker och tjänstemän. Här måste arkitektkontoren ta sitt ansvar för att bidra till att skapa kunskap. Man kan göra metastudier och att liera sig med forskare.

Mattias: Södra Latin och Norra Real är exakta kopior av varandra. Det skulle kunna vara en lösning även idag. Det är svårt att se hur vi ska hinna med eftersom att det finns så stora behov.

Allan: Det är viktigt att tänka att det finns inte en lösning om skolan ska blir mer fokuserad på den enskilde eleven. Flexibilitet och variation ska vara överordnat. Det är dumt att skapa en ny typskola som man tror ska hålla i många år. Fast man kan lära sig mycket av de olika typer av skolor som finns.

Mats: Det finns en abstrakt målbild där vi har eleverna är i olika situationer och olika åldrar från förskolan till gymnasiet. Den får inte vara för stor för då försvinner de minsta och inte för liten för att den ska vara intressant för de äldsta.