Gestaltad Livsmiljö är bra – men... - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Tobias Olsson—30 Jan 2015

Var på den spännande konferensen om regeringsdirektivet Gestaltad Livsmiljö på ArkDes igår (29 januari). Gestaltad livsmiljö är toppen och det är kul att det händer så mycket! Det finns höga förväntningar som utredaren Christer Larsson har att hantera.

Men vi på Sveriges Arkitekter vill ha lite mer och lite annorlunda. Till exempel:

Formen för statens politik bör adresseras. Hur världen ser ut om 20 år vet vi inte. Politiken måste kunna vara levande och uppdateras kontinuerligt. En ständig process och en ständig arena behövs. Och de olika aktörerna (branschen, kommunerna, beställarna och så vidare) måste känna en delaktig i frågorna hela tiden. Här kommer förstås ArkDes uppdrag in i bilden.

Inledningen med det tvärsektoriella perspektivet är bra. Och det är förstås departementets uppgift att utifrån utredningens resultat samverka inom regeringen. Men en av lärdomarna från våra nordiska länders politik är att bred förankring och samarbete mellan många olika departement är viktigt. Att ta upp ytterligare frågor i utredningen, som betydelsen av kreativa lärmiljöer i skolan kan stärka det tvärsektoriella.

Det pågår ju också en hel del andra utredningar och annat arbete inom regeringskansliet. Inte minst kring planprocessen och de olika aktörernas roll och befogenheter. Det står visserligen att utredaren ska hålla sig informerad, som det brukar, men att stärka kopplingen till andra utredningar eller beakta andras utredningar ev slutsatser i slutbetänkandet känns angeläget.

Framtidsformer saknade ett hållbarhetsperspektiv. Det finns delvis i direktivet, men inte tydligt nog. Arkitekturen, form och designen med dess processer och dess profession kan vara viktiga verktyg för att bygga ett smartare och mer långsiktigt samhälle. Genom att främja innovation på dessa områden kan vi nå längre. Konflikten mellan kvantitet och kvalitet, mellan exploatering och gröna värden, kan suddas ut med smartare ”produkter”, exempelvis hur ekosystemtjänster kan byggas in i den byggda miljön.

I många andra länder finns system med arkitekter eller arkitekturansvarig/-kunniga i statliga organisationer. Riksbyggmästare, etcetera. Vi har ett system med länsarkitekter på länsstyrelserna, men som håller på att monteras ner. Likaså är det med stadsarkitektrollen, som försvinner i rask takt i kommunerna. Det är en olycklig utveckling för förståelsen för den gestaltade livsmiljön i sammanhang där extremt många beslut kring densamma tas. Att se över hur detta kan adresseras känns angeläget.

Direktivet är inne på kommunikation. Det är viktigt. Titeln på utredningen skvallrar om en önskan att medvetengöra att hela vår livsmiljö är just gestaltad. Även om rubriken är bra och samlar området på ett bra sätt, så är det också en rubrik som långt ifrån alla begriper. Ordet gestaltad är ett svårt ord för många, det visar inte minst vårt arbete med Svensk Form där vi tittat på rekryteringar till kreativa utbildningar. Alla förstår inte inträdesprovets instruktioner med konsekvensen att professionen blir likriktad, saknar berikande mångfald. Här har arkitektur som läroämne i skolan en stor roll. Men det är också ett sätt att demokratisera. Insikten om att vår livsmiljö hela tiden är gestaltad – och att det beror på en rad olika beslut – är viktig. Om en även kan lära sig HUR det går till och hur en som person kan påverka dessa beslut så har vi kommit långt.