Framtidens arkitekt och framtidens uppdrag - Sveriges ArkitekterSveriges Arkitekter
Sveriges Arkitekter

Karin Hammarskiöld—12 Feb 2016

Framtiden är inte vad den varit. Både behov och produkter som du för bara några år sedan uppfattade som osannolika håller du idag i handen, som det vore en del av din kropp. Och är det kanske snart. Det går fort och omvärldstrender har brett genomslag. Globalisering, urbanisering och digitalisering – vad har dessa för inverkan på arkitektverksamheten i Sverige och vad finns här för möjligheter till nya typer av uppdrag?

Den multiurbana arbetskraften och det gränslösa samhället

Det tog 3 000 år att bygga urbana miljöer. På 30–40 år ska det beredas plats för ytterligare tre miljarder människor i städer. Om 50 år kommer 70 % av jordens befolkning bo i städer. Förtätningen liksom att gestalta hållbara livsmiljöer är en arkitektuppgift i sig. Men urbaniseringen ställer också frågor om brukarinflytande på sin spets – vem staden är till för och vem som har rätt att påverka.

Städer behöver byggas utifrån attraktioner – inte restriktioner. Hur utvecklas den svenska modellen av demokratisk arkitektur till att handla mer om bidragande, inte överklagande? De tidiga skedena blir allt mer sammansatta och berör allt fler intressenter, med nya inkluderande metoder som följd. Allt pekar på att den erfarenhet vi har i den svenska planeringsprocessen är efterfrågad i andra delar av världen där man står inför liknande utmaningar.

Det gränslösa samhället betyder att all information är tillgänglig, med en gång. Det innebär också att gränser suddas ut mellan kompetenser och discipliner. Med detta kommer ökad möjlighet och förväntan på inflytande. Det skapar tillhörighet och stolthet men också mer kommunikationsintensiva och komplexa processer, som kräver sin ledare. På samma sätt som kunder är med och utformar produkten i nya digitala verktyg, finns en förväntan på både medbestämmande och medskapande i den utformade miljön, exempelvis i bostadsproduktionen.

Urbaniseringen innebär också en övergång från storstäders inflytande över nationers. Den spjutspetskompetens som företagare vill locka till sig är inte internationell, den är multiurban och väljer mellan Shanghai, Stockholm eller Johannesburg. De som kan välja var de bosätter sig och kommer till Sverige väger in livsstilsval som närhet till natur och föräldraförsäkring, men troligen också en mångfald och ett utbud som förknippas med urbant liv. Samtidigt som vi har tillgång till hela världen när vi hämtar information och bildar sociala nätverk, ökar också den fysiska turismen. Vi får allt fler besökare nyfikna på Sverige. Motsvarar våra svenska storstäder förväntningarna här, hur marknadsför vi oss och vad måste stimuleras?

Synen på mobilitet förändras också, avstånd mäts inte längre i kilometer och miles utan i tid och komfort. Om självkörande bilar och samåkning resulterar i 80% mindre stadstrafik inom tio år kommer detta ge helt nya förutsättningar för gatuliv. Digitaliseringen påverkar förvisso arkitektarbetet i sig, men kommer i långt högre grad påverka själva uppdragen, exempelvis utformning av gatumiljö och butiker. En gatubild där det som tidigare var affärer blir showrooms utan expediter eller lager, och varorna kommer transporterade till dig med drönare kan te sig futuristiskt men vi ser idag inte någon stark mottrend. I ett land där arbetskraft är dyrt går den utvecklingen dessutom snabbare.

När Örebro utlyser en tävling för att underlätta orienteringen mellan centralstationen och city – ett typiskt arkitektoniskt uppdrag – blir vinnaren en app. Unga människor bygger sin identitet i den virtuella världen och finner sociala subkulturer och sina likasinnade i miljöer som inte alls är bundna till det lokala.

Gränserna mellan den digitala världen och den fysiska suddas ut. Blir gestaltning av den fysiska miljön överflödig då? Tvärtom verkar vårt behov av det genuina, förutsägbara och påtagliga öka, i alla fall för dem som har råd och kan ställa villkor.

Gränser och att erbjuda bostad till alla

Bland dem som inte väljer, finns de som drivs på flykt orsakade av naturkatastrofer och konflikter. Idag är detta ytterst påtagligt i många svenska kommuner – var och hur ska vi kunna erbjudande tillfälligt? I en redan rådande bostadskris och ökad segregering – var och hur ska vi erbjuda boende tillgängligt för alla? Här krävs innovationer långt utöver smarta bostadsplaner, det är en omfattande uppgift för våra politiker men också för planerare och arkitekter att ifrågasätta och föreslå.

”Låt konstnärerna sköta flyktingmottagandet” föreslår Madeleine Levy i Svenska Dagbladet och syftar bland annat på arkitekterna. ”Många av dem har under sin karriär tvingats trolla med knäna och skapa storverk utifrån svåra förutsättningar och mycket små budgetar – med långsiktig framgång som mål. Dessutom brukar konstnärligt sinnade människor vara bra på att se möjligheter där andra ser problem, och övertyga allmänheten om att också byta perspektiv.”

Delningsekonomin

Som en del av tjänstesamhället växer det nu fram en ny sektor – delningsekonomin. Vad innebär det för arkitekterna? Synen på delat ägande och hur vi använder resurser i samhället förändras. ”No one in their wildest imagination, including economists and business people, ever imagined the possibility of a technology revolution so extreme in its productivity that it could actually reduce marginal costs to near zero, making products nearly free, abundant and absolutely no longer subject to market forces.”

Delningsekonomi handlar om en rationalisering av nyttjandet av resurser på ett sätt som också påverkar det fysiska rummet. Här är innovationsrikedomen stor och utvecklas snabbt, ofta med hållbarhet och resurseffektivitet som drivkraft. Enligt PWC kommer delningsekonomin omsätta 300 miljarder euro globalt inom tio år. AirBnb och Uber är väletablerade tjänster vars effekter är både uppskattade och omdebatterade. Hoffice är ett koncept som möjliggör hemarbete tillsammans i deltagarnas bostäder. SnappCar ett annat som innebär att du hyr din grannes bil när den inte nyttjas. Det finns en rörelse av samnyttjande som redan orsakat en fallande efterfrågan av hyrbilar, hotellrum, och kontorshotell. Eftersom denna utveckling är så snabb att regelverken behöver anpassas tillsatte regeringen i dagarna en utredning som är klar i mars 2017. Hur de branscher som påverkas sedan anpassar sig till delningsekonomin, blir en uppgift för arkitekter.

Delningsekonomin är inte svaret på bostadskrisen, men de olika tjänster som uppstått med möjlighet att samnyttja boende, lokaler, transporter innehåller en del av lösningen. Inte minst på det vis som det avspeglar ett nytt beteende och attityd – vi värderar allt högre tillgång till tjänster framför ägande.

Äkta, förutsägbart och påtagligt

I det äkta, förutsägbara och påtagliga ligger den ökande efterfrågan på det närproducerade och hantverksmässiga. Men också betydelsen av att veta att den jag anlitar eller den som leder mig har kompetens och engagemang att ta en process hela vägen från idé till genomförande. I en undersökning av svenska ungdomars attityder av PWC ser man en ökad förväntan på socialt ansvar hos företag och arbetsgivare. Man kan inte längre nöja sig med att säga att vi är revisorer eller optiker – man förväntas också berätta på vilket sätt man bidrar till att skapa en bättre värld, både som arbetsgivare och leverantör av produkter eller tjänster. Konsumenter och brukare förväntar sig inte bara transparens men också ärlighet man har möjlighet att kolla upp. Budskapet måste vara lättfattligt för att du ska vara trovärdig, paketerat och adresserat till sin målgrupp. På samma sätt kan arkitektverksamheter, både kommunala och privata, vänta sig att man behöver kunna kommunicera både sina mål som företag och avsikter olika projekt, tidigt.

”När robotar och datorer blir smartare måste människan också bli smartare. Vi får gå högre upp i värdekedjan där tekniken kanske till och med är onödig”, säger Swedbanks chefsekonom Anna Felländer. ”Jag vill tona ned farhågorna om att jobben kommer att försvinna. Allt som kan digitaliseras kommer att falla i värde. Men allt annat kommer att stiga i värde.”

”Vad är det robotarna inte kan göra då?” är den retoriska frågan Ulf Boman på Kairos Future ställer på Sveriges Arkitekters seminarium om den framtida arbetsplatsen. ”Jo, fingerfärdighet, originalitet, förhandlingsförmåga, övertalning, omtanke, social förmåga och konstnärlighet. Värdeskapande sker i tidiga skeden där man designar och förbereder, snarare än där man utför eller kontrollerar, och det är de senare tjänsterna som automatiseras i rask takt.” Det vill säga – uppgifter som vi skulle beskriva som kärnan i traditionell arkitektverksamhet verkar vara bestående.

Bästa sättet att förutse framtiden är att skapa den, heter det. Arkitekter som inte bara kan sitt hantverk, men också sin affär och i förlängningen affärsutveckling kan ta ny uppdrag och tjänster. De hittar nya marknader i Sverige och utomlands.

Karin Hammarskiöld är arkitekt SAR/MSA och projektledare för Kompetensutveckling på Sveriges Arkitekter  

Vill du bli bättre på att förhandla, affärsutveckla, exportera? Gå Sveriges Arkitekters kurser i vår!
arkitekt.se/kompetens-och-karriar/kurser/

 

Några lästips:
Tyréns: Omvärldsanalys Demografi och bebyggelse
Kairos Future: Om ungas boende eller föreläsning Framtidens arbetsplats
Per Granqvist: Öppna frukostföreläsningar (håll utkik på Facebook) eller böcker, CSR i praktiken eller Engagemang
RIBA:s rapport Future for Architects
MIT nyhetsbrev

Skriv kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *