Debatt: ”Meningslös miljömärkning ger besk eftersmak”

24 Jun 2015

FSC-märkning av svenskt trä ska garantera att skogsbruket är långsiktigt hållbart. Att FSC Sverige nu har nominerats till Greenwashpriset är oroande och kan få följder för miljömärkt svensk arkitektur och design.

Sedan 2010 har miljöorganisationen Jordens vänner delat ut Greenwashpriset* till organisationer och företag som inte håller vad de lovar på miljöområdet. I år är certifieringsorganisationen FSC Sverige (Forest Stewardship Council) en av de nominerade. Det ger en besk eftersmak för formgivare och arkitekter som vill använda svenskt trä. Även de riskerar att ses som greenwashföretag när miljömärkningen inte uppfyller de förväntade kriterierna. Att välja lokalproducerat trä borde vara en god miljögärning, men riskerar att i stället bli en belastning.

Vad är då problemet med FSC:s svenska del? Även organisationens kritiker är överens om att grundtankarna i FSC är bra. Sedan starten i Kanada 1993 har riktlinjerna betytt mycket för skogsbruket i världen. Men redan från start kom klagomål på att FSC Sverige inte fungerade som det borde. Certifierad skog med höga naturvärden, och även så kallad gammelskog, avverkades. Spridning av gifter tilläts och kalhuggning med efterföljande plantering av platsfrämmande plantor var standard. Alternativ till kalhuggning premierades inte. Dessutom ledde inte ens upprepade och allvarliga överträdelser mot FSC:s kriterier till att syndande företag förlorade sin certifiering. Tyvärr har det inte mycket blivit bättre under åren.

Synen på kalhuggning är ett konkret exempel på FSC Sveriges märkliga inställning till sitt uppdrag. Enligt FSC International ska kalhuggning bara användas som ett komplement till naturvårdande föryngring av skog, på marker där inget annat är möjligt, men i Sverige används kalhuggning i stort sett uteslutande även på certifierad mark med FSC:s goda minne. I exempelvis Tyskland är detta otänkbart inom det miljömärkta skogsbruket. Hur har det kunnat bli så?

I Sverige är makten i FSC tydligt förskjuten till de stora skogsbolagen. Sociala aspekter och miljöhänsyn sätts regelmässigt åt sidan till förmån för industriella produktionsintressen. Det resulterar i en kortsiktig exploatering som i sin tur leder till storskalig förändring av skogsekosystemen. Miljöorganisationerna Jordens Vänner, Fältbiologerna och Naturskyddsföreningen har därför gått ur FSC, vilket lämnat WWF kvar som enda stora miljöorganisation, och gjort industrisidan ännu mäktigare.

Vad kan arkitekter och formgivare då göra, i väntan på en fungerande miljömärkning? Första steget är att sluta betrakta FSC som en miljömärkning om virket har svenskt ursprung. Nästa steg är att hitta alternativa producenter som självmant ställer höga miljökrav på sig själva. En nära relation mellan producent och slutkund ökar chansen till kontroll över hur virket produceras. Det man bör söka efter är producenter som bara avverkar mogna träd och låter resten stå kvar i en skog med blandade åldrar, vilket ger skogsbiotoperna möjlighet att leva vidare med en naturlig utveckling. Metoden har en dokumenterat gynnsam effekt på skogen och är dessutom ekonomiskt konkurrenskraftig. Skogen förblir skog, i stället för att omvandlas till virkesodling. Arkitekter och formgivare bör också tydligt signalera att de faktiskt vill ha virke från skogar som hanteras på ett hållbart sätt, för att bilda opinion och visa att det finns ekonomiskt underlag för ett mer hållbart skogsbruk.

Att svensk arkitektur och design riskerar att få en greenwashstämpel är mycket olyckligt. Utan en fungerande miljömärkning måste formgivarna därför tillsvidare själva söka upp alternativ, och på så sätt visa att de tar sin del av ansvaret för ett miljömässigt hållbart skogsbruk.

*Svenska Greenwashpriset är ett ironiskt miljöpris som delas ut till ett företag, organisation eller person som velat framstå som föregångare i miljöhänseende men inte kunnat leva upp till sin image.

Ingemar Holmlid, landskapsarkitekt Blenda Design, Martin Jentzen, skogsingenjör, före detta representant i FSC:s standardkommitté samt författare till Skogspraktikan, Eva-Lotta Hultén, journalist och författare till Skogspraktikan.